OLYCKA PÅ FRANSKA NORDBANAN. Likasom nästan alla franska jernvägar, har äfven den nyss med så ståtliga högtidligheter af furstar och börsfurstar öppnade stora Nordbanan mellan Frankrike och Belgien blifvit invigd genom en förfärlig olyckshändelse. Anledningen och vidden af olyckan låta ej ännu utreda sig ur de minga ofullständiga underrättelserna; men hufvudsaken af hvad dessa innebålla derom är följande. Den 8 Juli skulle en ångvagoskonvoj afgå från Paris till Biässel, på den nya banan, och flera Biässelboar begåfvo sig mot aftonen till stadens södra banstation, för att välkomna vänner och bekanta bland de resande. Man väntade dock förgäfves till kl. 40, 41, 12, 1 på natten; ängslan öfver ett så långvarigt dröjsmål blef mer och mer allmän, och man ansåg ett sorgbud som säkert; men först emellan kl. 3 och 4 på morgonen, den 9, erfor man den hemska verkligheten. Den om morgonen förut, kl. 7, från Paris afgångna vagnsforan var förspänd med två ångvagnar och bestod af flera lastvagnar jemte en stor mängd resvagnar af alla klasser. Mot kl. 4 om natten hade den hunnit förbi byn Roeux och nalkades Arras, på en ås, som med konst blifvit anlagd öfver en lågländ och till en del kärraktig grund, öfver hvilken den på olika ställen höjer sig, från 3 ända till 45 alnar. Just der den är högst eller 45 alnar öfver ett 6 alnar djupt kärr, lossnade ångvagn rne från den långa vagnrad, som de släpat med sig; men blefvo sjelfva i banan; hvaremot lastvagnarne och flera resvagnar af första och andra klassen rusade från banan, utför branten och i kärret. Åtta vagnar — några berättelser tala om flera — försvunno ögonblickligen i gyttjan, och man kan föreställa sig försträckelsen och förvirringen bland de resande i de vagnar, som ännu stadnat qvar på banan. Men så snart de sansat sig, uppbjödo de gemensarat alla krafter till räddning af sina olyckligare reskamrater. Flera vagnar — man visste ej ännu om det var 3 eller 4 — lågo dock så djupt under dyn, att de måste lemnas qvar att upphissas medelst kranar följande dagen; en af första klassens vagnar bade kommit under en lastvagn och var helt och hållet ihopkrossad; på en annan lyckades man ändtligen att rycka löst ett stycke ur sidan, och ur den sålunda tillvägabragta öppningen drog man upp 9 ännu lefvande menniskor och 44 döda. En liten flicka om 7 till B års ålder var i synnerhet svår att få dän; ännu vid lif och till hälften upplyftad ur gyttjan hölls hennes ena arm qvar af någon osynlig dernere — någon död bror eller syster. Man lyckades slutligen att undanrycka henne detta dödens handtag, och lemnade henne åt