lämpligt ott genom den ifrågasatta qvarntullsreg plesingen lägga bond på en vigtig tndustri.s Oc enär qvarnegare eller mjölvare hittills ieke heaf försyn, att taga t.ex. 4 ksppar för en tunna stål -qvarps och 2 keppar för en tunna groppmäld, d vid qvarnar i närgränsande län icke fordras me än hälften så stor tull, skola de sannolikt hädan efter icke stadna härvid, utan snart nog fördubbl tullen ; ja, man lärer redan ha exempel att för ec) tunna korns malning till helgryn, tages !; tunn till tu! Lämpligare synes det hafva varit, om h landshögingen längt för detta — ciler åtminston då frågsn bäörom för 5 å 6 år sedan väcktes, be stämt cn måttlig tul! och tillika huru mycket i af damnirg bör bests för hvarje malningssätt ) sem att mjölnaren, vid vite, vore förbunden att båd emottega och eflemna mälden efter vigt. så at mälden icke genom oläta qvarnskrufvar eller otill börliga trummor förminskades stundom ända til 4!V, 18 på töonan, tullen oberäknad. Olyckligt skulle der således blifva för Calmar län innebyggsre, om Kongl. Mej:t lemnade nådigt bi fall till br Jandsböfdingens bemälde underdånig: hemställan, särdeles vid så höga spanmålspriser som under detta årets vår och sommar varit gängse då t. ex. en tunnas ofta nog dålig råg betalts med tjugu riksdeler och stundom deröfver. Ora frår en tunna sådan råg 4 kapoar aftagss i tull och cirka 4 18 i afdemning, så blir behållningen a mjöl ganska liten, men vinsten desto större för qvarnegeren och mjölnaren. Men det är ock des. sas vigliga indus:rin, som, enligt hr landshöfdingens tanke, bör gynnas!! Såsom skäl till sin underdåniga hemställan lärer hr lanc tingen, enligt Aftonbl., hafva anfört nalt, sedan den kongl. res. ef d. 16 Mars 1739 vutjärdades, en märgd nya qvarnar tillkommit vemellan hvilka måste uppstå en för allmänheten nyttig täftan, ledande till bemödande hos qvarnnegarne att iakliaga bitlighet vid beräknande aj pförmalningsafgifterna. M-n hr landshöfdingen her härvid förgätit, att folkmängden under ssmma tid ansenligen ökats. Hur stor denna var år 1759. har insändaren sig icke bakant, men af öfversten br cf Forsells sockenstatistik öfver Sverige finner han, att folkmängden i länet år 1805 var 436 296, som år 1230 ökat sig till 465,743 personer; således har folkmängden på dessa 25 åren blifvit ökad med cn summa af 99 447 personer. Om, det insändaren likväl icke her sig bekent, folkmängden under de sednast förflutne femton åren i samma progressiva förhållande tilltagit, så skulle antalet af läncta innebyggare ifrån 4805 till och med 1845 eller på de sednaste fyratio åren blifvit ökadt med 47,117 personer. Alla dessa vilja hafva föda, och om man beräknar endsast 1!, tunna säd på hvarje. uppkomsner en summa af icke mindre än 70 679 tunnor, som nu böra förmsalss mer än år 1805; vill man till denna summa lägga den ökade men okända å gen ef mäld på de föregående sextiosex åren, elier från år 4739 till år 4805, så lemnas till hv:rs och ens opartiska bedömande: om icke, vid ett sident förhållande, den mängd qvarnar kan vara behböflig, som hr landshöfdingen tro; hafva tillkommit sedan år 1739, och om icke änd? genom den ökade folkmängden behofvet af mälc blifvit så stor, att qvarnegarne få fullt upp mec mäld att uan all slvgs täflsn nödgas iakttags pbilligbet vid beräknande af förmalningsafgifterna. tt td 314 Aug. 1846. Z— Åo— ) En ledning för ett sådant stadgande finnes i Korgl. Mej:ts nådiga reg!em. för uppbördsmän och redogörere vid kronomagasinerna af d. 41 Aug. 48142 scmt uti Jönköpings läns hushållssällskeps handl. 4 böftet, sid. 97 m. fl. st.