oc Fö MMCOUsCT ln ÄT — Må ingen röra sig ur fläcker, så vida ha icke vill förgå.! Man ämnade naturligtvis bide af far och do ter begära en förklaring, angående detta der besyanerliga uppförande, då ett förfärligt då kom hea dalen att bäfva. Luften skak: des våldsamt; jorden darrade, och i samn ögonblick syntes ett regn af stenar och sö dersplit!rade klippskärfvor ymnigt nedfalla j m: rkenr. Alla störtade nu ut på platormen, för att: hvad som kunnat förorsaka detta besynnerlig larm. — Akten eder! ropade Martin-Simon, i d kan sökte tillbakabålia dem; om mira föru seenden slå in, så är den värsta faran ännu ich förbi. Men nyfikenheten segrade öfver den god mannens förmaningar. Man hade rusat ut u grottan, och allas ögon vände sig mot le Folle hvarifrån dånet tycktes hafva kommit. Då slogos de närvarandes blickar af ett stor srtadt skådespel. En mina, som utgjordes : fl ra ceniner krut, hade i hemlighet blifvit ar lagd under den oerhörda granitmassan, som tje n: de till nedersta grundval för den kedja : k: ppor, hvarom vi nyss bafva talat, och so: gj rde berget le Follet tillgängligt på ett e.d håll. Det var på denna mina, som Martir fimon tändt eld, medan be stannade efter de öfriga delen af sällskapet. In ofentlig rökpe lare, som långsamt höjde sig mot himlen, oc ett ymnigt oeh tätt stenregn tillkännagåfvo hu: väldig explosionen hade varit. en det var som konungen i Pelvoux had