fallsrop och återljudande inom Franska lagstift
ningen, lemna en fördelaktig förutsägelse om e
långvarig fred och sällhet för Europa.
LITTERATUR.
Utflygter på hafvet, eller Anteckningar på e
Medelhafsexpedition, ef Herman Sätherbers
Sednare delen.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Se här ett annat prof på författarens talan
att teckna åskådligt cch färgrikt med penn
och bläck! — han är på Malta, och beskrifve
dess hufvudstad Valettas läge och ett besöl
på guvernörns landställe:
På öns nordöstra sida bar hafvet skurit sig i!
och bildat tvenne vikar, hvilka skiljas från hvar
ann af en högväxt udde, som går med sin spet
fram till hafvet och på detta sätt danar inloppei
till begge dessa vikar. Men de bilda sjelfva flere
smärre inskärningar med deremellan framsprin.
gande uddar, så att man kan räkna ända till 9 så
dana småvikar, belägna inuti de tvenne hufvudvi-
karna. På ofvannämnde udde ligger staden Va-
letta, höjande sig terrassformigt, efter markens
sluttningar, och sträckande sig med sina hus och
fästningsverk på trenne sidor ända ned till sjön.
Anblicken af staden utifrån hafvet är isynner-
het förtjusende. Inga skär eller holmar skymms
bort honem för den ankommande seglarens blic-
ker; men genom den ovanligt klara luften varsnar
man redan på långt afstånd ett skimmer af solbe-
tysta kyrkor, palatser och murar, hvilka mer och
mer framträda och afslöja sin fägring i de lättaste
konturer, i den behagligaste färgton, i den glada-
ste stil, hvaråt jag någonsin förnöjt mina blickar.
En vacker byggnad har man liknat vid en för-
kroppsligad tonskapelse, och kallat den en frusen
musik,. Valetta är då ibland de täckaste musik-
stycken af sådant slag, som jag någonsin förnum-
mit. Dess tonart är genomandad af ett evigt sol-
sken och dess takt är lätt, såsom sefirernas ving-
slag. Den ovanliga känslostämning, hvaraf nord-
bon blifver fattad vid hvarje andedrag i denna
milda luft, vid hvarje anblick af denna tjusande
natur, hvars heia språk är en förförisk trollsång
om veklig njutning och sprittande lefnadsfröjd,
kommer honom att svärma; och han glömmer på
en stund sitt hemlands tunga, djupa furuskogar,
dess gråa berg och gråtande, mulna himlar, för
att känna lifyets fullhet och fröjdas deraf, såsom
blomman fröjdas i solen och fågeln i morgonens
fläktar. I denna sinnesstämning har jag gjort mina
första vandringar här. Min väg ledde mig då ut
till den delaffästningsverken, som vetta emot den
vestra hamnen, nedåt Strada de Sancti Giovanni.
Den rena asurhimmelen; den varma luften, som
tycktes dallra emot husen; det låga, aflägsna lan-
det, med gula uddar emellen blå vikar, dem vin-
gen andades öfver, så lätt, som hade han vaknat
till lif blott för att kyssa detta rena glas, hvariså
många sköna bilder speglade sig; och derutanföre,
hafvet, omätligt såsom himlahvalfvet och djupblått
såsom detta; men på närmare håll, under murarna
af fästningsverken, små vackra båtar, lätta, lekande,
som insekter på den glimmande grunden; här och
der ett snöhvitt segel, simmande som en kunglig
svan, och längre bort ett präktigt ångfartyg, med
sin rökpelsre, kastad ut på den blåa duken, lik-
som för att gifva lif åt taflans bakgrund: — an-
blicken af allt detta var obeskriflig. Jag villdjupt
fästa den i minnet; ty kanhända får jag aldrig se
dess make.
Af sig sjelf mäktigt att väcka den resandes be-
undran, är Valeita äfven nästan lika mycket hän-
ryckande genom sina sköna omgifningar. Då man
seglar in i den stora örlogshamnen — dess vågor
skölja stadens östra strand — har man först att
passera fästet Ricazoli; derefter det vackra, ja verk-
ligen imponerande militärhospitalet; vidare, staden
Borgo eliter Citta Vittoriosa med sitt fäste St. An-
gelo; viken, som skär in emellan denna stad och
den ännu längre in belägna staden Sengiea; inne
i denna vik staden Birmula; samt slutligen ham-
nen, der handelsfartygen pläga ligga. De små stä-
der jag nu nämnt äro äldre än Valetta och min-
dre folkrika; men högt belägna och af ett pitto-
reskt utseende, bilda de på sin strand ett förträff-
ligt motstycke till hufvudstaden och bidraga ofant-
ligt till hela taflans skönhet. — Jag har anfört
nyssnämnda städer såsom serskilda från Valetta;
men för deras nära belagenhet till denna stad, och
såsom varande åtskilda blott af det smala vatten,
som bildar örlogshamnen, räknar man dem merän-
dels ihop med sjelfva hufvudstaden.
Till venster om Valetta, åter, kommer man in
i karantänshamnen för handelsfartyg, och har då
att passera tvenne fästen: Tigne och Manoel, som
försvara inloppet till denna hamn.
Att Valetta är ibland de bäst befästade platser
i verlden, beköfver jag icke omtala. Engelsmännen
hafva icke skämt bort densamma, sedan den fölli
deras händer; de veta hvad den duger till.
Vår väg följde den namnkunniga vattenledning,
som från bergen vester om Citta Vecchia förser