SRPLAR BTR DIVA SVIN 559, SKE MIBJVSE CiB FRUV IUI den våning (batteriet) der han först inrusade, son ock -genom de vid fartygets sidor ej rätt tät golffogningarne — i den derunder liggande vånin gen (trossbotten) och våra der varande hyttor Den öppnade vägen tillstängdes dock genast, och det bättre än förut. Kommoder, stolar, bänkar Döcker och ljusstskar m. m. dansade äfven en stunc lustigt omkring med hvarandra i våra hyttor; dör. rarne sprungo upp och slängde fram och åter mo väggen. Naturligtvis plågades äfven en och annar af ställets invånare, så väl fyrfotade som tvåotade af den infernaliska sjösjukan, och sökte på bäste sätt att något lindra den genom att ligga stilla hvar och en på sin bädd. Afven jag hade medc tungt sinne beredt mig att i detta afseende offra min skärf åt det obevekliga hafvet; men det skådespel som det nu erbjöd, var för mig alltför nytt och ovanligt att icke på det högsta interessera mig, hvarföre jag kröp upp på däcket och fattade posto akter-u!, der jag höll mig fast vid en lina, dels för att ej störta omkull vid de starka öfverbalningar, fartyget emellanåt gjorde, dels för att småningom lära kroppen stt bibehålla jemnvigten och lämpa sina rörelser efter fartygets slingring, och för att derjemte hafva en fri obehindrad utsigt öfver denna elementernas kamp. Detta allt upptog så hela min uppmärksamhet att ingen tid återstod mig att tänka på sjösjukan, hvarföre jag, åtminstone för den gången, undslapp denna obehagliga gäst och förtärde med god split min middag, efter hvars slut jag återtog min plats. Redan på aftonen mojnaden dock stormen, och har sedan dess icke återkommit, åtminstone icke sådan, som denna dag. Följande dagen styrde vi åter kursen mot hemmet och fingo snart sigte på Norges höga fjäll, hvilkas spetsar ännu buro det hvita vinterdoket; snön glänste af midsommarsolens strålar! Annu midsommearafton kryssade vi utanför Norges kuster. Nordens korta sommar gör att vi med desto större begär omfatta hvarje tillfälle att njuta af denna herrliga årstid. Att pu tillbringa denna dag på hafvet, der vi i fjerran endast sågo kala fjällar med snötäckta spetsar, var således intet serdeles nöje; men på sjön får man icke bafva stora fordringar på nöjen. Vi sökte derföre en tröst i det vackra och behsgliga vädret, och finge dessutom på afton åse en mängd S:t Hens eldar som på brödrarikets fjällar återspeglade sig i den lugna vattenytan. Vi voro ju dessutom stadde på väg hemåt och redan det utplånade minnet af många ledsåmma dagar. Snart återsågo vi ock, likt en dunkel blågrå sky i horizonten, den välkände svenska stranden och styrde åter med god vind utför Kattegatt. Vinden ver oss dock icke trogen, utan redan klockan två i middags, då vi lågo midt för Kullen, var det fullkomlig stiltje. Derjemte hade vi Öresunds ström emot oss. Vi sökte dock ännu under sex timmars tid arbeta emot strömmen, amen det var efter vanligheten fåfängt. För att den dock icke alldeles skulle rycka oss med sig, kastade vi sluteligen klockan åtta ankar, och vänta på bättre tider. Den ryska ångfregatt, som låg vid Helsingör då vi sist passerade sundet, ligger nu till ankars här, och gaf, med vanlig rysk artighet, genast kanonsalut, hvilken af chefskeppet besvarades. Då man längtar till land, är det icke rätt trefligt att såzom nu, dag efter dag gäckas i sin väntan och ligga midt emellan tvenne i full sommarpragt leende stränder och endast få se på dem. Jag har i dag med min kikare noga granskat dem, och sett grönskande ängar med betande boskap samt vackra trädgårdar med fruktträd och buskar. Jag just vattnas i munnen när jag tänker på de Srödaste smultron med mjölk — —; det skulle just smaka mig, som icke ens fått se en smultronblomma i år, och som nu på fyra veckors tid icke satt min fot i landet! Den 29 Juni. Eskadern ökades i går med norr? ska korvetten Örnen. Andtligen i morse fingo vi en lindrig vind, samt skyndade genast att begagna oss af den, och lyftade ankar. Dermed vanns dock föga, ty vinden kastade snart om och blef rakt stick i stäf. Vi tvungos således, efter sex timmars segling, att åter kasta ankar, innan vi hunnit fram till Helsingör. Dock är ofta hjelpen närmåst, då nöden är störst. Så anlände just i afton ångfartyget Thor och lade sig till ankars för att — vill Gud — i morgon fortskaffa oss till vår bestämmelseort. Ett litet obehag skulle dock äfven inträffa i dag. Reden då vi i morse lyftade ankar började en svår seglaro uppdyka vid horisonten. Genast började det röka ur skorstenen på den uppmärksamma ryska ångfregatten. Snart satte den äfven i gång för att möta den ankommande, hvilken var det redan länge väntade ryska linieskeppet Nya Ingermanland, åtföljdt af tvenne svåra korvetter. De närmade sig med snabb fart och voro. snart nära inpå oss. Då måste dock korvetterna gå till ankars, men ångfregatten bogserade linieskeppet tätt förbi oss upp till Helsingör. Der måste de dock göra ett litet uppehåll, emedan bogserlinan sprungit. Detta kem oss väl tillpass att ställa till rätta ett litet missförstånd. Skeppet, hvilket bar vice åmiralflagga, aflossade nemligen sju salutskott då det var midtför vårt chefsfaärtyg, men utan att dervid hissa någon flagg, hvarföre man sväfvade i ovisshet om hvem saluten gällde. Trots det långa afståndet upptog dock fästningen saluten till besvarande, Sedan vi på e. m. erhållit visshet att en rysk storfurste var ombord å skeppet, saluterades han af alla eskaderns fartyg med tjugufyra skott, hvårefter ytterligare följde flere saluter och besvarade saluter, så att det hela eftermiddagen varit ett ständigt skjutande, och mer än 450 — säger fyrahundradefemtio — skott hafva aflossats, så att det nästan ännu susar för mina öron. På aftonen afhemtade ett litet danskt ångfärtyg den ena af de ryska korvetterna, och i morgon afgår den andra. I detta smala farvatten låge således i middags tretton bemannade örlogsfartyg till segels, utom den otaliga mängdköpmansfartyg och segelbåtar, som dels strukit här fram, dels lagt sig tillankarsi dag. SKYDDSSYSTEM OCH FRI HANDEL. I anledning af den nya engelska tull-tariffen innehåller en engelsk tidskrift (The Topic JV 2) en högst upplysande och grundlig historisk öf