stra och lära dem: något, som just, bland an
nat, utgör vexelundervisningens och den fri:
fiyttningens system, enär skolan på intet, hit
tills kändt, bättre sätt förmår lämpa undervis:
ningen efter anlagens miångfald och de olikt
ppersonliga krafterna hos ungdomen m. m.)
om, med ett ord, vi få antaga, att afsigten ic
ke varit att slå omkring sig med betydelselös:
fraser och blott söka captivera sitt auditori
um genom varma, vackra uttryck; så finnes inger
utväg att begripa br Hw:s eljest så ofta och mer-
endels så föga lämpligt påkommande ultra-vrede
emot tidens tendenser, hvilka särdeles gå ut pi
att göra ,ifvetsv — och framför allt just de
andliga lifvets — sanna fordran gällande i sam-
hälle, vetenskap cch undervisningsverk. Sva
rar br Hw., att han sjelf är en framskridandets
man, fast det ser underligt ut — nåväl! hvac
hindrar honom, Lvem utesluter honom då ifrår
att arbeta i progressionens led, i stället för at
utgjuta: sin bitterhet emot andre, som offra sig
deråt? Tycker han dem icke arbeta rätt —
nåväl! så må ban anföra verkliga skäl för den-
na sin tanke och dymedelst draga de andre
progressisterne ifrån deras misstag. Men må
han då med detsamma, vice verse, också emot-
taga rättelser till egen förbättring af dem, när
de på anförda grunder ådagalägga missgrepp
och inkonseqvenser hos honom sjelf. — Minst
af allt är det värdt att fortlefva i den illusionen,
att en akademisk ungdom numera icke fullt
genomskådar alla de patriarkaliska ordvänd-
ningarnes verkliga mening, då man med ett id-
keligt bruk af uttrycket helig) för hvad man
företager med eller reot denna ungdom, egent-
ligen blott önskar sig utöfvandet af en okon-
trollerad (lika godt, om laglig eller olaglig) makt
öfver densamma. Det ligger ingenting reli-
giöst, ingenting helijt i den omständigheten,
att den ene skall få egenmäktigt göra hvad han
behagar med den andre, och denna andre der-
vid blindt föreställa sig hafvaintet annat än att
djuriskt underkasta sig godtycket. Det händer
visst, alt en godtyckets utöfvare (istat, i kyrka,
vid akademi, hvar som helst) mången gång me-
nar väl och äfven gör väl; men det kan lika
lätt och lika ofta hönda (på grund af den mensk-
liga bräckligheten), att han menar och gör ra-
sande. Detta sednare händer i synnerhet, om
sjelfva godtyckligheten, såsom system, angripes
i sina grundvalar, och af förargelse häröfver hos
sina exsekutorer bryter ut i en viss hejdlös, o-
förnuftig ifver. Detta är ingen furor divini animi.
Hvad som bevisligen är orätt, innehåller tillika
karakteren af irreligiöst och oheligt, det må ut-
smyckas huru skönt som helst med namn af
pfaderlighet,. Man är i våra dagar kommen i-
från de värdelösa namnens magi. Man vill
hafva en sann faderlighet, hvilken yttrar sig i
någonting annat än anspråken på ofelbarhet och
olagbunden myndighet för egen del.
Vid alla dessa tankar upprinner minnet af
något, som för icke längesedan, om vi minnas
rätt, under hr Hwassers rektorat, var på väg
att tilldraga sig med Studentbladet, i Upsala.
Hela syftningen dermed var, såsom det berät-
tas, högligen patriarkalisk; och man behöfver
ej veta mera, för att förstå hvad det innebar
och hvarifrån det kom.