del af besättningen var nere på trossbottnen och ett i fördelningen opåräknadt segel, nemligen mesanen, här tillkom att bergea. EEPå frågan sv-rade vittnet alt tiden var för kort och bade i afseende på anmärkningen intet att endraga. (Forts. e. a. g.) SETS IRENE — På hegären införe vi följande bandling, som vittn:r om en ovanig senfärdigbet inom svårt domstolsväsende: Till höglofl. Kongl. Justitiekanslers-embetet! Då rättegång uppstått emellan undertecknad, såsom målsegande. och öfverjägmästaren i länet, herr hofjägmästaren och riddaren af Kongl. Wasa orden svarande, för af honom begångne ytelser vid en inom Wermlands rad, är 4849 i Oktober månad anför jag, för befogenheten af min khet först äran nämna, att denna cgång, som icke hunnit slutas på tjugusex årstid. först förevarit hos konungens befallningshafvande, dit målet inkom i November månad 1819, samt efter tvänne års tidsutdrägt, derifrån förvistes till Näs häradsrätt, att utföras af tillförordnad oåklagare. I följd deraf blef herr hofjägmäste Falk, af aktor, för gemensam räkning, igenora a stämning inkallad till svaromåls afgifvande vid Näs häradsrätt den 49 Mars 18929. Oaktadt målet var ransakadt, och utredt, och de gjorda förbrytelserne af nio ojäfviga vittnen ialla delar fulltygsde, inom de två första årens förlopp vid häradsrätten, bor målet likväl igenom kronoåklagarens försuraligheter, och svarandens uteblifvanden, och dess osanna, och sig alltid motsägande anföranden till protokollerna, och häradsrättens synnerliga bemödande att skydda honom, förevarit vid nio serskilia häradsting, derunder sju uppskofsutslag, samt hö iradsrättens första dom i målet af den 22 December 4823. blifvit gifna. Öfver denna dom inlemnades besvär i kongl. Svea hofrätt, i Januari månad 4824; der måletsedan låg oafdömt i sjutton år. till dess en rättskaffens man, dåvarande herr justitiekanslern Nerman framdrog det ur sin långa hviis, hvarefter kongl. hofrätten väl! återigen upptog målet, och kasserade häradsrättens! dom, och igenom utslag af den 25 Juni 1841 åter förviste det ti!l häradsrätten, med utlåtande att det efter förutnämnde skäl kunde medföra urbota ansvar. Denna återförvisning, som förorsakade flera års tidsutdrägt, och betydliga rättegångskostnader, var således till min olycka, och medförde intet resultat. Målet ver och förblef af hvad förbrytelserna! i beträffar i samma skick, som då! sta dom utföll. Samma taktik, om jag så må uttrycka mig, började ånyo vid häradsrätten, igsnom kronoåklagarens försumligheter, och svarandens, utan laga skäl, fortsatta uteblifvanden, samt bäradsrättens vanliga uppskofsutslag,! förmodiiger för att pröfva om min återstående lifstid kunde vara tiliräcklig för målets slutliga utfö-! rande. För at icke längre vara uppehållen af kronoåklagarans försumiigheter, samt med stöd af Kongl. Meöj:is nådiga jagtstadga af den 453 April 4808, der orden i dess 5 art. 3 , så lyda: men på det slika förbrytelser, så mycket mindre måtte utan ansvar allöpa, skall äfven hvar och en ega att dem åtala, beslöt jag att för enskilt del, till målets fullföljande vid häradsrätten, låta inkalla herr hofjägmästeren Faik; som efter de förr omnämnde uppskofsuts! och ett dervid förelagt betydligt vite, sig än. 2 personligen inställde den 24 Oktober 1845, slutlig dom i målet, uti derpå följande Nove mber utföll. Öfver denna dom, den mest oväntade mean kan tänka sig, inlemnades besvär i kong). Svea hofrätt, i slutet af December 4843, målet har så!edes återigen legat mer än två! och ett hal utan att dom fallit, när dertill lägges dess sta sjuitonåriga hvilotid i kongl. hofrätten, så her detta mål legat oafdömt i nitton och churu herr referenten flera gånörflutne sex månaderne, lofvat t föredrega målet till slutligt afgörande, har kong) hofrättens dom ännu icke kunnat erhållag. Det är en nedslående och vidrig känsla, som gar hoppet om lagarnas skydd för lidna oförrätter, då en kongl. förordning som afser, icke ai! cnast folkets skyldigheter, utan äfven dess rättigbeter, samt bestämmer satt förbrytelser deremot, icke mi utan ansvar saflöpa, likväl af en tjensteman kan åsidosättas, och igenom sjelftagna, egenmäktiga åt ier motverkas, och folkets lagbundna rätt kränkes; det är ett hånfullt förakt för gifna melser; och en domstol som skyddar en an person, uppfyller illa det vigtiga kall den blifvit irtrodd. Jag tviflar alldeles icke om att kong!. I titten fäller en rättvis dom, om den utfaller, satat förkastar häradsrättens befrielsedom, och tillägger folket den fordrade ringa ersättningen för 28 misshandling, samt rättegångskostnaderna, s icke kan ersättas med en fördubblad sumina mot den, som under rättegången är fordrad, ni sanat ansvar ä lagbrytaren har jag icke yrk men det förflutna ger mig anledning förmoda iom icke snart är att förvänta, och kanhända icke under min återstående lifstid utfaller. Jag nödgss således ödmjukast anbålla att orn, igenom sin embetsåtgärd tächofrätten att ofördröjeligen fälla a märkvärdiga mål, som icke I slut på tjugusex års tid. Ett snart slut tyckes vara en billig pretension för en så lång väntan, Carlstad och Niclasdabl den 30 Juli 1846. Nils Holm, Possessionat. Aerfalldiga län, och Ni ställd skallg ett c kunnat bringas nanna RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. sedan rymde korrektioni