visan låter sig fören2s, till Danmark, och icke tiil
Holstein, hvilket vore vägen att mista dem begge.
Betryggas danska rikets odeibarhet, genom en
slutorganisation af Sleswigs provinciella sjelf-
ständighet, så iå Holsteinarne följaktligen ett
mägtigt motif att eftersiräfva den närmare före-
ning med danska riket, hvilken de nu tyckas
skjuta ifrån sig; och fulländas denna statsen-
het medelst en för Danmark och Sleswig ge-
mensam fri statsförfattning, så att Holsteins an-
slutande till detta hertigdöme icke blott blefve
dess enda utväg till förbindelsens: bibehållande
med Sleswig, utan ock den genaste vägen till
auppnåendet al: de rätligheter och friheter, hv:Ika
i Holstein önskas icke mindre ifrigt än hos oss;
då skall det inzerligaste samband ieke -möta
någon annan svårighet, än den, som ligger i
Holsteins uteslutande tyska nationalitet och po-
litiska ställoing så-om ledamot af tyska stats-
förbundet. Men att re:pektera dessa naturliga
och fullt grundade inskränkningar, i deras oaf-
kortade konpseqvens, är man icke blo:t skyldig
Holstein och tyska förbundet; utan det fordras
äfven af Danmarks interesse, hvilket skulle lida
genom allt, som direkt eller indirekt kunde
försätta Danmarks odelade statshögbet ceh full-
ständiga suveränitet i något slags beroende af
tyska förbundet, eller utsätta dess nationalitet
för någon fara från den nu så mäktigt fram-
trängande tyskheten. Det närmare bestämman-
det af ett sådant szmbands vilkor är ännu o-
möjligt och onödigt. Det kan så mycket tryg-
gare öfverlåtas åt framtiden, som danska riket
då ej blott skulle komma att representeras af
dess monark, utan äfven af folkets; lagstiftande
församling. Jag erinrar allenast än en gång,
att likasom detta förslag ej åsyftar att öfver-
gifva Holstein, utan tvertom antyder sättet att
vinna dess frivilliga anslutning, så är det äfven
så långt skildt från all inblandning i Holsteins
inre angelägenheter, att det ionebär ett full-
stätlidigare erkännande af dess sjelfständighet och
rätt att ordna sig sjelf, än det någonsin ägt.
Med dessa korta anmärkningar, hvilkas när-
mare motivering må vara sjelfva diskussionen
förbehållen, tillåter jag mig hos den ärade Stän-
derförsämlingen föreslå, att den i en underdi-
nig petition hos H. M. Konungen måtte hem-
ställa:
1) Ait Konungen i verkligheten ville trygga
der, genom det öppna brefvet af d. 8 dennes,
på nyit stadfästade oskil:aktiga föreningen emel-
lan Sleswig och det öfriga danska rket derige-
nom, att den ytterligare utlofvade provinciella
sjelfständigheten och de för densamma nödvän-
diga institutioner så fullständigt utvecklas, som
det är möjligt, uten mehn iör rikets enhet.
2) Alt Konungen, så snart som möjligt, för
en i öfverensstämmelse med den för provincial-
ständerna anordnade val-lag, dock med fri val-
barhet, af ö-stiften, Jutland och Sleswig vald
konstituerande församling i Köpenhamn, måtte
låta framlägga till öfvervägande och afgörande
utkastet till en fri författning, som kan förvissa
staten om en kraftig och populär regering, der-
igenom att kronans verksamhet knytes till en
ansvarig minister, och åt en folkrepresentation,
utgången från en liberal val-lag, som gör val-
rätten oberoende af ståndsskillnader och valbar-
heten fri, öfverlemnar beslutande medverkan
vid lagstiftningen samt vid skatternas och stat:-
utgifternas bestämmande.
3) Att Konungen, så snart successionsförhål-
landerna i Holstein blifvit ordnade, måtte med
detta hertigdöme, med Lauenburg och det Ty-
ska förbundet öfverenskomma om det sätt, hvar-
på dessa tvenne förbundsländer kunna önska att
suta. sig till det danska rikets statsförfattning
och statsförvaltning, hvarom då en organiserad
lag blir ait förelägga Danmarks parlament, som
alltid skall vara benäget att med dessa hertig-
dömen ingå i hvarje gemenskap med hänseende
till institutioner, lagar och stat:styrelse, som
kan bestå med det danska rikets sjelfständig-
het såsom en af det Tyska förbundet oafhängig
stat, och med nationens bästa, såsom en vär
sendtbigen nordisk folkstam.
s—
a — a JE RV TR SR NR VEN