— Ibland de många sätt, som utfinnas för
att reslera och reglementera dansnöjena på lan-
det för den arbetande klasser, torde böra om-
nämnas ett som blifvit vidtazet, med Regerin-
gens stadfästelse, i Stockholms län. Ecklesia.
stik-tidningev omtalar förhållandet sålunda:
Vid socknestämma den 4 Sept. 1844 hade Rim-
bo och Röö församlingar gillat och antagit a!
socknenämnden derstädes föreslagna stadgar röran.
de inom berörde församlingar anställda dansnöjen.
med stadgade viten för öfverträdelser deraf, samt
å nämnde stadgar sökt stadfästelse hos Landshöf-
dingen i Stockholms län. I anledning häraf för-
klarade Landshöfdingen, genom resolution af den
49 Nov. samma är, sig icke kunna i vidsträcktare
mon bifalla socknemåännens begäran, än att ett
vite af 3 r:dr 46 sk. b:ko stadgades, hvartill ej al-
lenast hvar och en gör sig förfallen, som utan till-
stånd af ordningsmannen inom distriktet eller, om
denne vägrar .att sådant meddela, af socknenämn-
den, tillåter davs, de-uti andra, än de, som förut
blifvit af husbonden bjudne, få deltaga, utan äfven
den husbonde, som tillåter sådan, med behörigt
tillstånd anställd, dans fortsättas längre än till kl.
40 på aftonen. Häröfver anförde ätskilliga för-
samlingarnes medlemmar underd. besvär hos Kgl.
Mej:t och yrkade, att ofvannämnde beslut och stad-
gar måtte, såsom alltför stränga och för mycket
inskränkande ungdomens frihet, varda upphäfne.
Sedan de icke klagande medlemmarne af försam-
lingarne, öfver dessa besvär hörde, anhållit, det
något afseende å dessa icke mitte fästas, yttrade
Landshöfdingen uti infordradt utlåtande, att, då
det bestämda vitet endast gällde för öfverträdeise
af stadgad ordning för sådana tillställda dansar,