— Lz V— mm —
Henrik, utan med min far tillika, således en
trois, då den vinnande måste göra bida sina
motspelare; konungar schack och matt, om han
vill vinna priset.
Detta är sannerligen en vida högre uppgiftn,
medgaf Gustaf med förvåning; jag trodde förut
att er far skulle biträda eri ett vanligt scback-
parti emellan två personer, men nu framställer
ni ett mycket svårare mål, en strid mellan tre,
hvari den ena spelaren miste, för att vinna,
besegra de andra båda. Två härar emot en —
den striden är för olika.
Jag har redan ofta seggerrikt fäktat denna
strid emot två motståndare och antar den gerna
om den erbjudes mig, förklarade Alanda med
hållning och min af en riddare, hvilken kastat
sia handske till utmaning, och triumferande
såg hon nordländarn bragt till ett betänkligt
dröjsmål.
Klart genomskådade Gustal öfverjägmästarns
faderliga försigtighet: han farn att genom detta
schack en trois hade ban förbebållit åt sig en-
sam att bestämma hvem som skulle blifva se-
gervinnare öfver hans dotters band, ty uten
tvifvel måste den blifva det som han bistod.
Beslutsamt steg Gustaf upp, fattade sin vackra
fiendes lilla mjuka hand och frågade:
Skulle Alanda också då antaga denna strid
med mig, om den tredje icke vore hennes far,
utan Henrik ?
Hvarför icke ... om min far tillåter det,
svarade hon med förvåning. -
Och sätta på spel band emot band, lif emo!
lif, såsom vi förut öfverenskommit?