ww Jo—— 7 a GULDGRUFVAN. BERÄTTELSE AF ELIE BERTI. FÖRSTA KAPITLET. Ingenting kan förliknas vid det majestätiska, subl:mt hemeka skaplynnet kos den delaf fransyska alpernå, hvilken höjer sig mellan Grenobie och Briancon, icke långt från Piemontska gränsen, uti en nästan otillgänglig trakt. Den vettgirige och artisten, hvilka tåga genom Dauphin, åtnöja sig vanligen med att besöka Grande-Chertreuse eller den sköna dalen vid Grasinaudan; hvarefter de aflägspa sig, medförande minnet af det förras tjusande läge, samt af det imposant nyckfulla hos den sednares natur, öfvertygsde att de nu känna hela det pittoreska landskapets skönhet och storhet. Ganska få hafva mod att intränga bland dessa fruktansvärda klippor, som utgöra en omätlig gräns på andra sidan Grenoble; och ännu i våra dagar har berget Pelvoux denne jätte bland franska bergen, blifvit af våra landsmän mindre besökt än de otillgängligaste delar af Schweitz och Savoyen. Det är då ett nistan jungfruligt land, det som sträcker sig nordvest från Briancon, och hvaraf dälderna Grave och Guisanne äro de mest besökta. Vid hvarje steg är det någon ny utsigt som fängslar ögat och väcker upp märksamheten. Der är det en by, begrafven i cen förförlig klyfta, i djupet a! en afgrund, di under sex månader på året ingen solstråle trän ger; — der åler höja sig de bräckliga väggarnt af en anvan by på en luftig bergs; es, hvilker tyckes binna till molnen och dit man anlände: