angående Sleswigs ifrågavarande sjelfståndighet.
Man erinre sig att Sleswig her under sekler
haft gemensamt med Danmark ej blott den hö-
gre statspolitiken och alla dersammas in- och
utrikes anställda organer, utan att bela krigs-
väsendet till vatten och land, finansväsendet och
vigtiga delar af den inre förvaltningen, isynner-
het angående handeln, industrien och hemmans-
ordningen, varit gemensamma; så att endast
de förvaltningsgrenar, som lyda under kanslier-
n , blifvit åtskilda. Och äfven deana söndran
har blott delvis ägt rum; ty oberäknadt att
stora områden, som ligga inom den för Sleswig
vanligen antagna gräns, tillhöra i hvarje hänse-
-ende det egentliga Danmark; så finnas äfven
-ansenliga delar af Sleswig, hvilka i ett väsendt-
ligt hänseende, nämligen hvad kyrko- och skol-
väsendet beträffar, lyda under danska kansliet.
Det är följaktligen icke någon sjelfständighet, så-
som stat, hvilken nu besittes af Sleswig, utan
blott vissa provinciella egenheter, liknande dem,
som äfven förekomma inom andra rikets pro-
vinser, och som till en del skulle utan skada,
men till allas fördel, kunna upphöra, i hvilket
afseende jag blott exempelvis må anföra, att
regeringen sjef ifrigt är sysselsatt att, genom
: tullgränsens upphäfvande och en förändring i
det indirekta skatteväsendet, afligsna en ibland
de väsendtligaste olikheterna; likasom detsam-
ma äfven skulle kunna utsträckas till andra fö-
remål, t. ex. införandet af en gemensam broit-
milslag. Men detta oaktadt har det aldrig fal-
lit någon dansk in att bestrida, att i Sleswiz
finnas historiskt utvecklade förhållanden, som
göra det omöjligt och, till och med om det vore
möjligt, skulle göra det orättvist att behandla
Sleswig såsom en med det öfriga af riket lik-
artad del, i hvilket hänseende jag i synnerhet
skall nämna dess blandade nationalitet och språk,
då. det naturligtvis aldrig kunde falla danskarne
sin, att bestrida det likaberättigade bruk af båda
språken, som vi hittills förgäfves fordrat för!
det danska. Ser man nu på hvad som är gif-
vet, nemligen den konstitutionella enheten och
den provinciella sjelfständigheten, så tror jag,
att det icke är svårt att säga hvad som erfor-
dras. Sleswigs sjelfständighet kan aldrig inne-
bära, att det skulle hafva en egen sjelfständig
statsförfattning; ty detta skulle icke blott göra
all förnuftig styrelse i dessa länder omöjlig, utan
det skulle vara detsamma som att konstituzra
Sleswigs suveränitet, att proklamera Danmarks
upplösning, och för bela verlden kungöra det
danska folkets vanära; ty vi skulle icke ens
äga den bedröfliga tröster, som vi hade då vi
blefvo skilda från Sverige och från Skåne, Hal-
land och Blekingen och från Norge, att vi voro
nödsakade gifva efter för en oemotståndlig öf-
vermakt, utan det vore att fegt bortskänka
Sleswig midt i djupaste freden. Dertill bar
konungen sjelf ingen rättigbet, äfven om han
konserverade detta hertigdöme för den Olden-
burgska dynastiens kognater; och om en dansk
konung nånsin kuade vilja afstå Danmarks rätt
till Sleswig, så vore folket icke förpligtadt att
tåla det. Det är sannerligen icke af någon the-
oretisk enthusiasm för qvinnoliniens arfsrätt,
eller af personlig kärlek för de rimligtvis ännu
ofödda individer, som den en gång kunde kom-
ma tillgodo, som Danskarne äro färdiga att offre
Lif och blod för rikets odelade bestånd. Der
emot erfordras en stark provinciell organisatier
af Sleswig, såsom första steget till införande!
af en fri statsförfattning; ty det är endast ge
nom Sleswigs frigörande från Holsteins supre-
mati och från de Sleswig-holsteinska theorier:
nas terroristiska herravälde, som någon Sles
svigisk folkmening kan utveckla sig, och som
Sleswigs egna intressen kunna komma unde
öfverläggning: intressen, hvilka redan nu i mång
punkter starkt fista det vid Danmark, och son
ännu mera skulle draga det till oss, då vi gåfv
det, icke hvad en konung 1314 genom en rhetoris!
hyperbol kallade despotismens kedjor, utsn e1
fri författnings välsignelser, icke riksbanksför
ordningar och dylikt, som har verkat till des
söndring från Danmark och att kasta det i e
farlig rigtning, utan ett lika åtnjutande 3
grundlagligt betryggade borgerliga rättighete
och friheter. Men en sådan sjelfständighet ä
icke mindre nödvändig för S!eswig under e
fri författning, än den är ett vilkor för en dy
lik; ty endast den skulle gifva en borgen fö
att Sleswig blefre förvaltadt i enlighet me
sina inre, egna förbållanden, de der gälland
åsigter och sedvanor, ja, jag kan gerna tillägg:
med dess fördomar och nycker. Således bju
der icke blott rättvisan, utan äfven klokhete
att organisera Sleswigs provinciella sjelfständi
het; ty endast mesd det vilkoret blir Sleswi
belåtet med den konstitutionella enbet me
det öfriga Danmark, som ieke nu längre ke
förnekas.