hvad de öfriga skåltalarne hade att förkunna
Den minst lyckade d. ä. efter rec:s omdöme
den mest ordsvassande af alla skålarna var
tvifvelsutan den för fäderneslandets allmänna
undervisningsverk, hvarigenom åhörarne och
nu mera läsarne invaggas i den stora, sköna
förhoppning, att ymporna på det gamla trädet
(det gamla undervisningsskicket) med sin ännu
icke saftlösa rot skola i sinom tid gifva rika
frukter till fromma för det land, hvars ära
äfven i detta afseende utgör föremålet för alla
upplystes bemödanden.
N:gra verser, som asjöngos vid festen, äro
äfven aftryckta, hvaribland de, som åtföljde
Pestalozzis skål, utmärka sig likasom sjeifva
talet, till hvilka de hörde, för sanning, enkel-
het och frånvaro af all ordståt. Bland de öf-
riga talen rekommenderas till genomläsning de,
som åtföljde skålarna för folkundervisningen
och skolbarnens föräldrar. — Som tillägg är
bifogad en förteckning på Pestalozzis af tryc-
ket utgifna skrifier. Onskligt- vore, om den
vid tillfället föreslagna och sedermera bildade
pedagogiska föreningen drog försorg om några
af dessa skrifters öfversättande på svenska.
Föreningen beredde derigesom åt Pestalozzi
den varaktigaste och på samma gång gagneli-
saste minnesvård i Sverge.
Ofvanstående artikel invebåller flere så grun-
lade tankar oah anmärkningar, att vi anse dess
nnehåll förtjent af ett allvarligt behjertande.
En anmärkning bör likväl i anledning deraf
söras i förbigående. Hvar och en vill gerna
maka eld under sin grytan, som ordspråket sä-
ser, och man bör visserligen ej undra, om
skolstaten önskar förbättring i sina för det
mesta alltför knappa vilkor: den har dertill, de
största skäl. Men å andra sidan kan det också
rinras, att det visserligen å ena sidan är lätt
utt yrka på högre statsutgifter utan förminsk-
ning i andra kostnader, men att, å andra sidan
oetraktadt, staten redan äger ganska tillräckliga
illgångar till undervisningsverket, om man vill
öra de reformer, som dertill kunna bidraga.
författaren nämner ingenting om hvad folket
wu bidrager för sitt ecklesiastikverk. Deita kal-
as också vanligen läroståndet, men huru myc-
et bidrager det till den egentliga undervisnin-
en? Gör inom detta stånd de förändringar
om kunna leda derbän, att kyrkan kommer
tt verka mera för folkets upplysning, och be-
vofvet skall då i båda hänseenderna bättre fyl-
as. En reglering i deita hänseende hör visst
cke till det omöjliga, men så länge man ej viil
öra talas derom, skola både skolstaten och en
lel af presterskapet hvar å sin sida alltid hafva
nledning till klagan öfver knappa vilkor.