SPANIEN. Weser-Zeitung berättar ifrån Madrid, att eld i flera dagar bärjat i den vackra Prado, bredvid hufvedstaden, och att på nära 3 franska mils längd skogen är förstörd. Man trodde at! elden ej skulle kunna släckas förr än vid Manzanares. Imedlertid nämner inga andra tiduingar något härom. I Pamplona har en sammansvärjning blifvi! upptäckt, personer arresterade, några dömda till tvångsarbete, o. s. v. Man vill likväl påstå, ati ministeren gifver mera vigt åt saken än den förtjenat, för att göra sig nytta deraf vid de nublifvande valen. Hertigen af Cadix, don Francescos äldsta son, hade lemnat Pamplona, för att bivista i Madrid firandet af den beliga Christinas, fest. FRANKRIKE. Ifrån Paris skrifves, att om Lamoriciere blot! har hälften af de gåfvor hvilka erfordras till att vara deputerad och statsman, som de han visat-sig ega i andra afseenden, och hvilka inom kort tid ifrån infanterilöjtnant upphöjt honom till general och gjort honom till den af bönder och soldater, af fransmän och araber mest älskade fältherren i Algerien, så förestår honom en lysande bana, emedan nästan alla partier, de radikale, venstra sidan, de ministerielle och sjelfva legitimisterne vilja göra honom till deputerad. I Paris har han blifvit inom 4:a Årrondissementet uppkallad, att täfla med ministerens kandidat, Casimir Perier, (son till den fordne store ministern); och i två andra valdistrikter har han redan blitvit föreslagen, af de afgående deputerade sjelfve. Näst efter val:n, upptager den romerska amnestien allmänna uppmärksamheten; eljest äro bladen toma. Bugeaud hade ankommit till Excideuil, och i Algerien herrskade d. 20 Juli lugn. Ministern Salvandy hade afrest till Constantineh. Parceval-Dechenes har blifvit beforårad till viceamiral. Det säges att Konungen ej kommer att sjelf öppna den korta session, hvartill kamrarna äro sammankallade d. 47 dennes, och som blott afser fullmakternas pröfning. Generallöjtnant Jacqueminot, som återkommit från baden i Piombieres, hade återtagit befälet öfver nationalgardet. I Fantin hade oroligheter uppstått, i anledning af stenhuggargesällernas vägran att arbeta, om ej dagspenningen förhöjdes. Då militären blandade sig i saken, blef jäsningen större, så att strid uppstod och linietrupper måst ditsändas. I kyrkan Petits-Peres firades. d. 25 Juli en dödsfest. Omkring 4100 italienare bivistade den; cch då i aniednivg af denna ovanlighet, presten, efter slutad gudstjenst gjorde sig underrättad om anledningen, upplystes, att dagen var årsdagen af bröderna Bandieras arquebusering i Calabrien. . STORBRITANNIEN. I Underhusets session den 27 Juli började, såsom bestämdt var, debatten i sockerfrågan. Prötectionisternes anförare, Lord Georg Bentink, började med framställandet af det förslaget, att Huset, i stället att antaga de resolutioner, ministeren föreslagit, skulle förklara att de åtgärder, som voro i fråga med tullen för socker från kolonierna hvarken ur rättvisans eller lämplighetens synpunkt kunde försvaras, och att isynnerhet det genom slafarbete produeerade sockrets ställande på lika fot med annat socker i afseende på tullumgälderna, innefattade en orättvisa emot de Brittiska kolonierna, 1 hvilka slafveriet blifvit afskaffadt. Debatten härom räckte i tvenne dagar och slöts först d. 29 om morgonen, då ministrarne med betydlig majoritet segrade. Rösterna voro nemligen 265 emot 435, majoriteten således 130 röster. Detta resultat är utan tvifvel att till en betydlig del tillskrifva Sir Robert Peel och de af hans vänner, som röstade med honom. Sir Robert förklarade väl, att han ej helt och hållet delade ministrarnes åsigt i frågan, men han hade dock kommit till det beslutet, att understödja dem med sin röst, emedan han vore öfvertygad, att om de ledo ett nederlag i denna fråga och derföre resignerade, vore det omöjligt bilda en minister på principen af sockertullarnes bibehållande in statu quo. Det synes således ej mera vara något tvifvel underkastadt, att ju Lord John Russe!l skall vara i stånd att i parlamentet genomdrifva sin plan: I Öfverhuset blir väl något motstånd, men det jemkar sig nog. En af