försvar för detta hr Geijers oriktiga uttryck; me
delst påståendet, att de för alla stiftade lagarna
hafva i verkställigheten föga gällt till de lägre klas-
sernas beskydd. Men detta herr Bergfalks försvar
grundar sig på ett sammanblandande af lagski-
-pandet med lagstiftandet. Om också lagarna ski-
pades ensidigt, så stiftades de dock för alla. Hr
Geijers uttryck är och blir skeft, och likaså hr B::
försök att genom sammanblandningen af lagskip-
ning och lagstiftning detsamma försvara.
Dessutom, låtom oss närmare betrakta just denna
af hrr G. och B. så öfverklagade lagskipning un-
der det ifrågavsrande lagstiftningsseklet från 125(
till 4350. Hr G:r kallar det ett sjelfsvåldets ti
dehvarf för de stora och hr B. låter förstå, at!
pde mäktiga i landet icke ansågo dessa lagar föl
sig bindande och att regeringen sällan hade mak
nog att göra lagarna gällande, då det blef fråga
om att bestraffa en af de mäktige i landet. Si
säga hrr Gejjer och Bergfalk. Låtom oss nu hörs
hvad sjelfva urkunderna, de historiska källorna säga
om samma sak.
Om Birger Jarl förtäljer stora rimkrönikan at
.shan lade ned mångan andan orätt, att ingen måtte
göra dem (qvinnorna) ofrid, utan han satte hal-
sen vid,. — Johannes Magnus omtalar, buru Bir-
ger reste omkring riket och såg med största nit
efter, att ingen skulle få göra den oskyldige något
öfvervåld, samt att rättvisan alltid skulle orubbad
iakttagas,.
Om Magnus Ladulås säger Olaus Petri, att han
förböd väldgästning och höllt dermed så starkan
aga i landet, att ingen målte göra bönderna nå-
got öfvervåld — och deraf kom att menige man
j landet begynte kalla honom Ladulås. — Unge-
fär med samma ord omtalar Laurentius Petri sam-
ma förhållande. — Ericus Olai anför exempel, huru
Magnus Ladulås straffade mägtiga våldsverkare;
och berättar, huru vid hans död greto alla både
när och fjerran, ty han var den trognaste beskyd-
dare för rikets innevånare, åtminstone för de fat-
tige och för dem, som ville lefva-fredligt, hvar-
före också de tillströmmande bönderna på sina
axlar buro hans lik till dess jordfästningsplats.
Om samma Magnus Ladulås säger stora rimkröni-
kan: Han gaf godan rätt i sina dega, Mycken
frid och starkan aga, De män, der plägade illa
göra, Dem vile han hvarken se eller hörav —
och Johannes Magnus kallar honom en ogenom-
tränglig sköld till skydd för dem, som ville lefya
stilla och fredligt.
Om Torkel Knutsson säger Laurentius Petri, att
han behöll fred och rolighet i landet och förskaf-
fade hvar man lag och rätt,. — Ericus Olai sä-
ger, att under Torkel Knutssons tid var i riket
så stor enighet, frid och trygghet och öfverflöd,
att knappt något mer kunde begäras,. — Stora
rimkrönikan säger om samma Torkel Knutssons
tid att:
Då stod riket ärliga väl,
Bönder lifde med rätt och skäl,
Herrarne styrkte frid och sätt
Ingen torde göra androm orätt.,
Samma vittnesbörd gifves ock af Johannes Mag-
nus.
Nu till Magni Smeks förmyndare! Olaus och
Laurentius Petri omtala, att vunder denna tid var
god fred i riket, så alla förkofrade sig). — Eri-
cus Olai säger, att ingen vågade hvarken inom
eller utom riket företaga hvorken öfvervåld eller
vuppror, och att Sverige anses hafva aldrig blifvit
styrdt med mera lugn och lycka.
Så lyder den verkliga, ursprungliga historiens
vittnesbörd om denna tid, om lagskipningen under
fyra serskildta regeringar under 60 år af det ifrå-
gavarande seklet. Nu tager Fryxell sig friheten,
att i sin ordning fråga hrr Geijer och Bergfalk,
om ett sådant tidehvarf förtjenar att framför an-
dra utmärkas med namnet af sjelfsvåldets tide-
hvarf för de storan.
Fryxell frågar, med hvad skål hr Bergfalk söker
hos sina läsare insinuera den tanken, att den ti-
den regeringen icke hade makt nog att göra la-
garna gällande äfven mot de mäktiga; då likväl
just de anförda källorna gång på gång omtala,
huru regenterna upprätthöllo lagarna mot alla, så
att ingen tordes göra bönderna öfvervå!d; huru
mäktige våldsverkare straffades; huru konungen
var en ogenomtränglig sköld; huru bönderna lefde
med rätt och skäl och herrarne styrkte frid och
ordningp?
Fryxell frågar vidare hr Geijer och Bergfalk,
om, inom hela svenska historien intill sednare hälf-
ten af Gustaf Wasas regering, det finnes något ti-
-dehvarf, som i afseende på ordning och allvarligt
lagskipande kan uppte så många, så sammanstäm-
mande och så hedrande vittnesbörd, som de nu
uppräknade? Fryxell frågar vidare, om det är bil-
ligt att afmåla detsamma såsom ett laglöshetens
tidehvarf: — om det är historisk rättvisa att af-
måla den tidens adel, den tidens stora så sjelfs-
våldiga och oregerliga, att de icke kunde hållas i
ordning, då likväl sjelfva historien gång på gång
intygar, att dessa stora höllos i ordning och sjelfva
främjade frid och enighet.
Fryxell frågar slutligen sina läsare, om ej här-
med är ovedersägligen ådagalagdt, att G. och B.
lemnat en alldeles oriktig skildring af tidehvarfyets
lagskipning; och att denna deras skefhet i omdö-
met står i sammanhang med den ifrågavarande ari-
stokratfördömande ensidigheten. (Forts. följer.)
SKYDDSSYSTEM OCH FRI HANDEL.
(Slut fr. gårdagsbl.y