hvad de öfriga skåltalarne hade att förkunna Den minst lyckade d. ä. efter rec:s omdöme den mest ordsvassande af alla skålarna var tvifvelsutan den för fäderneslandets allmänna undervisningsverk, hvarigenom åhörarne och nu mera läsarne invaggas i den stora, sköna förhoppning, att ymporna på det gamla trädet (det gamla undervisningsskicket) med sin ännu icke saftlösa rot skola i sinom tid gifva rika frukter till fromma för det land, hvars ära äfven i detta afseende utgör föremålet för alla upplystes bemödanden. N:gra verser, som asjöngos vid festen, äro äfven aftryckta, hvaribland de, som åtföljde Pestalozzis skål, utmärka sig likasom sjeifva talet, till hvilka de hörde, för sanning, enkelhet och frånvaro af all ordståt. Bland de öfriga talen rekommenderas till genomläsning de, som åtföljde skålarna för folkundervisningen och skolbarnens föräldrar. — Som tillägg är bifogad en förteckning på Pestalozzis af trycket utgifna skrifier. Onskligtvore, om den vid tillfället föreslagna och sedermera bildade pedagogiska föreningen drog försorg om några af dessa skrifters öfversättande på svenska. Föreningen beredde derigesom åt Pestalozzi den varaktigaste och på samma gång gagnelisaste minnesvård i Sverge. Ofvanstående artikel invebåller flere så grunlade tankar oah anmärkningar, att vi anse dess nnehåll förtjent af ett allvarligt behjertande. En anmärkning bör likväl i anledning deraf söras i förbigående. Hvar och en vill gerna maka eld under sin grytan, som ordspråket säser, och man bör visserligen ej undra, om skolstaten önskar förbättring i sina för det mesta alltför knappa vilkor: den har dertill, de största skäl. Men å andra sidan kan det också rinras, att det visserligen å ena sidan är lätt utt yrka på högre statsutgifter utan förminskning i andra kostnader, men att, å andra sidan oetraktadt, staten redan äger ganska tillräckliga illgångar till undervisningsverket, om man vill öra de reformer, som dertill kunna bidraga. författaren nämner ingenting om hvad folket wu bidrager för sitt ecklesiastikverk. Deita kalas också vanligen läroståndet, men huru mycet bidrager det till den egentliga undervisninen? Gör inom detta stånd de förändringar om kunna leda derbän, att kyrkan kommer tt verka mera för folkets upplysning, och bevofvet skall då i båda hänseenderna bättre fylas. En reglering i deita hänseende hör visst cke till det omöjliga, men så länge man ej viil öra talas derom, skola både skolstaten och en lel af presterskapet hvar å sin sida alltid hafva nledning till klagan öfver knappa vilkor.