Jting utan att söka personligheter. I sjelfva sa
I ken deremot förekommer här, att ett rykte
Isom redan länge varit gängse bland allmänhe
ten, offentligen framställes till ett protokoll
såsom ett bland motiverna till den behandling
I Sjöberg undergått. Lemnande derhän, huruvid:
sjelfva framställningen vid ett sådant tillfäll
var rättsenlig, kan det likväl ej bestridss at
beskyl!ningen på det ömtåligaste rörer Sjöbergs
goda namn och rykte, eller med andra ord
dess frejd.
Nu är det visserligen i Tryckfrihetslagen till.
låtet för hvilken svensk man som helst att ut
gifva en tidning, men dervid förutsättes likvä
ett enda vilkor, nemligen att han skall var:
välfrejdad. I fall man nu icke fattar detta orc
i en så in kränkt mennz, som skulle det blot
betyda att icke vara straffad för nesligt brott
utan äfven att vara 2nsedd såsom ärlig och obe-
ryktad, så kunne vi omöjligen finna annat, är
att i samma ögonblick den omnämnda beskyll
ningen blilvit framställd inför samma auktoritet
som har att i främsta rummet befatta sig med
förseelser af den art som här vidrördes, i sam-
ma ögonblick iuträdde äfven ett nytt stadium,
både för de öfriga tidningarne att söka för hr
Sjöberg ådagalägga behofvet att frigöra sig från
en sådan beskyllning, och för Sjöberg sjolf att
ins2 nödvändigheten deraf. Han säger väl at!
han icke är ömtålig för sin personlighet och
att han böjer sig lugnt under domen, men detta
är, så vidt vi begripa, en alltför låogt gången
resignation, som snarare viltnar om moralisk
likgiltighet, enär ingenting kan vara angelägnare
än att ega ett godt namn och rykte. Om der-
före hr Sjöberg, :å om han säger, har lätt att
ifrån sina fordna priscipaler förskaffa sig intyg
öfver beskyilaingeas sanningslöshet, så bör han,
enligt vår öfvertygelse, icke beler dröja, att
för sin egen skull sjelfmant göra detta ju förr
dess heldre, utan afseende på hvad han sedan
kan bafva otaldt med hr S:n för beskyl:ningen.
Att Söndagsbladet söker gifva saken den färg,
som om Afionbiadet hade varit snart sagdt upp-
finnare af ryktet, är således blott en af de van-
liga vändningarne i Söndagsbladets polemix, som
bär hjelper föga, heldst sedan vi ru visst, att
Aftonbladet för det första icke omnämnt ryktet
förr, än det kom till polisens protokoll eller
ens då annor!unda, än gezom förhörets refere-
rande, och sedermera icke ens derom yttrat
någon egen öfvertygelse, utan blott, under upp-
tagande af det notoriska factum att ryktet all-
mänt existerat, föreställt Söndsgsbladet vigten
för dess utgifvare att icke lemna saken alldeles
på den punkt der den nu b fioner sig, i följd
af den förutnämnda tilldragelsen vid förhöret.
Att kalla deita hån eller smädelse eller förföl-
jelse kan ej bevisa annat, än att Söndagsbladet
är af olika tanka med allmänhe:en om den be-
tydelse af en oklandrad frejd, framörallt när
man dristar framträda med anspråken af en
ridderlig kämpe för rättvisan.
Förutsättom slutligen, att Aftonbladet icke
hade framställt någon uppmaning till hr Sjöberg
och denne i följd deraf, såsom ej ömtålig för
sin personlighet, tigit stilla öfver den till polis-
förböret gjorda beskyillningen och böjt sig lugn
under domen — hvad hade resultatet deraf
blifvit? Utan trifvel att allmärheten kär till-
lämpat ordspråket: den som tiger, han samtyc-
ker, och att ett rykte, som Sjöberg nu är
satt i tillfälle a!t vederlägga, om han kan det,
då hade antagits såsom af bonom sjelf medgif-
vet och konstateradt. Minne detta varit bittre
för honom sjel:?
At det föregående följer väl icke ati Söndsgs-
bladets utgiivare, om han ock kan producera
det ifrigavarande frejdebetyget, dermed löst sig
ifrån alla de fula märken, som vidhäfta honom
i egenskap af publicist. Det är icke ens sagdt
att i sistnämnde hänseende någon personlig or-
lofssedel rörande enskild vandel kan betydligt
förbättra en sjunken publicistisk reputation;
men detta är I alia fali något som med en ail-
varlig vi!ji och fast föresats bör kunna för-
bättras, och just derföre — oxa en gnista af en
sådan föresats finne : om de nu inträffade till-
fälligheterna kunna, :åsom de synas böra det,
lemna en väckelse härtill hos Söndagsbladets
utgilvare, så måste ban isamma mån sjelf finna
angelägenheten af alt icke något personiigt bin-
der från äldre tider i almänhetens omdöme
gör en mera tillfredsställande framtid för ho-
nom omöjlig ).
reed i
) Hr Sjöberg har visserligen äfven sökt insinuera,
att vi velat tvinga honom att visa renheten af
sin vandel i allmänhet alltifrån dentid han sti-
git ur vaggan; men att vi icke ens med någon
allusion tiPåtit oss ett sådant inträngande på
det enskilda lifvets omräde, är kändt af alla
A tonbladets läsare; och denna förtydning behöf-