tager öfvertanden öfver allt annat, faun de
polska obetinksamheten en dubbei anledning a
föra ett rumlande ungkarlslif.
Adam hade dock — vi nödgas tillstå det -
utseendet emot sig. Det fiuns tvenne slags pc
lackar, liksom det finns tvecne slags engelsko
När en engelska icke är mycket vacker, är ho
rysligt fu!, och grefve Adam börde till dexr
sednare kathegori. Hans lilla figur, som vs
ganska knotig och kartig, tycktes vara san
manpressad i ett skrufstäd. Hans korta 1äs
hans ljusa hår, hans rödaktiga skägg och mt
stacher, gåfvo honom utseende af en bock;
mycket mer som han var liten, mager of
spenslig, och hans ögon, som voro -af en smut
gul fårg, bade denna skelande och förstul:
blick, så namnkunnig genom Virgilii sånger.
Huru kunde han då, i trots af denna mo
bjudande yta, hafva intagande marår och e
utsökt sätt att vara? Detta härrö:de både
bans hållning såsom fulländad dandy och
den uppfostran han fåit af sin mor, en Redz
vill. Om haos mod stundom geck ända i
djerihet, så egde bon deremot nog snille a
följa med konversationens efemer:ska scköm
Ibland de finare sällskopskretsarnes unga mä
träffades icke Jätt någon som var grefve Ada;
öfverlägsen. De moderna verldsmännen sp ål
i våra dagar alltför mycket om hästar, iskon
ster, utlagor, deputerade o. m. d., så att de
franska kozversationen ir långt itån hvad de
förr varit. Måhända är säl!skapstonen i Peter
burg och i Wien bättre än d:n i Paris. Jemt
lisa personer behöfva icke mer någon förstäl