der han förklarad icke kunra sakfällas för mord å fadren, kontrollör Ekvall, och frikänd för åtal att hafva mördat eller haft del i mordet å piga Maja Stina Forssberg; hvaremot Wilhelm Ekval .:som otvupget bekänt att han om föräldrarne i de Tas frånvaro fällt smädeord, att han med piga Thorman föröfvat lönskaläge och att han af ha stighet svurit, förklaras saker till ansvar dels fö Töräldrarnes smädande i deres frånvaro, dels en ligt 3 Kap. 4 S, 53 Kap. 4 och 55 Kap. ö Missgerningsbalken samt Kongl. Förordningen de 48 Novemter 1741; men som hen Sferjomte är til talad för fylleri och oanständigt uppförande i Hab sockens kyrka under der påstående gudstjenst, s förvisas han att för sarama brott vid Wartofta hä Tadsrätt undergå vidare ransakning, derefter ha kommer att för älla sina förseelser på en gång dö mas vid der domstol, der han sist lagföres. Hvad ändteligen enkefru Hedda Ekvall född Psh angår, så ha flere anledningar till bennes delak tighet i mannens mördande förekommit, derige nom att hon dels synes hafva genom föregifvand att sjelf ansvara för hvad som tilldroge sig i hen nes kök vid matlagningen, sökt förekomma den a läkaren, sedermera afhörda vittnet, herr dokto Sköldberg, nödiga arsedda och anställda undersök ning i kokkär! m. m. efter gift, dels varit synner ligen likgiltig att upptäcka sin mans mördare, del: förtegat vid de af vederbörande hållne undersök ningar och gjorda efterfrågningar, angående man nens dödssätt, flere de vigtigaste omständigheter i fall eljest de varit sanna, hvilka hon imedlertic sedermera uppzifvit, såsom att hon befunnit nå. got som liknade gilt i en mjölkbalja i köket, dei den misstänkta spenaten åt hennes man tillagades dels osannfärdigt och sig sjelf motsägande uppgif. vit, i fråga om dödsorsaken, att hon och henne: man, unger hans sjukdom icke alls talade om spenaten, ehuru hon sedermera, i anledning af her doktor Sköldbergs vittnesmål, att Ekvall under sin sjukdom uppgifvit att han fått giftet uti spenaten vidgått att mannens yttrande derom så fallit, att han icke ätit annat än spenat den dagen, dels ådagalegt en viss beräkning att ställa sig oskyldig, hvarunder hon likväl råkat i tvätalan, såsom i afseeende på tiden då hon först fått veta att fråga varit om, att mannen blifvit förgifven, hvilken hon uppgifvit olika, ena gången till den då läkemedlen åt mannen förordnats af herr doktor Nordstedt och annan gång, dagarne efteråt, då pigan Maja Stina Forssberg obducerades, utom det att fru Ekvall i vigtigare fall, då naturligen ingen hellre än kon, såsom efterlefvande maka, bort vara beredvillig till dödsorsakens utredande, synes iakttagit en försigtig förtegenhet och grundat densamma på uppgifven minneslöshet, om än ett undantag från denna tystlåtenhet må hafva egt rum under den sinnesoro, som genast efter mannens död hos henne sig inställt och då hon öppet för läkaren, herr doktor Sköldberg, tillkånnagifvit sin ånger öfver den önskan hon under Nattvardsgången i kyrkan med sin man några dagar före hans död hyste, att något ofall snart måtte träffa honom, hvartill kommer att frun dels inkallat vittnen, hvaribland Maria, rätteligen Märtha Svensdotter, hvilkas derefter edeligen afgifne berättelser blifvit af misstänkt beskaffenhet i så måtto, som händelser vid de sålunda påkallade förnyade vittnesförhören omvittnats, angående hvilka vittnen förut bestämdt förklarat sig okunnige, såsom om fru Ekvalls eget illamående samtidigt med sin man, likasom om hon äfven ovetandes skolat fått förgift, som orsakat häftiga kräkningar, dels att frun och den sakfällda mörderskan, hennes dotter, hvilka varit de enda, som om den afliäne haft sjukvård, förnekat sig hafva hört kontrollören Ekvalls berättelse om sitt slutliga illamående af den förtärda hafresoppan, som läkaren Sköldberg omvittnat, samt försäkrat, att kontrollören deraf icke något förtärt, derom de äfven sökt anskaffa vittnesmäl, dels illa sörjt för den stillhet vid sjuksängen, som läkaren föreskrifvit såsom ett nödvändigt vilkor för den sjukes vederfående, dels att frun under ransakningens början och fortgång förnekat någon makarnes misssämja under sammanlefnaden, men vid ett sednare rättegångstillfälle emtalat buru hon till och med af mannen blifvit slagen, dels som det synes, för att undanrödja misstankan om svartsjuka makarne emellan och att han varit jalouse på sin egen förenämnda dotter Sofi, förnekat förehafda samtal härom, hvilka hon sedermera oförvarandes kommit att inför rätta erkänna, upplysande desse samtal, som varit eroellan frun och hennes egne slägtingar, att ett brottsligt förhållande blifvit ifrågasatt hafva egt rum emellan fruns man och hennes dotter Sofi, deis att Sofi för vittnet Blank omtalat sig finna nödvändigheten af att äfven bekänna på modren samt inför rätta erkänt, att hennes begäran om ett enskildt samtal med modren härrörde rån önskan att på förhand tillkännagifva henne denna nödvändighet, hvaremot hon en annan gång senom vittnet Brandstedt, sändt modren försäkran att aldrig röja henne, och omsider förekommer att Sofi inför rätta erkänt eller uppgifvit att modren verkeligen varit delaktig i ej mindre kontrollörens in Maja Stina Forssbergs förgifvande. Hvaremot i en annan sida icke bör lemnas obemärkt, att Sofi förut skrifteligen hos modren afbedit sina brott, äfven då Sofi hemligen, efter hvad hon sjelf rkänt, från bäktet tillskref modren med sot å ett rent linne, som hemskickades till tvättning; likaom att Sofi icke kunnat nöjaktigt förklara hvaröre hon, på sätt Gustaf Forssberg vittnat, sökt ör modren dö!ja att Sofi skaffade sig gift genom wonom. Under ranszakningens hela lopp har enkefru Ekall enständigt nekat för all kännedom om och TT rg an en nn