— Ibland de många sätt, som utfinnas för att reslera och reglementera dansnöjena på landet för den arbetande klasser, torde böra omnämnas ett som blifvit vidtazet, med Regeringens stadfästelse, i Stockholms län. Ecklesia. stik-tidningev omtalar förhållandet sålunda: Vid socknestämma den 4 Sept. 1844 hade Rimbo och Röö församlingar gillat och antagit a! socknenämnden derstädes föreslagna stadgar röran. de inom berörde församlingar anställda dansnöjen. med stadgade viten för öfverträdelser deraf, samt å nämnde stadgar sökt stadfästelse hos Landshöfdingen i Stockholms län. I anledning häraf förklarade Landshöfdingen, genom resolution af den 49 Nov. samma är, sig icke kunna i vidsträcktare mon bifalla socknemåännens begäran, än att ett vite af 3 r:dr 46 sk. b:ko stadgades, hvartill ej allenast hvar och en gör sig förfallen, som utan tillstånd af ordningsmannen inom distriktet eller, om denne vägrar .att sådant meddela, af socknenämnden, tillåter davs, de-uti andra, än de, som förut blifvit af husbonden bjudne, få deltaga, utan äfven den husbonde, som tillåter sådan, med behörigt tillstånd anställd, dans fortsättas längre än till kl. 40 på aftonen. Häröfver anförde ätskilliga församlingarnes medlemmar underd. besvär hos Kgl. Mej:t och yrkade, att ofvannämnde beslut och stadgar måtte, såsom alltför stränga och för mycket inskränkande ungdomens frihet, varda upphäfne. Sedan de icke klagande medlemmarne af församlingarne, öfver dessa besvär hörde, anhållit, det något afseende å dessa icke mitte fästas, yttrade Landshöfdingen uti infordradt utlåtande, att, då det bestämda vitet endast gällde för öfverträdeise af stadgad ordning för sådana tillställda dansar,