Nu kunde Gustaf slutligen förstå den besyn nerlige mannens kapris, och med-föresats at öfverträffa honom, instämde han i den anslagn: tonen. Med den finaste takt, som var i hans makt, bjöd han fröken:sin arm och efter honom följde öfverjägmästaren och de öfrige herrarne med sina damer. Vid en vink af värden flögo flygeldörrarne upp, som gingö åt förstugan. Gustaf studsade några steg tillbaka vid denna nya öfverraskning; ty i stället för en ljus matsal, som han hade väntat sig, såg han här framför sig en upplyst källargång, hvars öppnade fallucka lät se breda trappor derunder. Alanda betraktade honom: hans glada anletsdrag förrådde ingen rörelse af förvåning, men hans blick sade, att han förstod henne. I den tanka att bordet var inrättadt i ett sidohvalf, förde Gustaf den sköna flickan ner för källartra;pan. Här inneslöts hela det vandrande sällskapet af en ling, med kulörta lampor matt upplyst tunnel. Gustaf slutade a! gångens riktning, att de gingo under landsvägen. Jag fianer denna förening emellan slottet cch trädgården lika så ovanlig, som ändamålsenlig, yttrade Gustaf. Min far, svarade Alanda, var linge missnöjd med att landsvägen skiljde oss från trädgården, derför lät han först bygga en bro med högt hvalf öfver vägen; men denna var dock ful och obeq-äm, och dessutom icke hög nog, ty ehuru beräknad för våra stora hölass, så hände det ändå en dag, att en oerhördt stor forvagn, packad med fulla säckar, stötte emot och kunde icke komma fram. Genast lät min