trygga för all inverkan utifrån! Efter kvad
jag nu yttrat, skolen J icke tro, a:t då jag till-
lägger några ord rörsnde föreningens emot span-
måilsiagarne sätt att gå tillväga, det är min me-
ning att uppställa denna förening för eder såsom
elt mönster. Föreningen organiserades för att
bland engelska folket ut-prida de sanningar,
som Adam Smith och eder Jean Baptiste Sav
redan för ett halft århundrade sedan offe: tig-
gjorde, ehwu de biitills icke varit kända af mer
in ett ringa antal upplysta män. Vihafva eat
göra alla våra medborgare med dem hemma-
stadda. Vår afeigt har varit, att bereda all-
männa tänkesättet på nedbrytandet af de skran-
kor, som, under förevändning af skydd för rät-
tigheter, stodo i vägen för det fria utbytet a!
våra produkter emot andra länders. Yt:erligare
hafva vi velat lära styrelsen, att det är hennes
pligt, att afhåla sig ifrån all inblandning i arbetet
och utbytet af dess produkter. Föreningens
läror kunna icke bittre uttryckas, än genom
dessa ord af Turgof, yltrade, efter hvad jag
tror, innan Smith ännu utgifvit sitt arbete om
rikedomens natur: Hvad staten är skyldig hvar
och en af sina medlemmar, det är att undan-
vrödja de binder, som kunde störa dem i deras
pindustri, eler hindra dem ifrån att tillgodonjuta
rukterna af densamma. Om sådana binde:
finnas, så kunna enskilda fördelar icke minska
den allmänna fattigdomen, emedan orsaken tili
densamma qvarstår.,. Mina herrar, allt hvad
jag talat och skrifvit under de 7 sista åren, är
endast kommentarier till denne eder berömde
statsmans grundsats. Föreningen har samman-
skjutit medel, låtit trycka och i landet sprida
ströskrifter i tusental, och utskickat missionärer
till alla städer i riket. Vi hafva i denna and-
diga strid följt samma taktik, com eder store
fältherre: vi hafva kastat hela vår styrka på
en af fiendens divisioner. Då vi anföllo spau-
målslagarae, tviflade vi icke ett ögonblick (och
hvad vi förutsågo, går alla dagar i fullbordav)
att om det lyckade; oss att så dem ur fåltet,
så skulle alla de andra monopolerna blifva
tvungne att fifva sig på nåd och onåd. Jag
skall icke ingå i de:a!jerne af denna strid, utan
blott påpeka för eder de 2 å 3 förnämsta ar-
gumenterna, genom hvilka våra motståndare så
länge lyckades att försvara sig. Det skulle ej
förundra mig om de liknade dem, som J fån
höra bos eder; ty liksom sanningen öfverallt
ikläder sig samma gudomliga form, så är vill-
farelsen äfven tvungen att förkläda sig i samma
sofistik. Monop)listerne utgingo ifrån det på-
ståendet, att de voro drygt beskattade för sta-
ten3; behof, hvilket, sade de, gaf dem rättighet
till skydd. Vi, som yrkade den fria handelns
grundsatser, svarade härpå, alt vi voro lika
drygt beskattade som de, cch att det var just
derföre, som vi icke kunde stå ut med att un-
derkasta oss en ytterligare beskattning för att
skydda dem. Och ef:er 7 års strid inför all-
männa tinkesättes domstol gaf denna oss rätt
och segren var vår. (Bifallsrop.)
Sedermera påstodo de, att det var farligt, att
sätta sig i beroende af utlänningen för bröd-
födan. Vore frågan, sade de, om kläder, om
trävaror eller jern, då kunde våra argumenter
väl låta höra sig; men huru dåraktigt vore det
ej, att i afseende på spanmålstillgång göra sg
beroende af en fiende! Men då folket fått tid
på sig att undersöka detta förfärliga argument,
kom det till den slutsatsen, att det icke ville
underkasta sig hupgersnöden i fredstid af fruk-
tan för att blifva utsvultet i krigstid. Men nu
ryckte monopolisterne fram med sitt stora kar-
dinal-skäl. De framställde sig såsom represen-
tanter för national-industrien, arbetets enda ve-
dergällare, skattkammarens stöd och statens pe-
lare. Vi tilläto oss alt helt blygsamt fram-
kasta den tarkan, att ett så mäktigt interesse
borde åtminstone vara i stånd att upprätthålla
sig sjelf, utan att behöfva sticka händerna i
sin nästas fickor. Man anföll oss då såsom för-
rädare, som ville förstöra landet, för att rikta
utilänninger; man uskrek oss såsom anhängare
af Frankrike, Tyskland och Amerika. Ännulj
mer, en af prohibitisternes tidningar anklegade:
oss öppet för att vara besoldade af Kejsaren i.
Rysslend. (Skratt.) :
Förgälves bemödade vi oss, alt genom skäll!
;ch facta nedtysta det oupphörligen upprepeade!
opet om skydd för det inhemska arbetet.l:
Ack! huru många hundrade tråkiga tal her jag!
j måst uthärda i underhuset om skydd förlt
len iphemska arbetsfliten! Jag ryser ännu, då .
(
l
az tänker få huru långa och ledsamma de
voro, och förvånas mrästan öfver att jag ärnu
ir vid lif, och kan berätta för er allt hvad jag
itstått. Omsider gjorde allmänna tänkesättet
lut på min vedermöda, derigenom att det för-:
dlarade, att alla slags arbeten i landet vorol!
ika nationella, och att intet ibland dem var!c
ee 1