tager öfvertanden öfver allt annat, faun de polska obetinksamheten en dubbei anledning a föra ett rumlande ungkarlslif. Adam hade dock — vi nödgas tillstå det utseendet emot sig. Det fiuns tvenne slags pc lackar, liksom det finns tvecne slags engelsko När en engelska icke är mycket vacker, är ho rysligt fu!, och grefve Adam börde till dexr sednare kathegori. Hans lilla figur, som vs ganska knotig och kartig, tycktes vara san manpressad i ett skrufstäd. Hans korta 1äs hans ljusa hår, hans rödaktiga skägg och mt stacher, gåfvo honom utseende af en bock; mycket mer som han var liten, mager of spenslig, och hans ögon, som voro -af en smut gul fårg, bade denna skelande och förstul: blick, så namnkunnig genom Virgilii sånger. Huru kunde han då, i trots af denna mo bjudande yta, hafva intagande marår och e utsökt sätt att vara? Detta härrö:de både bans hållning såsom fulländad dandy och den uppfostran han fåit af sin mor, en Redz vill. Om haos mod stundom geck ända i djerihet, så egde bon deremot nog snille a följa med konversationens efemer:ska scköm Ibland de finare sällskopskretsarnes unga mä träffades icke Jätt någon som var grefve Ada; öfverlägsen. De moderna verldsmännen sp ål i våra dagar alltför mycket om hästar, iskon ster, utlagor, deputerade o. m. d., så att de franska kozversationen ir långt itån hvad de förr varit. Måhända är säl!skapstonen i Peter burg och i Wien bättre än d:n i Paris. Jemt lisa personer behöfva icke mer någon förstäl