der han förklarad icke kunra sakfällas för mord
å fadren, kontrollör Ekvall, och frikänd för åtal
att hafva mördat eller haft del i mordet å piga
Maja Stina Forssberg; hvaremot Wilhelm Ekval
.:som otvupget bekänt att han om föräldrarne i de
Tas frånvaro fällt smädeord, att han med piga
Thorman föröfvat lönskaläge och att han af ha
stighet svurit, förklaras saker till ansvar dels fö
Töräldrarnes smädande i deres frånvaro, dels en
ligt 3 Kap. 4 S, 53 Kap. 4 och 55 Kap. ö
Missgerningsbalken samt Kongl. Förordningen de
48 Novemter 1741; men som hen Sferjomte är til
talad för fylleri och oanständigt uppförande i Hab
sockens kyrka under der påstående gudstjenst, s
förvisas han att för sarama brott vid Wartofta hä
Tadsrätt undergå vidare ransakning, derefter ha
kommer att för älla sina förseelser på en gång dö
mas vid der domstol, der han sist lagföres.
Hvad ändteligen enkefru Hedda Ekvall född Psh
angår, så ha flere anledningar till bennes delak
tighet i mannens mördande förekommit, derige
nom att hon dels synes hafva genom föregifvand
att sjelf ansvara för hvad som tilldroge sig i hen
nes kök vid matlagningen, sökt förekomma den a
läkaren, sedermera afhörda vittnet, herr dokto
Sköldberg, nödiga arsedda och anställda undersök
ning i kokkär! m. m. efter gift, dels varit synner
ligen likgiltig att upptäcka sin mans mördare, del:
förtegat vid de af vederbörande hållne undersök
ningar och gjorda efterfrågningar, angående man
nens dödssätt, flere de vigtigaste omständigheter
i fall eljest de varit sanna, hvilka hon imedlertic
sedermera uppzifvit, såsom att hon befunnit nå.
got som liknade gilt i en mjölkbalja i köket, dei
den misstänkta spenaten åt hennes man tillagades
dels osannfärdigt och sig sjelf motsägande uppgif.
vit, i fråga om dödsorsaken, att hon och henne:
man, unger hans sjukdom icke alls talade om spe-
naten, ehuru hon sedermera, i anledning af her
doktor Sköldbergs vittnesmål, att Ekvall under sin
sjukdom uppgifvit att han fått giftet uti spenaten
vidgått att mannens yttrande derom så fallit, att
han icke ätit annat än spenat den dagen, dels å-
dagalegt en viss beräkning att ställa sig oskyldig,
hvarunder hon likväl råkat i tvätalan, såsom i af-
seeende på tiden då hon först fått veta att fråga
varit om, att mannen blifvit förgifven, hvilken
hon uppgifvit olika, ena gången till den då läke-
medlen åt mannen förordnats af herr doktor Nord-
stedt och annan gång, dagarne efteråt, då pigan Maja
Stina Forssberg obducerades, utom det att fru Ek-
vall i vigtigare fall, då naturligen ingen hellre än
kon, såsom efterlefvande maka, bort vara bered-
villig till dödsorsakens utredande, synes iakttagit
en försigtig förtegenhet och grundat densamma på
uppgifven minneslöshet, om än ett undantag från
denna tystlåtenhet må hafva egt rum under den
sinnesoro, som genast efter mannens död hos hen-
ne sig inställt och då hon öppet för läkaren, herr
doktor Sköldberg, tillkånnagifvit sin ånger öfver
den önskan hon under Nattvardsgången i kyrkan
med sin man några dagar före hans död hyste, att
något ofall snart måtte träffa honom, hvartill kom-
mer att frun dels inkallat vittnen, hvaribland Ma-
ria, rätteligen Märtha Svensdotter, hvilkas derefter
edeligen afgifne berättelser blifvit af misstänkt be-
skaffenhet i så måtto, som händelser vid de så-
lunda påkallade förnyade vittnesförhören omvitt-
nats, angående hvilka vittnen förut bestämdt för-
klarat sig okunnige, såsom om fru Ekvalls eget
illamående samtidigt med sin man, likasom om hon
äfven ovetandes skolat fått förgift, som orsakat
häftiga kräkningar, dels att frun och den sakfällda
mörderskan, hennes dotter, hvilka varit de enda,
som om den afliäne haft sjukvård, förnekat sig
hafva hört kontrollören Ekvalls berättelse om sitt
slutliga illamående af den förtärda hafresoppan,
som läkaren Sköldberg omvittnat, samt försäkrat,
att kontrollören deraf icke något förtärt, derom de
äfven sökt anskaffa vittnesmäl, dels illa sörjt för
den stillhet vid sjuksängen, som läkaren föreskrif-
vit såsom ett nödvändigt vilkor för den sjukes ve-
derfående, dels att frun under ransakningens bör-
jan och fortgång förnekat någon makarnes miss-
sämja under sammanlefnaden, men vid ett sednare
rättegångstillfälle emtalat buru hon till och med
af mannen blifvit slagen, dels som det synes, för
att undanrödja misstankan om svartsjuka makarne
emellan och att han varit jalouse på sin egen fö-
renämnda dotter Sofi, förnekat förehafda samtal
härom, hvilka hon sedermera oförvarandes kom-
mit att inför rätta erkänna, upplysande desse sam-
tal, som varit eroellan frun och hennes egne släg-
tingar, att ett brottsligt förhållande blifvit ifråga-
satt hafva egt rum emellan fruns man och hennes
dotter Sofi, deis att Sofi för vittnet Blank omtalat
sig finna nödvändigheten af att äfven bekänna på
modren samt inför rätta erkänt, att hennes begä-
ran om ett enskildt samtal med modren härrörde
rån önskan att på förhand tillkännagifva henne
denna nödvändighet, hvaremot hon en annan gång
senom vittnet Brandstedt, sändt modren försäkran
att aldrig röja henne, och omsider förekommer att
Sofi inför rätta erkänt eller uppgifvit att modren
verkeligen varit delaktig i ej mindre kontrollörens
in Maja Stina Forssbergs förgifvande. Hvaremot
i en annan sida icke bör lemnas obemärkt, att
Sofi förut skrifteligen hos modren afbedit sina
brott, äfven då Sofi hemligen, efter hvad hon sjelf
rkänt, från bäktet tillskref modren med sot å ett
rent linne, som hemskickades till tvättning; lika-
om att Sofi icke kunnat nöjaktigt förklara hvar-
öre hon, på sätt Gustaf Forssberg vittnat, sökt
ör modren dö!ja att Sofi skaffade sig gift genom
wonom.
Under ranszakningens hela lopp har enkefru Ek-
all enständigt nekat för all kännedom om och
TT rg an en nn