LIiTTESATUR Grunddragen af der kristliga S deläran af N. Ignell. Stockholm, hos L. J. Hjerta; Asta bandet 1848, 2:dra b. 4846; tillsammans å 4 rår bio h. ; (Slut fr. gårdagsbl.) Uti inledningen gifver oss författeren vidare en framställaing af Christi person och verk, och leder sig derigenom till kristendomen; grund tanke, hvilzen bin sedermera söker konseqvent följa, u an någon iublanduieg af sådant, hvarull ej denssrama sjelf, rent fullöljd, miste leda. Denna grusdtauke uttrycker förfstiaren med et: af Ch:istus stiftat: Guds rike, ett sudeligt herravälde, icke stödjande sig på yttre anseende och härars makt, utan på kärlekens och sauningens egen gudomiiga makt. Til sitt vise.de och ve-kniogssiut är det helt och hållet eu nytt. Ty då i det gamla testamentets theokrati spiran, som Gud firde, var en utvärtes, likz:om lagen, på hvilken hans bud stödde sig, samt det gamla väldet bloit var en yttre rätt:och tvångsanstalt, är detta nya äter en på gudsmedvetandets egea iure kraft och men iskans ardeliga pånyttfödelse grundad sedeanstalt. Mec aghuru genom Christi ki och verk på jorden allting e forderligt sket för Guds rikes seger, och verket derföre, betraktadt såcm en eviz akt eller potentia, ör att anse sem redan ful!bordsadt, kan det Jikvål icke aciu förverkliga sig anvat än i en tidsföljd och enligt menskliga lagar. Förverkligandet af detta andetiga herradöme är menskligheten: högsta mil. Med hänsigt till detta mil, hvilket, så länge den and2, sem från Christus utgår, icke ge-omrängt allt menskiigt, änvu alltid är et cuppbunnet, är hvarje menniska, som blifvit delakig af lif vet i Christo, att berakta som en organ för Guds rikes befrämjande. Uti verksamhe:en för Guds rike fisner br I. den enhet, hvarui al mensklg verksamhet kan sammanfattas, och som icke ailenist gör den enskilde eadrögug med sig sjelf, utan jemväl förknippar alla enskildas verzsonshet tll eti. Och härmed ör således gifven kris endomens moraiprineip, eom 1 det bud, bviket Frä!saren betecknada som sit, ait vi skole älska hvarandra inbördes, såsom han älskat oss, för sin närmere förklariog cch objektiva bestämning, genom att bänvisa på ho nom såsom den förebild, vi hafve att efterfölja. Lefde han helt och hållet för oss, så är derföre hans bud, att vi, af samma kärlekens ands drifna och sammaenhållva, skola lefva för hvarandra, och, i det vi icke vilja vara något annat än rättskaffens mediemmar af hans rike, allt d bafva vår blick fästad på det gemenpsamma tillstindet. Att stifta ett sidant kärlekess förbund emellan Gud och mennistorna inbördes, att föra oss till eit sådant lif, der uti sjelfmedvetandet af vårt bf; rätta himmelska salighet, kraft och värde, nu också all livets verksamhet och iust dertill egnas, att, hksom uti Christus ordet blef kött, den anda, som ifrån honom utgår, i alla menskliga förhålla: den må förkroppsli Li igar iz, detta var alltå ändamålet med Christ hf och verk; och härmed är också idgen och visendet af ett kristligt ti! uttaladt. — ,Förut stod bvar och en ensam; beröringen med andra var, betraktad med hänsigt till lifvets allmänna skaplynne, blott ex tillfällig, under det den å ömse sidor rådande sjelfviskheten i grunden skiljde dem åt. Och äfven der kärleken förband dem, var der dock aldrig ett lif och en verksamhet, som kunde omfatta hela mienniskoslägtet. Hvarje indivic NNE RSTREEUIVERSINNETE STATES TIN SEETVIRE TESEN