— Lz V— mm — Henrik, utan med min far tillika, således en trois, då den vinnande måste göra bida sina motspelare; konungar schack och matt, om han vill vinna priset. Detta är sannerligen en vida högre uppgiftn, medgaf Gustaf med förvåning; jag trodde förut att er far skulle biträda eri ett vanligt scbackparti emellan två personer, men nu framställer ni ett mycket svårare mål, en strid mellan tre, hvari den ena spelaren miste, för att vinna, besegra de andra båda. Två härar emot en — den striden är för olika. Jag har redan ofta seggerrikt fäktat denna strid emot två motståndare och antar den gerna om den erbjudes mig, förklarade Alanda med hållning och min af en riddare, hvilken kastat sia handske till utmaning, och triumferande såg hon nordländarn bragt till ett betänkligt dröjsmål. Klart genomskådade Gustal öfverjägmästarns faderliga försigtighet: han farn att genom detta schack en trois hade ban förbebållit åt sig ensam att bestämma hvem som skulle blifva segervinnare öfver hans dotters band, ty uten tvifvel måste den blifva det som han bistod. Beslutsamt steg Gustaf upp, fattade sin vackra fiendes lilla mjuka hand och frågade: Skulle Alanda också då antaga denna strid med mig, om den tredje icke vore hennes far, utan Henrik ? Hvarför icke ... om min far tillåter det, svarade hon med förvåning. Och sätta på spel band emot band, lif emo! lif, såsom vi förut öfverenskommit?