VETDJTLLU OUUU JUNI MVA MEM ee resultat kan ernås. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Hofslagaregesällerna Redell och Lindberg mot polisgevaldigern Jäderin samt polisbetjenterne Spångberg och Heren. Red, har redan meddelat en utförlig redogörelse för hvad hos Kämnersrätten förekommit i denna celebra sak, och hvilken utgång den der fätt; af protokollet för den 49 Augusti, då målet skulle afgöras, ishemtas nu, att rättens ledamöter dervid varit af skilj:ktiga meningar, hvilka vi i sammandrag här nedan anföra. Notarien Martin ansåg, att gevaldigern Jäderin icke gjort sig förfallen till något ansvor för den af J. om förloppet vid ifrågavarande tillfälle den 4 Feobr. sistl. år till poliskammaren afgifne rapport, enär rapporten icke bevisligen innehöll annat än hvad som vore grundadt på verkliga förhållandet eller öfverensstämmande med de upplysningar, som blifvit Jäderin vid tillfället meddelade. För det Jäderin och uppsyningsmannen Spångberg angifvit och sökt bevisa att gesällerna Redell och Lindberg öfverfal!it parull, kunde något ensvar icke de tilltalade ådömas, emedan styrkt vore att vid ifrågakomne tillfälle öfverväld blifvit emot patrullen föröfvadt, samt att bland den samling personer, af hvilka våldsamheterna blifvit bogångoe, Redell och Lindberg jemväl befunnit sig, fastän de icke kunnat om gerningen öfvertygas. De tilltalade borde äfven frikännas ifrån ansvar för det de ingått i gesällernas förhyrda lägenhet och drifvit dem derifrån, enär det tillhör palisbetjeningen att vaka öfver allmän ordning, hvartiil enligt polisförfattningarne hörer att tillse det näringsställena i behörig tid stängas och att gäster efter samma tid derstädes sig icke uppehål!2, szmt det vore upplyst att gesällerna vid tillfället icke haft sådan sammankomst, som i K. Skråordningen omförmäles, utan för enskildt nöje varit församlade i ett af de vanliga krogrummen, derifrån gesällerna varit pligtige att lika med andra gäster sig eflägsna vid den tid, kl. 9 på aftonen, då päringsstället skolat stängas, men att de icke ställt sig sådant till efterrätte!se, vid hvilket förhållande Jiderin, samt Spångberg och Hesen varit befogade och skyldige ats gesällerna från näringsstället afvisa, och då tillsägelsen derom icke hörsammats, tillkalla patrull till biträde för att de tredskande utföra. De tilltalade vore icke förvunns att bafva någon olaglig våldsamhet å Redell och Lindberg vid tillfället föröfvat; men emsadan Jäderin emot gesällerna ssmfäldt, hvaribland Redell och Lindberg jemväl sig befunnit, utfariti trenne oqvädinsord, ty skulle Jäderin. den der varit i tjensteutöfning stadd, jemlikt 60 kap. 6 och 18 kap. 9 M. B. för trenne i större samqväm yttrade oqväden plikta i tväböte 42 daler silfvermynt med A rdr banko. I afseende slutligen å Redeils och Lindbergs ansvarspåstående för deras häktande, och först i hvad samma yrkande rörde gevaldigern Jaderin, så hade Jäderin icke bevisligen hvarken sjelf verkställt eller anbefallt Redells och Lindbergs införande ä corps de gardet; till åtgärden att qvarhålla Redel! och Lindberg i förvar intill följande dagen hade Jäderin icke saknat anledning, och hans förfarande härutinnan bade äfven blifvit gilladt af öfverståthållareembetet för polisärender, i det att Redell och Lindberg, efter med dem hållne förhör, förklarats skyldige att träda i allmänt häkte. Upp? syningsmännen Spångberg och Heren kunde, efter de vid tillfället förefallna betänkliga våldsamheterna, uti hvilka de haft skälig anledning misstänka Redell och Lindberg hafva tagit del, icke anses hafva öfverskridit sin tjenstepligt, då de försäkrat sig om Lindbergs person och infört bonom i corps de gardet, samt anbefallt att Redell, som dessutom redan af stadssoldaten Lindström vari: fasitegen, skulle till corps da gardet afförss. De tilltalsde kunde alltså icke såsom för olaga häktande till ansvar fällas. — Hvad åter angick Jäderins samt Spångbergs och Heråns påstående om ansvar å Rede!l och Lindberg enligt 60 ktp. M. B. och 28 kap. 1 Ö RB. B. samt för obefogad rättegång, så borde samma påståenden, äfvensom hvad parterna i öfrigt framställt och Geribland Redells och Lindbergs påsående om godtgörelsa för dem genom häktandet tillskyndadt lidand?, lemnas utan afseende. Parterna skulle vidkännas hvar sina i målet hafde kostnader samt jamväl godtgöra de af dem åberopade vittnen, som för sin inaställe!se fordrat ersättning. Notarien Hauffman dercmot anförde, hvad först beträffade gesälterna Redells och Lindbergs ansvatspåståenden, enligt 6 kap. 12 i K. krigsar