tecken till råhet. om någon ännu kunde bevara ! spår af det gamla fiendtiiga sinnelaget. . Vi anse oss lyckliga genom dessa slägtskaps-: känslor och så genom dem en ny andens dagj upprinna öfver norden. Vi rordboer kusna väll säga, ait vi icke visat oss försumlige i att varkal för vetenskaper och konster; men vi bafva dock verkat under en skadlig söndring; det bar va-l rit en mur af gamla tiders fördomar emellan oss. Vi hafva nu börjat att både verka och njuta i förening. I hvart och ett af de nordiska landen böra vetenskapsmän och skalder eldas af medvetandet, att de verka för en långt mera utvidgad krets, böra de styrkas genom bifallet från det stora nordiska folksamfundet, och känna en kraftig uppmaning att undvika! och utplåna fläckar i deras verk, gerom den mera mångsidiga och uppmärksamma dom, som fälles af ett så vördnadsbjudande samfund. Men nordens fots sjelive skola genom den högre! kraft, soma utvecklas bland dem, genom den större höjd till hvilken de lyfta sig, genom den aktning en mäktig enhet ingifver, känna sig större, stoltare, lyckligare; och hvem kan väl betvifla, ait denna andliga lyftning kommer att bära de herrligaste frukter för rikenas välstånd och borgerliza utveckling. Norden ser i sina tvenne herrskare, män, som icke bloit äro upphöjda genom sin konunga-l värdighet, utan äfven genom sällsynt kunskapsfullhet och bildaing. Man känner sig förvissad, att de ge-omskåida betydelsen af de herrliga unga krafter, som röra sig i norden, och ait de skola betrakta deras vidare utveckling såsom en förhöjning både af deras makt och afj deras r:kens glas, och att deras höga insigt skall begsgna denna anda till främjande af de-l ras rikens inre välgång och yttre säkerhet; Vi se i den böga sammankomst, som nu firas, en ny underpsuöt på de känslor, som genomtränga norden, och vi äre öfvertygade att handla i ata upplysta medborgares namr, då vi af denna anledning bringa Deras Majestäter vördnadcns hj lning och utirycket af bjertligt deltagande. Måtte Deras Mojestäter, hvar och en i sin! regering, bekrönas med all den lycka, som kan tillfredsställa deras hbjertan, ochi framtidens historia efterlemsna åt sig ett berrligt och högt ä!skadt nzmn, en odödl.ghet, som erbjudes Konungarne :åsom ett jordiskt tillägg till den himmelska och eviga. Lefve Deras Majestäter, nordens tvenne ädle Konupgar, och deras höga konungsliga ät:er! Svaren af de båda konungarne på detta tal meddelades i gårdsgsbladet. Verserza af Oehlenschläger lydde sålurda: I gamle vilde Tid Laze Nordens ste:ke Sooner I uvopbörlig Strid: De spilte Livets bedste Mod, Og Otreseltct, Sundet Blev rodt af Bioderblod. Men Freir og Freia Brat Med verm Oplysningsstraale Fordrev den kolde Nat; Oz mere sterk end Odin, Tbor, Forbandt vu Mimer, Bragi De: broderlige Nord. I store Fiokke kom Nu Bredrene tillssmmen I Freias Helligdom; Oz Svensken Ven i Dansken seer; Nu Sundet os forbinder, Adskiller 0s er mer. Oz vore Konger staae, Konz Christian og Kong Oscar, Den Rg4e med den Biaa, Som Sol paa Himlen. Skjönne Stund! Nu smiler Fred i Norden, Nu jubler Öresund. Velkommen over So Fra Upsals helilige Minder, T:l Gefions Blomsterge. Ver hilset, edle Sveadrot! Med Fryd dig Dansken skued Som Gjest paa Leires!ot. Som det torde roa en och annan af våra lösare stt se uppgiften på gästerna vid den taffel i Christiansborgs riddaresal, som var serverad för de kongl. och furstliga personerna, så upptaga vi en förteckning på dem, efter det danska officiella bladet. Utom Konungen och Drottningen af Sverige samt de båda svenska prin ssrne, sutio vid detta bord: Konungen och Drottningen a! Danmark, Kronprinsen af Danmark, Konuvgens broder prins Ferdinand, Ko-l: nungens svåger landtgrefven Wilhelm af Hes-l: sen, dennes son prins Fredrik af Hessen, prins! Christian af Holstein Gäcksburg, prinsessan Ca-l: rolina a: Danmark, prins Ferdinands gemål,l SEPT SN VRETA ATA ERE lande odjurets öppna gap, då hennes blickar för-l mörkades och hon sjönk i djup vanmakt. Då Alanda åttor elar Unn sina ögon, låg honl