ww Jo—— - 7 a
GULDGRUFVAN.
BERÄTTELSE AF ELIE BERTI.
FÖRSTA KAPITLET.
Ingenting kan förliknas vid det majestätiska,
subl:mt hemeka skaplynnet kos den delaf fran-
syska alpernå, hvilken höjer sig mellan Grenobie
och Briancon, icke långt från Piemontska grän-
sen, uti en nästan otillgänglig trakt. Den vett-
girige och artisten, hvilka tåga genom Dauphin,
åtnöja sig vanligen med att besöka Grande-Cher-
treuse eller den sköna dalen vid Grasinaudan;
hvarefter de aflägspa sig, medförande minnet af
det förras tjusande läge, samt af det imposant
nyckfulla hos den sednares natur, öfvertygsde
att de nu känna hela det pittoreska landskapets
skönhet och storhet. Ganska få hafva mod att
intränga bland dessa fruktansvärda klippor, som
utgöra en omätlig gräns på andra sidan Grenoble;
och ännu i våra dagar har berget Pelvoux
denne jätte bland franska bergen, blifvit af våra
landsmän mindre besökt än de otillgängligaste
delar af Schweitz och Savoyen.
Det är då ett nistan jungfruligt land, det
som sträcker sig nordvest från Briancon, och
hvaraf dälderna Grave och Guisanne äro de
mest besökta. Vid hvarje steg är det någon
ny utsigt som fängslar ögat och väcker upp
märksamheten. Der är det en by, begrafven
i cen förförlig klyfta, i djupet a! en afgrund, di
under sex månader på året ingen solstråle trän
ger; — der åler höja sig de bräckliga väggarnt
af en anvan by på en luftig bergs; es, hvilker
tyckes binna till molnen och dit man anlände: