we
medi och att det var ingenting sannt uti allt-
sammans, utom den tankspriddhet som fört ho-
nom ända hit.
— Men bvartill tjenar honom då denna fö-
regina brist på minne?
— Hvartill?... Jo säkert hade han att med-
dela mig någon nyhet, den han ej ville omtala
för någon annan än mig allena. Hvad hans
föregifna aning eller förebud angår, så vill jag
nästan svärja på att det var en uppfinning, för
att afkyla mig mot er; ty ni torde från första
ögonblicket bafva bemärkt, att han icke såg er
med blida ögon.
— Och hvad skäl kan en sådan karl hafva
att visa sig fiendtlig mot fremlingar, dem han
ser för första gången? frågade chevaliern md
mycken höghet.
— Hvad skäl? upprepade Martin-Simon. Ja
min själ jag det kan svara på; jag vet endast
att han aldrig med nöje ser en resande anlände
till oss, att han aldrig ser min dotter eller mig
emottaga någon vinligt och gifva gästfrihet
utan att han visar det uppenbaraste missnöje . ..
Beirakta honom väl, fortfor han, i det han pe-
kade på Noöl, som, ehuru han vandrade unge
fir tjugo steg före de resande och således vej
ur stånd att uppfalita ett enda ord af samtalet
likväl allt som otast värde hufvudet tillbak:
och såg ganska uppmärksam ut, Man skuil
kunna tro att den skälmeå alltför väl märke
det vi tala om honom. Ja, ja, det är en filv:
och det skulle alls icke föruadra mig om ha
nu, då vi äro inkomna i daien, der det bli
honom lätt att föra mig afsides, på en gång å
terfår allt sitt minne och all sin själsnärvarc