som svarar mot hans mödor och ansvar: .J par stån, att fiderneslandets framtida väl eller ve beror af detta kalls riktiga, samvetsgranna utöfning; men hvad gören J, att uppmuntra dem, som bekläda det och bereda dem en sjelfständig fot, att stå på i samhället? J sägen, att det uppvexande slägtets uppfostran till Gudsfruktan, dygd och upplysning, är thronens fastaste stöd,; men när det gäller, att granska och bestiömma budgeten, hvarigenom landets angelägenheter drifvas, finnen J icke då allt an:gelägnare, än skolverken? Heter det icke först krigsstaten, seden civilstaten och sist skolstaten? Ansågen J verkligen undervisningens och uppfostringens sak så vigtig, som edra ord antyda, skullen J icke då handla annorlunda, på riksdagar, i Konungens rådkammare och vid enskilda sammanträden? Eller ansen J det icke kränkande för ett samhälles sunda förnuft, moraliska känsla och förespeglade kristliga anda, att gifva dem, som uppfostra hästar och kreatur större äretitlar, högre anseende och rikare inkomster, än dem, som uppfostra menniskor? Segrens framgång, fäderneslandets väl beror dock icke uppå hästars styrka och krigarnes mängd, utan på hela nationens moraliska kraft. J fån derföre ursäkta, att tilldess edra gerningar motsvara edra erd, dessa ord icke ega för den sanne foster!andsvännen någon annan betydelse, än orden i en ordbok, af hvilka en otalig mängd vackra meningar och fraser kunna sammansättas. Det stundar ett riksmöte; vi äro icke långt borta från året 4847. Vidhållen då, hvad J hafven sagt 4846! Många af Eder blifva tvifvelsutan äfven riksdagstalare. Fören då samma språk; vid bestämmande af statsanslagen och skolverkens reorganisation, yttren Eder som nu, och sägen: fäderneslandets framtida väl eller ve beror af skolkallets vigtiga och samvetsgranna utöfning, det uppvexande slägtets uppfostran till gudsfruktan, dygd och upplysning wär thronens fastaste stöd och landets bästa försvar; derföre yrka vi och fordra af Rikets Ständer, att på den inre moraliska och intelligenta försvarsraakten, på det fasta thronstödet, som osynligen värnar den konstitutionella monarkien, lika mycken omsorg, lika stor omkostnad användes, som på landets och thronens yttre försvar och stöd, krigsmakten; vi yrka nödvändigbeten af den opinions förändring, som hittills vid krigarens yrke fästat högsta anseende, och för detta yrkes bedrifvande kräft de största arslager. J häpnen öfver detta förslag, i medvetandet att militäroch försvarsverkets budget till lands och vatten går öfver rill:oner; men fö st är icke rec:s; det är Edert eget, J landets fäder, endast en öfversättning i verkligheten af edra egna ord. Eiler huru skall man på annat sätt öfversätta orden om thronens fastaste stödn; om det på en gång vigtigaste och mödosammaste kall af allan; om fäderneslandets framtida väl eller ve, som beror af detia kalls samvetsgranna utöfning,. M. H.! så länge J tillåten, att detta thronens fastaste stöd ställes bland de sista, som en 40:de hufvudtitel i rikshufvudboken; så länge J låten hela läroverksanslaget utgå med 483,852 rdr (enligt rikshufvudboken för år 4837), då blotta Kongl. hofoch stallstaterna utgöra 674,682; civilstaten 2,853,544, och krigsstaterna 5,262,763, så länge skolen J icke tala mycket om undervisning och u pfosiran såsom thronens och landets säkraste försvar. Besinnen, M. H., blott till Hivgstpremier — förlåten denna oskickliga jemnförelsen — nämnda året (4837) uigingo 3309 rdr. Mingen skola har mindre -totalanslag, och ingen har något premium för uppfostringen af de bästa menniskor. Endast Strömsholms siuteri kostade s. å. 10,977 rdr. — Rec. frågar Eder på samvete, så vigtig häst-uppfostringen än är: kunde kon ej åsidosättas, tills barnauppfostringen kommit i full gång? — Dei är icke meningen med dessa jemnförelser, att förneka värdet af en förbättrad bäst-afvel; den medgifves. Men här påstås, att utaf 2:ne vigtiga ting, då man ej för ögonblicket har råd att vårda och bekosta dem båda, bör man föredragae det vigtigaste. Och det är J sjelfva, icke rec., som sagt, att uppfostringen af menniskor och uppostringsverken är det vigtigaste. Talen derföre för ökade anslag till dessa lärooch upplostringsverk vid nästa riksdag, äfven om det ej kan ske utan afdrag i andra hufvudtitlar. Först då kan man tro, att J hafven allvar med hvsd J sägen. Och varen ölvertygade om, ätt hvad J föreslån att gifva på ett håll, hafven J mångdubbladt igen på ett annat! — Blott till fångskju:s och fångunderbåll åtgår öfver dubbelt emot hela läroverksanslaget, nemligen (1837) 418,094 rdr, Lägges härtill kostnaden för korrektionsanstalter, fängelser, hospital, hvilka nu befolkas af okunnighetens, brottets och sedeslöshetens olyckliga offer, skulle man ej våga hoppas, att genom en förbättrad folkuppfostran dessa summor i betydlig grad kände förminskas? Vi hafva fästat oss hufvudsakligast vid en enda af de talsres uttryck, hvilka föreslogo skålar vid den pädagogiska Pestalozzifesten, dels emedan de k:arast och kraftigast uttrycka ämnets vigt, dels emedan de härflutit från en man, älskad af folket, aktad af regeringen och medl ett visst inflytande på båda, dels äfven emedan de utgöra summan och kärnan af allt, ) Denna brist synes dock tidens korthet och hjeip-: källornas knapphet mera, än oförmåga, hafva