VETDJTLLU OUUU JUNI MVA MEM ee
resultat kan ernås.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Hofslagaregesällerna Redell och Lindberg mot
polisgevaldigern Jäderin samt polisbetjen-
terne Spångberg och Heren.
Red, har redan meddelat en utförlig redogörelse
för hvad hos Kämnersrätten förekommit i denna
celebra sak, och hvilken utgång den der fätt; af
protokollet för den 49 Augusti, då målet skulle
afgöras, ishemtas nu, att rättens ledamöter dervid
varit af skilj:ktiga meningar, hvilka vi i samman-
drag här nedan anföra.
Notarien Martin ansåg, att gevaldigern Jäderin
icke gjort sig förfallen till något ansvor för den af
J. om förloppet vid ifrågavarande tillfälle den 4
Feobr. sistl. år till poliskammaren afgifne rapport,
enär rapporten icke bevisligen innehöll annat än
hvad som vore grundadt på verkliga förhållandet
eller öfverensstämmande med de upplysningar, som
blifvit Jäderin vid tillfället meddelade. För det
Jäderin och uppsyningsmannen Spångberg angifvit
och sökt bevisa att gesällerna Redell och Lindberg
öfverfal!it parull, kunde något ensvar icke de till-
talade ådömas, emedan styrkt vore att vid ifråga-
komne tillfälle öfverväld blifvit emot patrullen för-
öfvadt, samt att bland den samling personer, af
hvilka våldsamheterna blifvit bogångoe, Redell och
Lindberg jemväl befunnit sig, fastän de icke kun-
nat om gerningen öfvertygas. De tilltalade borde
äfven frikännas ifrån ansvar för det de ingått i ge-
sällernas förhyrda lägenhet och drifvit dem derifrån,
enär det tillhör palisbetjeningen att vaka öfver all-
män ordning, hvartiil enligt polisförfattningarne hö-
rer att tillse det näringsställena i behörig tid stän-
gas och att gäster efter samma tid derstädes sig
icke uppehål!2, szmt det vore upplyst att gesäller-
na vid tillfället icke haft sådan sammankomst, som
i K. Skråordningen omförmäles, utan för enskildt
nöje varit församlade i ett af de vanliga krogrum-
men, derifrån gesällerna varit pligtige att lika med
andra gäster sig eflägsna vid den tid, kl. 9 på af-
tonen, då päringsstället skolat stängas, men att de
icke ställt sig sådant till efterrätte!se, vid hvilket
förhållande Jiderin, samt Spångberg och Hesen
varit befogade och skyldige ats gesällerna från nä-
ringsstället afvisa, och då tillsägelsen derom icke
hörsammats, tillkalla patrull till biträde för att de
tredskande utföra. De tilltalade vore icke förvunns
att bafva någon olaglig våldsamhet å Redell och
Lindberg vid tillfället föröfvat; men emsadan Jäde-
rin emot gesällerna ssmfäldt, hvaribland Redell och
Lindberg jemväl sig befunnit, utfariti trenne oqvä-
dinsord, ty skulle Jäderin. den der varit i tjenste-
utöfning stadd, jemlikt 60 kap. 6 och 18 kap.
9 M. B. för trenne i större samqväm yttrade
oqväden plikta i tväböte 42 daler silfvermynt med
A rdr banko. I afseende slutligen å Redeils och
Lindbergs ansvarspåstående för deras häktande, och
först i hvad samma yrkande rörde gevaldigern Ja-
derin, så hade Jäderin icke bevisligen hvarken sjelf
verkställt eller anbefallt Redells och Lindbergs in-
förande ä corps de gardet; till åtgärden att qvar-
hålla Redel! och Lindberg i förvar intill följande
dagen hade Jäderin icke saknat anledning, och hans
förfarande härutinnan bade äfven blifvit gilladt af
öfverståthållareembetet för polisärender, i det att
Redell och Lindberg, efter med dem hållne förhör,
förklarats skyldige att träda i allmänt häkte. Upp?
syningsmännen Spångberg och Heren kunde, efter
de vid tillfället förefallna betänkliga våldsamheter-
na, uti hvilka de haft skälig anledning misstänka
Redell och Lindberg hafva tagit del, icke anses
hafva öfverskridit sin tjenstepligt, då de försäkrat
sig om Lindbergs person och infört bonom i corps
de gardet, samt anbefallt att Redell, som dessutom
redan af stadssoldaten Lindström vari: fasitegen,
skulle till corps da gardet afförss. De tilltalsde
kunde alltså icke såsom för olaga häktande till an-
svar fällas. — Hvad åter angick Jäderins samt
Spångbergs och Heråns påstående om ansvar å Re-
de!l och Lindberg enligt 60 ktp. M. B. och 28 kap.
1 Ö RB. B. samt för obefogad rättegång, så borde
samma påståenden, äfvensom hvad parterna i öfrigt
framställt och Geribland Redells och Lindbergs på-
sående om godtgörelsa för dem genom häktandet
tillskyndadt lidand?, lemnas utan afseende. Par-
terna skulle vidkännas hvar sina i målet hafde
kostnader samt jamväl godtgöra de af dem åbero-
pade vittnen, som för sin inaställe!se fordrat ersätt-
ning.
Notarien Hauffman dercmot anförde, hvad först
beträffade gesälterna Redells och Lindbergs an-
svatspåståenden, enligt 6 kap. 12 i K. krigsar-