SPANIEN.
Weser-Zeitung berättar ifrån Madrid, att eld
i flera dagar bärjat i den vackra Prado, bred-
vid hufvedstaden, och att på nära 3 franska
mils längd skogen är förstörd. Man trodde at!
elden ej skulle kunna släckas förr än vid Man-
zanares. Imedlertid nämner inga andra tiduin-
gar något härom.
I Pamplona har en sammansvärjning blifvi!
upptäckt, personer arresterade, några dömda till
tvångsarbete, o. s. v. Man vill likväl påstå, ati
ministeren gifver mera vigt åt saken än den
förtjenat, för att göra sig nytta deraf vid de
nublifvande valen.
Hertigen af Cadix, don Francescos äldsta son,
hade lemnat Pamplona, för att bivista i Madrid
firandet af den beliga Christinas, fest.
FRANKRIKE.
Ifrån Paris skrifves, att om Lamoriciere blot!
har hälften af de gåfvor hvilka erfordras till att
vara deputerad och statsman, som de han vi-
sat-sig ega i andra afseenden, och hvilka inom
kort tid ifrån infanterilöjtnant upphöjt honom
till general och gjort honom till den af bönder
och soldater, af fransmän och araber mest äl-
skade fältherren i Algerien, så förestår honom
en lysande bana, emedan nästan alla partier,
de radikale, venstra sidan, de ministerielle och
sjelfva legitimisterne vilja göra honom till de-
puterad. I Paris har han blifvit inom 4:a År-
rondissementet uppkallad, att täfla med mini-
sterens kandidat, Casimir Perier, (son till den
fordne store ministern); och i två andra val-
distrikter har han redan blitvit föreslagen, af de
afgående deputerade sjelfve.
Näst efter val:n, upptager den romerska am-
nestien allmänna uppmärksamheten; eljest äro
bladen toma.
Bugeaud hade ankommit till Excideuil, och
i Algerien herrskade d. 20 Juli lugn. Mini-
stern Salvandy hade afrest till Constantineh.
Parceval-Dechenes har blifvit beforårad till
viceamiral.
Det säges att Konungen ej kommer att sjelf
öppna den korta session, hvartill kamrarna äro
sammankallade d. 47 dennes, och som blott af-
ser fullmakternas pröfning.
Generallöjtnant Jacqueminot, som återkom-
mit från baden i Piombieres, hade återtagit be-
fälet öfver nationalgardet.
I Fantin hade oroligheter uppstått, i anled-
ning af stenhuggargesällernas vägran att arbeta,
om ej dagspenningen förhöjdes. Då militären
blandade sig i saken, blef jäsningen större, så
att strid uppstod och linietrupper måst dit-
sändas.
I kyrkan Petits-Peres firades. d. 25 Juli en
dödsfest. Omkring 4100 italienare bivistade den;
cch då i aniednivg af denna ovanlighet, presten,
efter slutad gudstjenst gjorde sig underrättad
om anledningen, upplystes, att dagen var års-
dagen af bröderna Bandieras arquebusering i
Calabrien.
. STORBRITANNIEN.
I Underhusets session den 27 Juli började,
såsom bestämdt var, debatten i sockerfrågan.
Prötectionisternes anförare, Lord Georg Ben-
tink, började med framställandet af det försla-
get, att Huset, i stället att antaga de resolu-
tioner, ministeren föreslagit, skulle förklara att
de åtgärder, som voro i fråga med tullen för
socker från kolonierna hvarken ur rättvisans
eller lämplighetens synpunkt kunde försvaras,
och att isynnerhet det genom slafarbete produ-
eerade sockrets ställande på lika fot med annat
socker i afseende på tullumgälderna, innefatta-
de en orättvisa emot de Brittiska kolonierna, 1
hvilka slafveriet blifvit afskaffadt. Debatten här-
om räckte i tvenne dagar och slöts först d. 29
om morgonen, då ministrarne med betydlig
majoritet segrade. Rösterna voro nemligen 265
emot 435, majoriteten således 130 röster. Detta
resultat är utan tvifvel att till en betydlig del
tillskrifva Sir Robert Peel och de af hans vän-
ner, som röstade med honom. Sir Robert för-
klarade väl, att han ej helt och hållet delade
ministrarnes åsigt i frågan, men han hade dock
kommit till det beslutet, att understödja dem
med sin röst, emedan han vore öfvertygad, att
om de ledo ett nederlag i denna fråga och der-
före resignerade, vore det omöjligt bilda en mi-
nister på principen af sockertullarnes bibehål-
lande in statu quo. Det synes således ej mera
vara något tvifvel underkastadt, att ju Lord John
Russe!l skall vara i stånd att i parlamentet ge-
nomdrifva sin plan: I Öfverhuset blir väl nå-
got motstånd, men det jemkar sig nog. En af