SRPLAR BTR DIVA SVIN 559, SKE MIBJVSE CiB FRUV IUI
den våning (batteriet) der han först inrusade, son
ock -- genom de vid fartygets sidor ej rätt tät
golffogningarne — i den derunder liggande vånin
gen (trossbotten) och våra der varande hyttor
Den öppnade vägen tillstängdes dock genast, och
det bättre än förut. Kommoder, stolar, bänkar
Döcker och ljusstskar m. m. dansade äfven en stunc
lustigt omkring med hvarandra i våra hyttor; dör.
rarne sprungo upp och slängde fram och åter mo
väggen. Naturligtvis plågades äfven en och annar
af ställets invånare, så väl fyrfotade som tvåotade
af den infernaliska sjösjukan, och sökte på bäste
sätt att något lindra den genom att ligga stilla
hvar och en på sin bädd. Afven jag hade medc
tungt sinne beredt mig att i detta afseende offra
min skärf åt det obevekliga hafvet; men det skå-
despel som det nu erbjöd, var för mig alltför nytt
och ovanligt att icke på det högsta interes-
sera mig, hvarföre jag kröp upp på däcket
och fattade posto akter-u!, der jag höll mig
fast vid en lina, dels för att ej störta omkull
vid de starka öfverbalningar, fartyget emellanåt
gjorde, dels för att småningom lära kroppen stt
bibehålla jemnvigten och lämpa sina rörelser efter
fartygets slingring, och för att derjemte hafva en
fri obehindrad utsigt öfver denna elementernas
kamp. Detta allt upptog så hela min uppmärk-
samhet att ingen tid återstod mig att tänka på
sjösjukan, hvarföre jag, åtminstone för den gån-
gen, undslapp denna obehagliga gäst och förtärde
med god split min middag, efter hvars slut jag
återtog min plats. Redan på aftonen mojnaden
dock stormen, och har sedan dess icke återkommit,
åtminstone icke sådan, som denna dag.
Följande dagen styrde vi åter kursen mot hem-
met och fingo snart sigte på Norges höga fjäll,
hvilkas spetsar ännu buro det hvita vinterdoket; snön
glänste af midsommarsolens strålar! Annu mid-
sommearafton kryssade vi utanför Norges kuster.
Nordens korta sommar gör att vi med desto större
begär omfatta hvarje tillfälle att njuta af denna
herrliga årstid. Att pu tillbringa denna dag på
hafvet, der vi i fjerran endast sågo kala fjällar
med snötäckta spetsar, var således intet serdeles
nöje; men på sjön får man icke bafva stora for-
dringar på nöjen. Vi sökte derföre en tröst i det
vackra och behsgliga vädret, och finge dessutom på
afton åse en mängd S:t Hens eldar som på brödra-
rikets fjällar återspeglade sig i den lugna vatten-
ytan. Vi voro ju dessutom stadde på väg hemåt
och redan det utplånade minnet af många led-
såmma dagar. Snart återsågo vi ock, likt en dun-
kel blågrå sky i horizonten, den välkände svenska
stranden och styrde åter med god vind utför Kat-
tegatt. Vinden ver oss dock icke trogen, utan re-
dan klockan två i middags, då vi lågo midt för
Kullen, var det fullkomlig stiltje. Derjemte hade
vi Öresunds ström emot oss. Vi sökte dock ännu
under sex timmars tid arbeta emot strömmen,
amen det var efter vanligheten fåfängt. För att
den dock icke alldeles skulle rycka oss med sig,
kastade vi sluteligen klockan åtta ankar, och vänta
på bättre tider. Den ryska ångfregatt, som låg
vid Helsingör då vi sist passerade sundet, ligger
nu till ankars här, och gaf, med vanlig rysk artig-
het, genast kanonsalut, hvilken af chefskeppet be-
svarades.
Då man längtar till land, är det icke rätt tref-
ligt att såzom nu, dag efter dag gäckas i sin vän-
tan och ligga midt emellan tvenne i full sommar-
pragt leende stränder och endast få se på dem.
Jag har i dag med min kikare noga granskat dem,
och sett grönskande ängar med betande boskap
samt vackra trädgårdar med fruktträd och buskar.
Jag just vattnas i munnen när jag tänker på de
Srödaste smultron med mjölk — —; det skulle
just smaka mig, som icke ens fått se en smultron-
blomma i år, och som nu på fyra veckors tid icke
satt min fot i landet!
Den 29 Juni. Eskadern ökades i går med norr?
ska korvetten Örnen. Andtligen i morse fingo vi
en lindrig vind, samt skyndade genast att begagna
oss af den, och lyftade ankar. Dermed vanns dock
föga, ty vinden kastade snart om och blef rakt
stick i stäf. Vi tvungos således, efter sex tim-
mars segling, att åter kasta ankar, innan vi hun-
nit fram till Helsingör. Dock är ofta hjelpen när-
måst, då nöden är störst. Så anlände just i afton
ångfartyget Thor och lade sig till ankars för att
— vill Gud — i morgon fortskaffa oss till vår be-
stämmelseort. Ett litet obehag skulle dock äfven
inträffa i dag. Reden då vi i morse lyftade ankar
började en svår seglaro uppdyka vid horisonten.
Genast började det röka ur skorstenen på den upp-
märksamma ryska ångfregatten. Snart satte den äfven
i gång för att möta den ankommande, hvilken var
det redan länge väntade ryska linieskeppet Nya In-
germanland, åtföljdt af tvenne svåra korvetter.
De närmade sig med snabb fart och voro. snart
nära inpå oss. Då måste dock korvetterna gå till
ankars, men ångfregatten bogserade linieskeppet
tätt förbi oss upp till Helsingör. Der måste de
dock göra ett litet uppehåll, emedan bogserlinan
sprungit. Detta kem oss väl tillpass att ställa till
rätta ett litet missförstånd. Skeppet, hvilket bar
vice åmiralflagga, aflossade nemligen sju salutskott
då det var midtför vårt chefsfaärtyg, men utan att
dervid hissa någon flagg, hvarföre man sväfvade i
ovisshet om hvem saluten gällde. Trots det långa
afståndet upptog dock fästningen saluten till besva-
rande, Sedan vi på e. m. erhållit visshet att en
rysk storfurste var ombord å skeppet, saluterades
han af alla eskaderns fartyg med tjugufyra skott,
hvårefter ytterligare följde flere saluter och besva-
rade saluter, så att det hela eftermiddagen varit ett
ständigt skjutande, och mer än 450 — säger fyra-
hundradefemtio — skott hafva aflossats, så att det
nästan ännu susar för mina öron. På aftonen af-
hemtade ett litet danskt ångfärtyg den ena af de
ryska korvetterna, och i morgon afgår den andra.
I detta smala farvatten låge således i middags tret-
ton bemannade örlogsfartyg till segels, utom den
otaliga mängd- köpmansfartyg och segelbåtar, som
dels strukit här fram, dels lagt sig tillankarsi dag.
SKYDDSSYSTEM OCH FRI HANDEL.
I anledning af den nya engelska tull-tariffen
innehåller en engelsk tidskrift (The Topic JV 2)
en högst upplysande och grundlig historisk öf-