holm, som ligger så nära Petersburg,Eder observa tionerna i sn fulla vidd utföras. För öfrigt har prof. anfört, ät dessa för känne: domen om jordens fysiska beskaffenhet och de: henne verkande krefter vigtiga undersökningsked jor, hvilka nu med flera regeringars understöd utföras på fjerran från hvarandra liggande orter i alla verldsdelar, inom kort skola upphöra, och icke förnyas förr än efter en lång årsföljd, då man fin ner nödigt undersöka, hvilka förändringar hela systemet under mellantiden undergått. Det engelska vetensk:pernas samfund har sålunda till Christianiss observatorium oafbrutet skickat hela observationsraden från olika punkter i Amerika, från Bombay, från Cap, från S:t Helena o. s. v., förmodligen under förutsättning att Christianias observatorium hela tiden varit verksamit enligt der föreskrifna planen. Att verka för vetenskepernas framsteg, yttrar prof. vidare, en välgerning mot hela menniskoslägtet, är ett af de få tillfällen, ett litet folk sådant som det norska, haratt göra sig förtjent af sam tid och efterverld; och Norge antages behöfva en sådan vacker relief, sedan det under många föregående århundraden ingenting bidragit tillallmän nelig själsutveckling och bildning. På allt detta har Kirkedepartementet förklarat sig icke annat kunna, än lägga synnerlig vigt, dels för de åsigter som redan förut gjort sig gällande i fråga om detta ärendes betydelse och vigt i vetenskepligt hänseende, dels specielt vid betraktande af den särskilda ställning, prof. Hans:en i Norge intager, såsom en af de just i denna riktning mest utmärkta och ansedda forskare. Mean kan ock vänta, hvilket prof. likaledes antydt, att det mera märkbara sätt, hvarpå No-ge bär i allmänhet och specielt i förhållande till brödrariket uppträder, genom efter dess ställning icke obetydliga uppoffringar för att i förening med andra stater medverka till ett allmänvigtigt syfte, skall i väsendtlig mån bidraga till en riktigare uppfattning och uppskattning af äfven de politiska förhållanden, under hvilka Norge sålunda ser sigi tillfälle att alldeles sjelfständigt deltaga i samtidens stora sträfvanden för vetenskapens högre utveckling. Man har under förhanilingarne noggrannt öfvervägt frågan om att framgent på denna ssk offra så stora summor, så mycken tid, så ihärdig möda både för utmärkta vetenskapsmän och för en mängd dugliga och nitiska observatorer. Man har likväl! både under mötet af Brittiska och utländska naturforskare i Juni 1845 i Cambridge, och sedermera under frågans behandling af de begge brittiska vetenskapssällskaperna, under Sir Jobn Herschels och markisen af Northamptons presidium, äfvensom af landets regering, kommit till det resultst, att det begynta arbeteis fortsättning är påkallad af sakens stora vigt, af det allt mer och mer vaknande intresset hos den vetenskapliga publiken, samt af den betraktelse, att destora uppgifter, som man söker lösa, äro af den art, att endast genom fortsatta och jemat uthållna undersökningar ett resultat kan ernås.