oc Fö MMCOUsCT ln ÄT
— Må ingen röra sig ur fläcker, så vida ha
icke vill förgå.!
Man ämnade naturligtvis bide af far och do
ter begära en förklaring, angående detta der
besyanerliga uppförande, då ett förfärligt då
kom hea dalen att bäfva. Luften skak:
des våldsamt; jorden darrade, och i samn
ögonblick syntes ett regn af stenar och sö
dersplit!rade klippskärfvor ymnigt nedfalla j
m: rkenr.
Alla störtade nu ut på platormen, för att:
hvad som kunnat förorsaka detta besynnerlig
larm.
— Akten eder! ropade Martin-Simon, i d
kan sökte tillbakabålia dem; om mira föru
seenden slå in, så är den värsta faran ännu ich
förbi.
Men nyfikenheten segrade öfver den god
mannens förmaningar. Man hade rusat ut u
grottan, och allas ögon vände sig mot le Folle
hvarifrån dånet tycktes hafva kommit.
Då slogos de närvarandes blickar af ett stor
srtadt skådespel. En mina, som utgjordes :
fl ra ceniner krut, hade i hemlighet blifvit ar
lagd under den oerhörda granitmassan, som tje
n: de till nedersta grundval för den kedja :
k: ppor, hvarom vi nyss bafva talat, och so:
gj rde berget le Follet tillgängligt på ett e.d
håll. Det var på denna mina, som Martir
fimon tändt eld, medan be stannade efter de
öfriga delen af sällskapet. In ofentlig rökpe
lare, som långsamt höjde sig mot himlen, oc
ett ymnigt oeh tätt stenregn tillkännagåfvo hu:
väldig explosionen hade varit.
en det var som konungen i Pelvoux had