LIiTTESATUR
Grunddragen af der kristliga S deläran af N.
Ignell. Stockholm, hos L. J. Hjerta; Asta
bandet 1848, 2:dra b. 4846; tillsammans å
4 rår bio h.
; (Slut fr. gårdagsbl.)
Uti inledningen gifver oss författeren vidare
en framställaing af Christi person och verk,
och leder sig derigenom till kristendomen; grund -
tanke, hvilzen bin sedermera söker konseqvent
följa, u an någon iublanduieg af sådant, hvarull
ej denssrama sjelf, rent fullöljd, miste leda.
Denna grusdtauke uttrycker förfstiaren med et:
af Ch:istus stiftat: Guds rike, ett sudeligt her-
ravälde, icke stödjande sig på yttre anseende
och härars makt, utan på kärlekens och sau-
ningens egen gudomiiga makt. Til sitt vise.-
de och ve-kniogssiut är det helt och hållet eu
nytt. Ty då i det gamla testamentets theo-
krati spiran, som Gud firde, var en utvärtes,
likz:om lagen, på hvilken hans bud stödde sig,
samt det gamla väldet bloit var en yttre rätt:-
och tvångsanstalt, är detta nya äter en på guds-
medvetandets egea iure kraft och men iskans
ardeliga pånyttfödelse grundad sedeanstalt. Mec
aghuru genom Christi ki och verk på jorden
allting e forderligt sket för Guds rikes seger,
och verket derföre, betraktadt såcm en eviz
akt eller potentia, ör att anse sem redan ful!-
bordsadt, kan det Jikvål icke aciu förverkliga
sig anvat än i en tidsföljd och enligt mensk-
liga lagar. Förverkligandet af detta andetiga
herradöme är menskligheten: högsta mil. Med
hänsigt till detta mil, hvilket, så länge den
and2, sem från Christus utgår, icke ge-omrängt
allt menskiigt, änvu alltid är et cuppbunnet,
är hvarje menniska, som blifvit delakig af lif
vet i Christo, att berakta som en organ för
Guds rikes befrämjande. Uti verksamhe:en för
Guds rike fisner br I. den enhet, hvarui al
mensklg verksamhet kan sammanfattas, och
som icke ailenist gör den enskilde eadrögug
med sig sjelf, utan jemväl förknippar alla en-
skildas verzsonshet tll eti. Och härmed ör så-
ledes gifven kris endomens moraiprineip, eom 1
det bud, bviket Frä!saren betecknada som sit,
ait vi skole älska hvarandra inbördes, såsom
han älskat oss, för sin närmere förklariog cch
objektiva bestämning, genom att bänvisa på ho
nom såsom den förebild, vi hafve att efterfölja.
Lefde han helt och hållet för oss, så är der-
före hans bud, att vi, af samma kärlekens ands
drifna och sammaenhållva, skola lefva för hvar-
andra, och, i det vi icke vilja vara något an-
nat än rättskaffens mediemmar af hans rike,
allt d bafva vår blick fästad på det gemenpsam-
ma tillstindet. Att stifta ett sidant kärlekess
förbund emellan Gud och mennistorna inbör-
des, att föra oss till eit sådant lif, der uti
sjelfmedvetandet af vårt bf; rätta himmelska
salighet, kraft och värde, nu också all livets
verksamhet och iust dertill egnas, att, hksom
uti Christus ordet blef kött, den anda, som
ifrån honom utgår, i alla menskliga förhålla: -
den må förkroppsli
Li
igar iz, detta var alltå än-
damålet med Christ hf och verk; och härmed
är också idgen och visendet af ett kristligt ti!
uttaladt. — ,Förut stod bvar och en ensam;
beröringen med andra var, betraktad med hän-
sigt till lifvets allmänna skaplynne, blott ex
tillfällig, under det den å ömse sidor rådande
sjelfviskheten i grunden skiljde dem åt. Och
äfven der kärleken förband dem, var der dock
aldrig ett lif och en verksamhet, som kunde
omfatta hela mienniskoslägtet. Hvarje indivic
NNE RSTREEUIVERSINNETE STATES TIN SEETVIRE TESEN