dan ingen fromma men väl en ökad smärt
deraf skall uppstå, ehuru det på andra sida
vore lika illa att något fördoldes, som kan led
till undersökning af ämnet. Hvad vi en gån;
för egen del hafva sagt, är att fäåderneslande
genom olyckan förlorat många ädla söner, son
gerna bade vågat sitt lif till dess försvar, oc
vid denna tanka förblifva vi, äfven om ett fe
eller en försumlighe!t varit bidragande till de
ras undergång.
Månve icke slutligen man kuade någorlund:
hitta rätta förhållandet om man gissar, att dei
nye handsekreteraren, som Minerva lagt si
till, framskymtar i den bitterhet, som hon ge
nom ifrågavarande artikel uppenbarat?
SKYDDSSYSTEM OCH FRI HANDEL.
(Forts. från J2 469.)
Men sidenhandein erbjöd det strängaste be
viset till fördel för skyddstull, och denna
öppnande har derföre blifvit envist bestridd
Amuvda till år 4826 hade införsel af ma
nufaktureradt silke varit förbjudet. Det åre
blef en iull af trettio procent af värdet införd
i stället för förbud. Då en fremmande behofs-
eller beqvämlighetsartikel förbjudes eller beläg-
ges med hög tull, blifver den vanligen tullför-
snillad eiler lurendrejad. Om förbudet af er
sådan tog bort smeken för den, eller gjorde
folket benäget att betala den tre- eller fyr-
dubbelt, så skulle måhända åtgärden icke all-
tid vara skadlig; men nu är det ej så. Tvärt
om visar det sig, att begäret att erhålla för-
bjudna artiklar tilltager, med hindren som man
sätter deremot. På det sättet verkar den höga
wullen på tobak, franskt bränvin, Genever och
fremmande sidenvaror. I ling tid hafva dessa
utgjort den olagliga handelns hufvudartiklar.
Frestelsen att smuggla, framkallad af de höga
tullafgifterna, är alltför mäktig för att kunns
motverkas af lagens strängaste hotelser. Kust-
bevakning och seglande tullbevakning, hvilkas
kostnader äro alldeles enorma, bibebållas för
intet annat ändamål, än att bindra införsel af
öfverdrifvet taxerad tobak, bränvin och gene-
ver. Tvilnkomst och skydd af inhemska spi-
rituosa baiva varit de föregifna skälen till dessa
höga tuliafgifter; men det är säkert, att inkom-
sten skulle hafva varit vida större, om pålagan
minskats, emedan förbrukningen då tilltagit och
den lagliga handeln betydligt utvidgats. Den
höga tullen på siden af 30 proc. (och på krus-
flor, sammet, sidenhattar och mössor m. m. är
skyddstulien mycket högre) har varit det stora
retelsemediet till smuggling. Så hände det
sig, alt de s. k. Bandana näsdukar, som hvarje
år såldes på Ostindiska kompaniets auktioner
till export, funno sin väg tillbaka till Engländ.
Bedrägligt utskeppades de för Hamburg, Ant-
verpen, Ostende, Guernsey, 0. s. v., för att nä-
stan alla åter insmugglas till England. De sål-
des på auktionerna för 4 shilling sterl. stycket
och betalies sedan de insmugglats med 8 shil-
ling. Man pålade således en utlaga af 400
proc. på förbrukaren, och dessa 400 proc. till-
föllo dem, som trotsade lagen.
Ett shsolat förbud skulle åtminstone hafva
mera försvårat den olsgliga handeln, än den
legaliserade införseln till trettio proc., men hade
man blott ålagt en tullafgift af 45 procent, så-
som pu blifvit föreslaget, skulle man närmare
uppvägt smugglingens vådor och kostnad, och
skulle gifvit ett vida bättre skydd åt inhemska
manufakiurerna samt ställt alla klarser af hand-
lande på lika fot, i stället att gifva fördelen till
den svekfulle äfventyraren. Hvad som af många
förutsades, inträffade. Omkring hälften af allt
det sider, som inkom i landet, smugglades.
Man vet ait ifrån 4897 till 4838 utfördes från
Frankrike öfver 3Y, millioner skålp. sidenvaror,
men blott 1,875,000 skålp. passerade packhusen.
I de sista åren bar denna olagliga handel icke
minskats. Man ser allmänt franska hufvudbo-
nader nyttjas, hvilka äro insmugglade, och flera
franska handelshus i Paris och på kusten ga-
rantera sfleomnandet af varan i London, för hälf-
ten af tulibeloppet.
Det är iust denna olagliga handel, som be-
visar att sidentillverkningen har tillräcklig styrka
att underhålla sig sjelf. Genom handelns öpp-
nande skuile den blifva mindre underkastad o-
jemnhet i afsättning; den skulle blifva mera jemnt
tillväxande. Äfven andra fördelar härflöto deraf,
som bevisa moropoliernas nedtryckande verk-
ningar och töflans lifvande inflytelse. Men o-
aktadt ojemnförligt större förbättringar i an-
dra manufakturgrenar, har sidenmanufakturen
blifvit stationär. De mest i bruk varande väf-
stolar voro sf de sämsta konstruktioner. De
franska förbättrade stolarre kunde tillverka
fem ginger så mycket sidepband, med samma
handarbete, som de vanliga engelska, under
det att på tv.ka machinväfstolen en man kan
(ions a TA ee AR Äl rar near fr RR Sr Tr Ar lå