rättelse dessa gyldene ord: behofveb af en re-I
formation bör mera bedömmas efter kämnedo-)
men om det gamlas brister, än erfarenheten af
det nyas företräden). Då christendomen inför-
des, var den alldeles opröfvad, bedendomen
deremot hade seklers erfarenhety för sig. Gu-l
staf Wasa vågade införa reformationen, utan
annan erfarenhet än den, om katholicismens
brister. Då Gustaf Adolf inrättade våra gym-
nasier, voro de opröfvade i vårt land: de äldre
skolorna hade då seklers erfarenhet. Då brister
blifva uppenbara, måste förståndig bot vågas.
Att försöka bota brister är ett mycket min-
dre vådligt experiment,, än att låta erkända
missbruk få i godan ro fortfara..
) Skulle man tro, att dessa ord voro hr v. Hart-
mansdorffs?
MINERVAS SEDNASTE UPPTRÄDANDE I DEN
GEIJER-FRYXELL-BERGFALKSKA STRIDEN.
Finge man draga en gynnsam slutsatts af alla
de tidningsartiklar och brochurer, som inneva-
rande år blifvit producerade uti den Fryxell-
Geijerska striden, bvartill den Bergfalkska kri-
tiken i Frey ansluter sig, så skulle man tro,;
att det för närvarande vore särdeles godt om
häfdeforskare i Sverige. Tyvärr lemna dock
ifrågavarande vppsatser ingen anledning till glä-
djande föreställningar; de bevisa tvertom, att
äfven den tarfligast utrustade, i afseende på
kunskaper och urskillning, tror sig om att kunna
bålla föreläsning i historien för frejdade veten-
skapsmän och inför ett väl icke alldeles för-
koltradt publikum.
Den, som i förenämnde afseende är särdeles
lyckligt lottad, är Minervaredaktionen. I lör-!
dags, den 4, hade den åter låtit någon beskedlig!
handtlangare komma sig till hjelp; en person
likväl, som denna ging varit mera hetlefrad,:
än det i anseende till årstiden är rådligt och
helsosamt. Vi vilja taga i högen och fram-
lägga ett par prof på hans förnumstiga visdom.
Ämnet, hvarmed vår lärde vän här bråkat
sin stackars hjerna, är historieskrifvaren Celsius. !
Aftonbladet hade rörande denne ansett, att hen
i afseende på konstmessig behandling af histo-
rien just icke stode så högt, att han förtjenade
sättas öfver Geijer; men att utan tvifvel dock af
honom mycket godt vore att hemta, likasom att
väl ingen, den der behandlat svenska historien
under Gustaf I:s och Erik XIV:s tid underlåtit!
att begagna honom. Byskolmästaren) i Mi-
nerva företer citater och annat, hvaraf vill be-
visas, att hos besagde Celsius finnas förseelser
och opålitlighet i det faktiska. Alltväl! Vore!
Minervaskribenten mera hemmastadd, än han
påtagligen är, i historisk forskning, så skulle
han veta, att xmycket godt återstår att hemta
ur en auktor, oaktadt hans förseelser; samt att,
om man aldrig skulle rådfråga någon annan bi-
storieskrifvare, än den, hos hvilken ingen opå-
litlighet alls funnes, så hade man ingen i verlden
att begagna.
Hvad åter Celsii konstmessiga behandling af!
sina ämnen angår, så qvarstår, ledsamt för
Minerva, ännu alltid samma olycka som förr
blifvit anmärkt, nemligen, att den saken ej kan :
afgöras förrän definieradt blifvit, hvad som skall
förstås med historisk konst; hvarefter först.
vi komma i tillfälle att se huru mycket slikt
kan räknas Celsius till godo. ;
Beträffande slutligen: den mängd punkter i)
br B—lks kritik, hvilka br Fryxell i sin re-;
plik förbigått och dem Aftonbladet anmärkt; !
så säger väl Minerva af d. 4 Aug., att den sednare
(hr F.) ännu tydligen icke slutat sitt svaromål.:
Men detta kunde af hr F:s egen dittills gifna för-
varssskrift omöjligen inhemtas, enär han sjelf icke lb
talade ett ord om fortsättning deraf. Minerva .
hade alltså sina underrättelser härom på annan ,
L
j
)
1
i
4
väg, än den för publiken tillgängliga. Härmed
må i öfrigt förbålla sig huru som helst, så rör
det icke Aftonbladet. Vi hade endast, för hr
F:s och hans läsares bättre minne, uppräknat
hvilka punkter han då med tystnad förbigått hos
hr B—Ik, äfvensom vi gjorde åtskilliga anmärk-:
ningar vid br F:s på flera ställen mindre till-
fredsställande sätt att upptaga hvad han till
besvarande vidrört; men härmed hade vi desto
mindre nekat, att ej hr F. framdeles kunde göra
hvad han dittills i denna väg uraktlåtit, som :
vi just vid anm:s slut (d. 28 Jul) tillkänna-
gåfvo möjligheten af något vidare från hr F:s
sida), till följe af den vink, som härom redan
en gång förr stått att läsa i Minerva, ehuru ej
ifrån hr F. sjelf, derest vi icke skulle antaga
att han och Minerva äro identiska. — Åpropos
om historisk konst! Hvarföre är ändå Minerva
så vred på hr B—Iks yttrande öfver denna sak
i Frey, då han (sid. 238) tydligen sätter hr
Fryxell i afseende på det historiska konstnär-
skapet i paritet med en af Minervas egna bästa
vänner?
1
l
j
j
) Vi bruka Minervas egna så väl valda benäm-
ningar.
) Efter hvad vi se af denna dags Minerva, har
också vårt tillkännagifvande d. 28 Juli slagitin,,
enär hr F. nu kommit med en fortsättning;,
hvarom framdeles.
se—L 2