berättigadt till något privilegium på alla! de andras bekostnad. Några af prohibitisterne, de skickligaste bland dem, som insågo att det var omöjligt att försvara sig med förnuf:sskäl, togo nu sin tillflykt till föraktet för theorier. Vi äro ense med eder i grundsatsen; vi erkänne att j, abstracte, hafven rält, Vi svarade dem, att vi icke kämpade emot skuggbilder, utan emot en talrik skara mono, olister med kött och ben, hvilkas utpressningar voro ganska verkliga, och vi frågade dem, om de ville pistå, alt det åttonde budordet icke var annat än en abstraktion. Vi insågo att det var förbi med prohibitisterne i samma stund de nödgades erkänna rältvisan af vår grundsats i theorien. Jag bör icke underlåta att komplimentera rågra af våra mo:ståndare, som visligen togo sin tillflykt till spådomar, i stället a:t vädja till erfarenheten; alliid argumenterade de i futuro. I 7 års tid förkunnade de, att om spanmålslagarne afskaff.des, tå skulle Englands jord upphöra att odlas, och icke längre inbringa nå,on inkomst åt jordegaren. Spanmålslagarne hafva blifvit afskaffade, och dessa samma män sälja och bortarrendera nu sina gårdar för högre summor än förut, och jag är glad på deras vägnar, att de varit Ika dålgi profeter, som klena logiei. De förutsade äfven, att om vi öppnade våra hamnar, utan att fordra någon reciprocitet af utlänningen, så skulle de andre folken icke följa vårt exempel, och den sist ankomna paketbåten från Amerika förer med sig en tariff, nästan lika så Lberal, som vår. och jag hörer, att hans helighet pålven bereder sig att åt sanningen af våra grundsatser gifva auktoriteten af sitt ofelbara, vittnesbörd. Men jag tröttar eder med dessa detaljer. Må det vara nog att säga, alt segren blifvit vunnen sedan 7 års diskussioner twllintetgjort alla de argumenter, som spetsfundigheten eller oförställda farhågor gifvit prohibitisterne vid handen. Frågen j mig om saken är oåterkaleligen afgjord, så svarar jag: Ja; ty i Evgland gå vi icke ett tum tillbaka på reformernas väg, sedan alla positiontrne blifvit eröfrade genon styrkan af förnuft och skäl. För öfrigt finnes det icke hos oss någon statsman, värdig denna benämning, som skulle vilja åtaga sig att grunda landets styrelse på principen af skydd för det inhemska arbetet. Jeg talar icke om Sir Robert Peel, som gjort sitt namn odödligt genom den del, han tagit i vår handels frigörande; ej heller om Lord John Rus-ell, som så ädelmodigt bistått honom. Men jag säger, att det för närvarande icke finnes en enda ledamot, hvarken af det förra eller det nuvarande kabinettet, som ännu försvarer skyddsprincipen. Alla, äfven den siste, ha:va å regeringens vägnar afsagt sig rättigheten, att blarda sig i den enskilda industriens angelägenheter. Mina herrar, jag skule icke uttrycka mina egna könslor eller göra rättvisa åt deras stora vyer, hvilkas medarbetare jag haft äran vara ) England, om jag slöt utan att säga, att vi af det allmänna antagandet af vår grundsats vänta resultater af ett vida bögre slag än de, på hvilka jag hittills hänsyftat. Utan tvifvel är det väl gjurdt alt utsträcka handeln, att mångfaldiga lifvets biqvämligheter, att gifva lyftning åt industrien ceh bögre lön åt arbetet. Men buru värderika än dessa materiella fördelar äro, så är dock det fria utbytet af produkter ämnadt att bereda menskligheten välgerningar af ett vida högre slag. J hafven denna afton uttryckt edert bifa!l, då eder ordförande talte om freden, och edra känslor i detta fall motsvaras af alla deras i England, som yrka den fr:a handeln. Det är sannt, Europa är i åtnjutande af freden, men hemtar bon väl af densamma alla dess frukter? Öfverallt ser man verktygen för kriget hopa sig. Emot detta mensklighetens plågoris behböfver verlden andra garantier, än dem, man kan finna i jättelika och förstörande rustnipgar; ty erfarenheten har olyckligtvis bevisat, att dessa hotande tillrustningar snarare framkalla än tillintetgöra de kiijiska passionerna; för att af freden göra mera än än ett väpnadt stillestånd, måste man ställa på dess sida en massa af materiella interessen, nog starka vt förekomma till och med möjligheten af krig. Detta är vännernas af bandelsfriheten mål. Vil: ro att det fria utbytet af materiella fördelar ir det säkraste skyddsvärn emot fiendtligheter 1etionerna emellan. Wi tro, att fribeten skall senom handeln, denne underhandlare par excelence, upprätthålla dessa relationer emellan foljen, SOM äro så osäkra då de förtros endast å! liplomatiens darrande hand. Det är således vår pligt att arbeta, hvar och en i sin lagliga irets, på nedbrytandet af de skrankor, som kilja menniskan från hennes bröder. Måtte olken omsider förena sig i den anda af enlrägt, som råder i denna samling, der vi allal, — — sr — rrRee—e———ewewe—RMO—— —l re EO Rss