SÖM varit gängse om biljetter till särskilda per ssener med vissa hotelser i ändamål att afpress: wem penningar, voro sanningslösa, återstod änn för herr Sjöberg att yttra sig öfver den af kap ten Sten vid polisförhöret framkastade tillvi telsen om otrohet under Sjöbergs föregående engagement hos ett härvarande bandelstus Häårpå svarade herr Sjöberg i söndags i er adress till allmänheten att han under loppel paf 44 dagars tid hvarje afton smädad och an tastad till sin karakter, seende sina motivers renhet dragna i tvifvelsmål, smädade och hinade, skulle alitför mycket misstaga sig Om den svenska allmänhetens verkliga sinnelag, så pvidt han ett ögonblick trodde att detta lönmördaresystem skulle af henne tolereras, än pmindre gillas eller ses med välbehaga. Vi anmärke härvid blott i förbigående den brist på kons-qvens, som uppenbarar sig hos Söndagsbladet, då det anser sig sjelf oförhindradt att i det ena numret efter det andra angripa snart sogdt hvem som bheldst jå det mest ömtåliga sätt, äfven i rent enskilda förbållarden, men deremot fioner nödigt att uppträda med en högtidlig peroration till publiken om tillfogade håa och smädelser, så snart dess egna personliga antecedentia vidröres. Det väsentliga är att utröna huruvida Aftonbladet gjort sig skyldigt ti!l det fel, som blifvit oss både af Söndagsbladet och Postoch TIarikestidn. tillvitadt. I detta hässeende vädja vi både till Posttidningen sjelf och till nästan en hvar bland våra läsare i hufvudstaden, huruvida de icke långt för detta, ja sedan ett åratal tillbaka och alltifrån den tid då herr Sjöberg började nämnas såsom tillhörande den periodiska pressens skriftställare, mångfaldiga gänger hört omtalas det ifrågavarande ryktet om hans föregående förhållande. I bredd med denna uppmaning bedje vi tillika att få erinra, att fastän snart sagdt ingen vecka under hela året förgått utan att Aftonbladet varit i Söndagsbladet utsatt ej blowt för anfall och lögnaktiga beskyllningar mot bladets politiska karakter, utan ock emot förläggarens enskilda förehafvanden och bladets medarbetare, ha vi likväl under hela denna tid afhållit oss ifrån att retorquera detta medelst något ransakande af Sjöbergs personliga förhållanden. All den grannlagenhet, som Posttidningen synes fordra och som man i allmänhet her rätt alt fordra inom publiciteten, har således förut blifvit af oss iakttagen, och detta förhållande hade äfven fortfarit, om ej den särskilda omständighet mellankommit, hvars vigt nu bör undersökas för att pröfva huruvida Aftonbladet förgått sig. Denna omständ ghet är alt det oflanämnda ryktet blifvit ef Sjöbergs vederdeloman offentligen uppgifvet till en auktoritets protokoll, med tillägg att hr Sten åtog sig att bevisa ryktets tillvaro. Låitom oss till en början se hv:d hr Sjöberg svarar på Aftonbladets uppmaning att rentvå sig ifrån denna beskyllning. Jag tror,, säger br Sjöberg, att denna skadelusta skall uppskattas till sin rätta halt af en häröfver reflekterande publik och jag böjer mig lugn under domer, väl vetande att den allmänna rättskänslan, då hon åkallas, dömer prättvist och gifver hvar och en hvad hozom tillhörer. Ej ömtålig för min personlighet, xhvilken sådan den är med dess fel och brister, gerna af mig lemnas till spis åt de derefter ptörstande, etc. Herr Sjöberg säger vidare: pFör mig, herr Hjerta, vore det lätt att i rätta dagen ställa de smädelser mot mig, ni i detta hänseende )jungat, genom att från mina fordna principaler skaffa mig ett intyg öfver desammas sanningslöshet, ty de äro hederliga karlar, som säkerligen icke utan harm se mig orättvist smädad, hvartill — om så behöfves — j2g kunde med andra betyg styrka min vandel, alit ifrån mitt femtonde år. Men ännu en gång: skall jag, för det ni begär så, på er befallning, skrida till ett dylikt steg? Skall jag, för att behaga er, vidtaga ett steg, hvarföre alla menniskor skulle skratta mig i ansigtet? Så stolt är jag, herr Hjerta, att jag ej låter befalla mig till något, af någon; men när min egen sak fordrar hvad ni begär, skall det ske. Intill dess skall ni icke dåra er med den inbillningen, att jag på ert pock kläder af mig i dessa spalter, och ropar: kom och se om det är någon fläck på denna här för eder exposerade (sic!) kropp! Vi lemna å sido att Sördagsbladet här ställer sitt svar uteslutande till herr Hjerta, ozktadt han ganska väl visste, dels att icke hr H. ensam skrifver allt hvad som införes i Aftonbladet, dels också, att Aftonbladet icke vidgjort annat i det faktiska än att referera förhöret i polisen. Detta ör en mindre betydande om