8 EE VT MUS ARRIOGA SJERIIUR GI BI VPPpS7 arbetsyrket lika mycket som den lysande löjtnanten eller dess vederlikar af andra yrken (p. 55). ) 19:0 Den friskt poetiska sinnesstämningen är naturligare hos den sjungande vallkullan i skogen och hos bondflickan med räfsan på den gröna ängen, än hos damen vid pianot eller i soffan vid romanen (p. 359). !9). 20:0 Kyrkans och skolans lärare duga icke allmänneligen till ledare i Bibeln (p. 73). !!) 21:0 Katekesiexorna och dogmatikkonstruktionerna göra icke tillfyllest för biblisk uppfostran (p. 74). 12) 22:0 Det gifves en kristlig moralitet, som prisas i tal och skrift, och en okristlig, i fordringarne starkt nedprutad, hvilken antages för den enda praktiskt möjliga i både familjoch samhällslifvets anordning. Denna dubbla moralitet förutsätter och bevisar en inom kristenheten beklagligen allmänt befintlig otro på Christus (p. 77). !3) 23:0 Man vinnlägger sig så litet om Bibelns sjelfständiga begrundande, att man måste förundra sig öfver denna bedröfliga likgiltighet för Guds dyrbaTu gåfva till menniskan, det uppenbarade ordet Pp. 85). 24:0 Bibelföreningar böra inrättas för grundläggande af biblisk uppfostran (p. 75); och enskild Bibelläsning under andakt och bön verkar mera till förståndets upplysning och hbjertats saliggöran7) Går det nästa riksdag som den sista, så komma nog de oförvärfvade företrädesrättigheterna att stå sig. 3) Derpå tvifla de lärda, efter hvad som är anmärkt i noten 4. 2) vUppbyggelse kan så vara; men nöje — det är för mycket begärdt, att man skall hafva i en pigas eller drängs sällskap, som aldrig list en enda roman, kanske aldrig något annat än bibeln och katekesen, och som icke kan taga en enda toa på klaveret eller sjunga efter noter. Huru skall man kunna hafva nöje ihop med sådant folk? ) I verkställigheten torde denna reform bli den svåraste och mest påkostande af alla. Ty tänk ändå: en löjtnant! 0) Skulle detta vara sannt, så kan det ej nekas, alt Petter Larssons Greta i Heckeberga och unga högvälborna fröken Aurora Amalia Auvgustina von Fnurr skulle kunna hafva. nöje med hvarandra i umgänge, fastän den ena räfsar och den andra bera syr och leds. 1) Detta är ett hårdt tal. Ho kan det höra. Hvad bafva vi då för alla kommentarier, som vi läst, Olshausen, Gerlach, Lisco m. fl. Skulle ej dessa vara nog till att blifva ,ledare i Bibeln? Så goda och renläriga författare! Undras just, hvad förf. menar skulle kunna bättre än en god kommentator meddela för-. mågan att lära och förstå Bibeln? ImederI tid är det visst, att det i allmänhet är förbjudet för andra än dem, som läst dessa och 8 andra kommentarier och tagit examen deri, S alt förklara Bibeln. Folkskollärare t. ex. fåill många stift alls icke befatta sig med Bibelns förklarande. Derutaf borde förf. inse, hvili ( ken vigt ligger på den kommentariska lärdomen: och då det är hevisligt, att kyrkans! och skolans lärare öga denna, åtminstone för: hvarje gång de skola vägleda i Bibeln, kunna förskaffa sig denna lärdom, så är det bra besynnerligt, att förf. kan påsti, alt de allmänneligen ej duga till ledare i Bibeln. Ellerlf; kanske förf. tror, att Guds ord ej är bundet? sg Då känner ban ej vår statskyrka, vårt prestfö examensväsende,våra förbud mot alla reli-u giösa sammankomster, der ej examineradelv och patenterade män af yrket föra ordet. ) Fråga domkapitlen i Upsala och Lund eller!;g Regeringen, som icke fordrar af statskyrkans prester annat än just dessa katekeslexor och di dogmatikkonstruktioner! ö ) Det vore märkvärdigt; och ändock hör man aldrig talas om annat än tro på prediksiode larna. Kanske predikanterna sjelfva icke trol3 på Kristus; cch kanske de, som tro på ho-tr nom, ej få predika uten att betrakt:s som hbo lagbrytare; Grundvalen i statsoch kyrko-!y författningen har murknat genom sedeför2! derfvet. Räddningen måste komma inifrån Yf genom sedernas förbättring ( vara radikal). no Men sed är ett närmande till det fullkomliga pe goda i sinnesstämning och vandel. Kunskap he om cch fasthållande vid detta fullkomliga kr. soda är tro på Gud. I hänseende till Gud ga ir tron frorchet, i hänseende till oss sjelfva 82 sedlighet. Tron på Gud är således det som 59! brister, när sederna förderfvas. Nu predikas a . ndå oupphörligen tron på Gud och presterna all nafva derpå privilegium. Hvearföre äro dålar: nga seder? P:edikningarne utgå cj ur bjer-lens at, utan ur hufvudet och beer. Men om lats vu någon vill predika ur hbjertat, ur lifvet,der ww erfarenheten, hvarföre förmena honom let? Ve eder, J farister och skriftlärde, J)gen örmenen andra och sjelfva viljen J icke ingå sta himmelriket; J hafvea nit om lagen och on ören upp himmel och jord, om någon un-l;p; er kampen för det fullkomliga godas inför-w. ifvande med sin frihet råker på villspår;6:e) silen myggor och sväljen kameler; I orden lag idt och bredt om försakelse och verldsför-mil kt, under det J sjelfva sitten i maklighet före ch med förnöjelse bären all fåfingans prål Nn å edra syndiga bröst. Ingen förmener eder! etta och all annan härlighet, som I kunnen var inna af verlden, blott J icke förmenen oss som t fritt och förnuftist (så!edes icke slafviskt, täre tt ww me PA TT r