we medi och att det var ingenting sannt uti alltsammans, utom den tankspriddhet som fört honom ända hit. — Men bvartill tjenar honom då denna föregina brist på minne? — Hvartill?... Jo säkert hade han att meddela mig någon nyhet, den han ej ville omtala för någon annan än mig allena. Hvad hans föregifna aning eller förebud angår, så vill jag nästan svärja på att det var en uppfinning, för att afkyla mig mot er; ty ni torde från första ögonblicket bafva bemärkt, att han icke såg er med blida ögon. — Och hvad skäl kan en sådan karl hafva att visa sig fiendtlig mot fremlingar, dem han ser för första gången? frågade chevaliern md mycken höghet. — Hvad skäl? upprepade Martin-Simon. Ja min själ jag det kan svara på; jag vet endast att han aldrig med nöje ser en resande anlände till oss, att han aldrig ser min dotter eller mig emottaga någon vinligt och gifva gästfrihet utan att han visar det uppenbaraste missnöje . .. Beirakta honom väl, fortfor han, i det han pekade på Noöl, som, ehuru han vandrade unge fir tjugo steg före de resande och således vej ur stånd att uppfalita ett enda ord af samtalet likväl allt som otast värde hufvudet tillbak: och såg ganska uppmärksam ut, Man skuil kunna tro att den skälmeå alltför väl märke det vi tala om honom. Ja, ja, det är en filv: och det skulle alls icke föruadra mig om ha nu, då vi äro inkomna i daien, der det bli honom lätt att föra mig afsides, på en gång å terfår allt sitt minne och all sin själsnärvarc