visan låter sig fören2s, till Danmark, och icke tiil Holstein, hvilket vore vägen att mista dem begge. Betryggas danska rikets odeibarhet, genom en slutorganisation af Sleswigs provinciella sjelfständighet, så iå Holsteinarne följaktligen ett mägtigt motif att eftersiräfva den närmare förening med danska riket, hvilken de nu tyckas skjuta ifrån sig; och fulländas denna statsenhet medelst en för Danmark och Sleswig gemensam fri statsförfattning, så att Holsteins anslutande till detta hertigdöme icke blott blefve dess enda utväg till förbindelsens: bibehållande med Sleswig, utan ock den genaste vägen till auppnåendet al: de rätligheter och friheter, hv:Ika i Holstein önskas icke mindre ifrigt än hos oss; då skall det inzerligaste samband ieke -möta någon annan svårighet, än den, som ligger i Holsteins uteslutande tyska nationalitet och politiska ställoing så-om ledamot af tyska statsförbundet. Men att re:pektera dessa naturliga och fullt grundade inskränkningar, i deras oafkortade konpseqvens, är man icke blo:t skyldig Holstein och tyska förbundet; utan det fordras äfven af Danmarks interesse, hvilket skulle lida genom allt, som direkt eller indirekt kunde försätta Danmarks odelade statshögbet ceh fullständiga suveränitet i något slags beroende af tyska förbundet, eller utsätta dess nationalitet för någon fara från den nu så mäktigt framträngande tyskheten. Det närmare bestämmandet af ett sådant szmbands vilkor är ännu omöjligt och onödigt. Det kan så mycket tryggare öfverlåtas åt framtiden, som danska riket då ej blott skulle komma att representeras af dess monark, utan äfven af folkets; lagstiftande församling. Jag erinrar allenast än en gång, att likasom detta förslag ej åsyftar att öfvergifva Holstein, utan tvertom antyder sättet att vinna dess frivilliga anslutning, så är det äfven så långt skildt från all inblandning i Holsteins inre angelägenheter, att det ionebär ett fullstätlidigare erkännande af dess sjelfständighet och rätt att ordna sig sjelf, än det någonsin ägt. Med dessa korta anmärkningar, hvilkas närmare motivering må vara sjelfva diskussionen förbehållen, tillåter jag mig hos den ärade Ständerförsämlingen föreslå, att den i en underdinig petition hos H. M. Konungen måtte hemställa: 1) Ait Konungen i verkligheten ville trygga der, genom det öppna brefvet af d. 8 dennes, på nyit stadfästade oskil:aktiga föreningen emellan Sleswig och det öfriga danska rket derigenom, att den ytterligare utlofvade provinciella sjelfständigheten och de för densamma nödvändiga institutioner så fullständigt utvecklas, som det är möjligt, uten mehn iör rikets enhet. 2) Alt Konungen, så snart som möjligt, för en i öfverensstämmelse med den för provincialständerna anordnade val-lag, dock med fri valbarhet, af ö-stiften, Jutland och Sleswig vald konstituerande församling i Köpenhamn, måtte låta framlägga till öfvervägande och afgörande utkastet till en fri författning, som kan förvissa staten om en kraftig och populär regering, derigenom att kronans verksamhet knytes till en ansvarig minister, och åt en folkrepresentation, utgången från en liberal val-lag, som gör valrätten oberoende af ståndsskillnader och valbarheten fri, öfverlemnar beslutande medverkan vid lagstiftningen samt vid skatternas och stat:utgifternas bestämmande. 3) Att Konungen, så snart successionsförhållanderna i Holstein blifvit ordnade, måtte med detta hertigdöme, med Lauenburg och det Tyska förbundet öfverenskomma om det sätt, hvarpå dessa tvenne förbundsländer kunna önska att suta. sig till det danska rikets statsförfattning och statsförvaltning, hvarom då en organiserad lag blir ait förelägga Danmarks parlament, som alltid skall vara benäget att med dessa hertigdömen ingå i hvarje gemenskap med hänseende till institutioner, lagar och stat:styrelse, som kan bestå med det danska rikets sjelfständighet såsom en af det Tyska förbundet oafhängig stat, och med nationens bästa, såsom en vär sendtbigen nordisk folkstam. s— a — a JE RV TR SR NR VEN