framiade ban tiil bans helighbets bearaftelse en kungörelse, hvari folket i hårda uttryck varnades för alla vidare sammanskockningar; påfven ref sönder den, och uppsatte egenhändigt en anzan, som verkligen blef anslagen, och ! hvari ban (ösklarede sin erkänsla för hvad somi redan skett, och blott uppmanade folket till måtta i sin hänförelse; och detta påbud hade ock den dermed åsyfisde verkan, att saturnalierna slutades med fu!lkomligt lugn. Marinis endtledigande fö.utses ofördröjligen. Påfvens Maggiordusmeo, monsignor Pallavicini har redan fått siit asked. Han satt i vagnen bredvid påfven, då denne bland andra vid tillfället emottagna böneskri:ter, erhöll en, hvarvid öfveriemnaren sakta yttrade, att den anginge Maggiorduomo. Påfven sade ingenting, men ref bort ett blad sf skriften och stack det i sin ficka, samt lade de öfriga jemte andra bönesknifter i den för dem bestämda vagnslådan. När Paliavicini följande morgon föredrog böneskrilterna, saknades den ifrågavarande, hvilken han påstod sig icke ha sett; möjligen vorel. den också bortkommen under förvi:; ringen, mente han. Påfven framtogz nu det afrifna bladet, och efter långt letande kom äfven det öfriga tillrätta. inträffat, så uppfordrade påfven prelaten att till sin heisas återställande besöka hafsbaden vid Civita Vecchia. Anländ dit, fick han beallning att resa till Genua, och stadna qvar der, tills han blir återkallid. Då flera tilldragelser af samma slag Man lofordar nu den för igtighet, hvarmed påfven förfarit vid omskapandet af sitt kabineit, och att han dröjt med statssekreterarebefattningens återbesättande, till dess han sje!f blifvit i tillfälle att närmare bedöma den garola konseljens ledamöter, och de bos dem rådande åsigterna; fastän detta drösmål i början väckt bekymmer hos mängden, som deri trodde sig se en afsigt: att fortgå på det gamla systemets bana. Detta system bedömes nu ganska strängt; måhända alltför strängt; ty dess hufvudsakliga fel här-: rörde väl icke från annat, än den framlidne påfvens svaghet att i allt låta leda sig af sin närmaste omgifning. Värmen har äfven i Rom varit större denna sommar, än mången kan minnas från föregående år. Mot slutet af Juli s!eg den, i skuggan, till 409 C., och den 24 till ceh med till 4330. TURKIET. Konstantinopel föll den 49 Juli i en allmän bestörtaing öser ett af de oförväntade skiften, hvarpå den ottomaniska despotismens annaler äro så rika; deu beryktade Riza pascha åter. f inträdde i ministeren, och handelsministern, Sarim : Effendi, måste it den i fem föregående år enväldige afstå sin portfölj. Ryktet förkunnar redan, att Redschid pascha snart måste öfverlemna sin portfölj åt Sarim, samt utträda från divanen; hvarigeuom den reaktionära ministerförändriogen vore fulländad. Riza, den fordne gunstlingen, för hvilken folket darrade, emedan han begagnade sitt linga envälde till sammanskrapande af omätliga skatter: Riza, som i många år, genom sin medbhjelpares Mussa Savetis jernhand, prejade och förtryckte både Rumelien och Anatolien, och hvars afsättning belsades med jubel och förtjusnin: för tio månader sedan: Riza är åter kommen till heder och vär-; digheter! Man frågar hvarandra: hvartilltjenar all den turkiska förbättringsleken nu mera? —) hvartill sultans triumfiåg genom provinserna? hvartill hans menniskovinliga vaccinationsan; ; ; ÖT stalter ech Redschids improsize; undersåtarnes närvaro, förkuseskdt Ma annu ho likhet inför, lA7j; eser hg en -.vu Chids eget humana, förekommande och välvilliga väsen, då han, under två månaders oafbrutet tillträde hos storherin, icke förmått vinna så mycket inflytande, att han kunnat värja framskridandets goda sak mot riksolyckan af R zas inträde i konselien? Låogt ifrån Ik-äl, att någon skulle i detta fall tillräkna Red chid en försumlighet, känner hvar och en bland de närmare underrättade, att han med hela sin kraft sökt sträfva emot denna olyckshändelse; men de:i ligger godiycklighetens vanära, att den kan skydda sig mot allt, utom sina egna nycker. Man sammanställer Rizas återinträde med Mehemed Alis besök. Det är förut nämndt, att den förres paiats i Tschiragan hade blifvit upplåtet åt den sednare. Knappt var den egyptiske satrapen iokommen, förrän ban frågade i hvems hus han befann sig, och när man sagt honom det, frågade ban hvad Riza förehade och hvilket embete ban beklädde. Man påstår nu att han vid sitt första företräde hos sultanl. utbedt sig Rizas utnämnivg till en ministerbefattning, som en nåd, och att sultan icke velat vägra detta åt den fordom fruktansvärde, men nu ångerfullt knäböjande gubben. — LX — Enligt hvad från Skåne förljudes lära DD. MM aAnAh dan bunstaosa familian aftar hackat