ker gubbens galenskaper; läkaren säger ärligt sin tanka derom, hvilket har till påföljd att läkaren afskedas, men presten får icke allenast löfte på flickan — som deremot ej vill hafva honom — utan äfven testamente af gubben. Nu har det händt, stt Bautastenius i sin trädgård funnit ett gammalt gipshufvud, som är minst ett tusen år gammalt,, men utan näsa. Han låter derföre en hop folk vidare gräfva efter näsan, och härvid gräfva de sig ned så djupt, att slutligen en underjordisk eld frambryter, för hvilken arbetarne fly af förskräckelse. Denna eld är likväl endast ett förebud till en genius, som uppstiger ur jorden, nemligen Sanningens Gudinna. Hon väcker den afdånade fornforskaren och skänker honom först en sanningens spegel, hvilken har den egenskap att man ej illenast kan se sina egna egenskaper deri uti deras rätta dager, utan ock, då den hålles framör andra, har den underbara verkan att de utala utsn förbehåll sitt hjertas tankar, hvilket sedan ger anledning till ganska komiska momenter, då Bautastenius (br Deland) försöker spegeln på sin hushållerska och på presten Enselvinge (hr Broman). Härefter och i anleding af en yttrad önskan från Bautastenius, att ära känna hvad efterverlden skall säga om honom, ofvar Sanningens Gudinna att uppfylla denna ;nskan, och genom några svängniogar med henes trollspö förflyttas också alltsammans ettundra år framåt. Detta utgör andra afdeninsen. Scenen är på Riddarkustorget, men hvilket riddarhustorg; — buru förändradt och förkönadt, hvilken orientalisk prakt, hvilka ornanenter och förgyliningar, och hvilken förvanding af menniskorna sedan! Huru allt här går ill; huru fruntimmerna och karlarna nästan lideles bytt om roller; till hvilka resultater ippfinningarna, vetenskaperna och filantropien n. m. utvecklat sig, det lemna vi åtläsaren att jelf på stället inhemta af de pikanta situatiover hvari det framställes, och nämne endast att ltsammans är hållet i helt cch hålet skämtam styl, samt att de upplysningar, som den örbluffade fornforskaren erhåller om efterverllens tillstind, framkallade den ena skrattsalfvan fter den andra. z Bland de spelande damerna voro fruarna Wilon och Deland verkligen ypperliga, äfvenså fru Broman såsom bushållerska. Kostymerna äro fven brilianta. Det enda man kunde anmärka är, att den ednare delen af stycket hade med fördel kunlat utarbetas till något mera helhet; men hvil et dock ic.e förtager meriten af det som finles, betraktadt såsom ett gladt skämt, afpassadt ör en sommartester.