holm, som ligger så nära Petersburg,Eder observa
tionerna i sn fulla vidd utföras.
För öfrigt har prof. anfört, ät dessa för känne:
domen om jordens fysiska beskaffenhet och de:
henne verkande krefter vigtiga undersökningsked
jor, hvilka nu med flera regeringars understöd ut-
föras på fjerran från hvarandra liggande orter i
alla verldsdelar, inom kort skola upphöra, och icke
förnyas förr än efter en lång årsföljd, då man fin
ner nödigt undersöka, hvilka förändringar hela sy-
stemet under mellantiden undergått. Det engelska
vetensk:pernas samfund har sålunda till Christia-
niss observatorium oafbrutet skickat hela observa-
tionsraden från olika punkter i Amerika, från
Bombay, från Cap, från S:t Helena o. s. v., för-
modligen under förutsättning att Christianias ob-
servatorium hela tiden varit verksamit enligt der
föreskrifna planen.
Att verka för vetenskepernas framsteg, yttrar
prof. vidare, en välgerning mot hela menniskosläg-
tet, är ett af de få tillfällen, ett litet folk sådant
som det norska, haratt göra sig förtjent af sam
tid och efterverld; och Norge antages behöfva en
sådan vacker relief, sedan det under många före-
gående århundraden ingenting bidragit tillallmän
nelig själsutveckling och bildning.
På allt detta har Kirkedepartementet förklarat
sig icke annat kunna, än lägga synnerlig vigt, dels
för de åsigter som redan förut gjort sig gällande
i fråga om detta ärendes betydelse och vigt i ve-
tenskepligt hänseende, dels specielt vid betraktande
af den särskilda ställning, prof. Hans:en i Norge
intager, såsom en af de just i denna riktning mest
utmärkta och ansedda forskare.
Mean kan ock vänta, hvilket prof. likaledes an-
tydt, att det mera märkbara sätt, hvarpå No-ge
bär i allmänhet och specielt i förhållande till brö-
drariket uppträder, genom efter dess ställning icke
obetydliga uppoffringar för att i förening med an-
dra stater medverka till ett allmänvigtigt syfte,
skall i väsendtlig mån bidraga till en riktigare upp-
fattning och uppskattning af äfven de politiska
förhållanden, under hvilka Norge sålunda ser sigi
tillfälle att alldeles sjelfständigt deltaga i samtidens
stora sträfvanden för vetenskapens högre utveck-
ling.
Man har under förhanilingarne noggrannt öf-
vervägt frågan om att framgent på denna ssk offra
så stora summor, så mycken tid, så ihärdig möda
både för utmärkta vetenskapsmän och för en mängd
dugliga och nitiska observatorer. Man har likväl!
både under mötet af Brittiska och utländska na-
turforskare i Juni 1845 i Cambridge, och seder-
mera under frågans behandling af de begge brit-
tiska vetenskapssällskaperna, under Sir Jobn Her-
schels och markisen af Northamptons presidium,
äfvensom af landets regering, kommit till det re-
sultst, att det begynta arbeteis fortsättning är på-
kallad af sakens stora vigt, af det allt mer och mer
vaknande intresset hos den vetenskapliga publiken,
samt af den betraktelse, att destora uppgifter, som
man söker lösa, äro af den art, att endast genom
fortsatta och jemat uthållna undersökningar ett
resultat kan ernås.