den; ty endast såsom tölererad eter genom
frångående af fasta grundsatser skulle ministe-
ren ännu vidare kunna -hbiålla sig uppe, till och
med om irländska tvångsbillen blifvit antagen,
ech han för sin del åtminstone skulle aldrig
vilja vara ledamiot af en minister, som icke
hade tillräcklig makt att, genom egen kral:,
bereda framgång åt de åtgärder, den fann lämp-
liga. Ministeren hade vidare resignerat utan
alt råda drottningen till utöfvande af det kung-
liga prerogativet att upplösa parlamentet, hvar-
till den otvifvelaktigt varit befogad, och hvad
talaren för sin del visserligen icke skulle hafva
underlåtit, i fall de af honom föreslagna kom-
merciella åtgärder icke i he!a deras vidd blif-
vit af parlamentet antagna. Men då detta skett,
så hade endast underordnade motiver kusnat
gifva anledning till en parlamentsupplösning,
och enligt talarens åsigt vore en dylik åtgärd
icke att rättfärdiga, om den, såsom fallet nu
hade måst blifva, endast hade till ändamål a!t
förstärka ett visst politiskt parti, utan att der-
vid den moraliska öfvertygelsen låg till grund,
att det då äfven skulla: lyckas detta parti, att
genomdrifva de åtgärder, detsamma ansåg en-
liga med landets bästa. Men vid den spittring,
som för närvarande råder inom partierna, skule
ministeren icke kunna påräkna att genom en
parlamentsupplösning samla omkring sig ett så
kompakt parti, att den kunnat vara säker om
dess understöd i alla politiska principfrågor.
Dessutom syntes närvarande ögonblick, då ännu
sinnena äro upprörda i följd af de förefallna
Iifliga diskussionerna, redan af detta sköl icke
passande för ett allmänt parlamentsval. Närmaste
anledningen till ministerens afgång vore, såsom
förut blifvit nämndt, den irländska tvångsbillen,
och talaren skulle mycket beklaga i fall man af
den omständigheten, alt ministrarne just vid
denna bill stannat i minoriteten, ville draga den
slutsstsen, att de blifvit den politik i de irliadska
angelägenheterna otrogne,som talarens förklarin-
gar och åtgärder isistförflutna parlamentssession
ådagalagt. Förhållandet vore icke sådant, endast
öfvertygelsen om dess nödvändighet hade fram-
kallat billen, och talaren drog icke det ringa-
ste i betänkande att förklara, att en fullkomlig
jemnlikhet emellan England och Irland i afse-
ende på alla borgerliga, lokala och politiska
rättigheter måste återställas , icke blott i bok-
stafven, utan äfven i andan och verkligheten.
(Höga bifallsrop.) Just derföre måste också för-
valtningen i Irland af kronan ordnas och ledas
utan afseende på olika trosbekännelse, och om
ministeren i detta hänseende någon gång synt:
hafva felat, så hade dess partiskhet merendels
endast varit skenbar, eller också urskuldats af
speciella oraständigheter. Om derföre hans et
terträdare i ministerex höl:o jemnlikheten emel-
lan de olika trosbekännelserne i helgd, så skulle
talarens understöd icke felas dem, äfven om de
valde andra medel och vägar att göra dennå
grundsats gällande, äfvensom ban skulle räcka
dem sin hand till bistånd, om de vidtaga åt-
gärder att ordna och förbättra Irländska folkets
soc:ala ställning, så vidt fråga är om förhållan-
derne emellan godsägare och arrendatorer. Ta-
laren hade anledning tro, att den hedervärde
ledamoten för London City (lord John Russell)
af drottningen erhölle uppdrag att bilda kabi-
nettet. I afseende på handelsförhållanderne
skulle. således den nya regeringens grundsats i
allmänbet gå derpå ut, att bereda allt större
frihet åt handelstrafiken med främmande länder.
Om detta blefve fallet, så skulle talaren anse
för sin pligt, att på det kraftigaste understödja
sina efterträdares bandelspolitik. Dermed vore
dock icke sagdt, att dessa grundsatser skulle
tillintetgöra hvarje moralisk konsideration och
blottställa rikets invånare för en obillig kon-
kurrens med andra nationer; äfvenledes uteslö-
tos ingalunda härigenom försigtighet och isyn-
nerhet afseende på landets financiella ressurser.
Hvad talarens egen förvaltning beträffade, så
torde han väl kunna säga,. att under de 5 år,
den räckt, hvarken landets materiella interes-
sen eller dess ära på något sätt blifvit kompro-
metterade. Beskattningen hade blifvit Jem-
nare fördelåd, handelstvånget upphäfvet, pen-
ningeväsendet på ett varaktigt sätt tryggadt ge-
nom bankreformen. Brittiska väldets i Ostin-
dien trygghet och varaktighet hade visserligen
icke blifvit bragt i fara genom ministerens po-
litik, och oaktadt betydliga nedsättningar iskat-
terne, hade försvarsverket, så väl till sjös som
till lands, blifvit stäldt på en aktningsbjudande
fot. Äfvenledes hade det lyckats ministeren,
att utan inskränkning i hvarken den personliga
eller pressens frihet upprätthålla lugn och frid
öfverallt i landet. Hvad förbållanderne till
främmande makter angick, så hade man för
let tillfredsställande skick, hvari de befunnoj
FÖ I Eg JENA AON V- FEGIES. DE