SPARRES 6 CT IRRAR LEENA AABREBEN MEESE VI FI, YEFESLRARE
ning? månne i sättet att upprätta förslag eller i
sättet att derå grunda utnämning? — Se der frå-
gor, värda den allvarsammaste undersökning, och
till hvilkas besvarande författaren af dessa rader vill
försöka att lemna en ledtråd.
Regeringsformens 28 bestämmer, att vid alla
befordringar afseende skall fästas endsst å de sö-
kandes för!jenst och skicklighet. I dettastadgande
återfinnes således grunden till all befordringsrätt.
Lagstiftaren har varit särdeles fåordig, men en skön
tanke ligger i botten på detta stadgande. Huru-
vida alle gittat uppfånga denna tanke i dess rätta
mening, skola vi framdeles efterse, men innan dess
måste uppmärksamheten först fästas vid den här-
med gemenskap egande förslagsrätten. Till sådana
tjenster, som bero på utnämning af Konungen i
Statsrådet, skola nemligen förslag af embetsmyn-
digheter upprättas, deri, efter skedt anslag om le-
digheten och inkomne ansökningar, 3:ne af de sö-
kande uppföras. Efterser man i äldre instruktio-
ner för desse embetsmyndigheter, så finner man
deri mer och mindre bestämdt uttryckt, att å för-
slag skola uppföras 3:ne skicklige personer eller 3:ne
väl meriterede och skicklige personer, 0.s. Vv. For-
skes åter i de instruktioner, som i sednare tider
Och efter 4809 års Regeringsform utkommit, så er-
fares, att ej något deri nämnes om den grund som
skall följas vid förslags upprättande, utan endast
att den och den embetsmyndigheten eger att till
vissa uppräknade tjenster upprätta och till Kongl.
Maj:t insända underdåniga förslag. Utafdetta för-
bigående att nämna de grunder, som vid förslags
upprättande böra följes, synes nu icke kunna dra-
gas annan slutsats, än att enahanda grunder böra
följas vid förslegs upprättande som vid sjelfva ut-
nämningen,. och detta så mycket heldre som i de
äldre instruktioner, hvarest något är nämndt om
grunder för förslag, de finnas just vara desamma
som Regeringsformen utstakar för utnämningsrätten.
Eftersinnar man tillika ändamålet med dessa för-
slag, så framstår denna tanke i än klarare ljus,
ty någon annan afsigt dermed kan icke vara, än
att de Konungen underordnade embetsmyndigheter,
som oftast på ett eller annat sätt varit i beröring
med tjenstsökande, särdeles dem som arbeta vid
samma verk eller i samma län der tjensten sökes,
skola sättas i tillfälle att gifva sitt yttrande om de
sökandes förtjeöst och skicklighet; och detta yttran-
de lemnas då sålunda, att de sökande, efter för-
slagsupprättarens omdöme om deras inbördes före-
träde, i mån af förtjenst och skicklighet, ordnas i
1:sta, 2:dra och 3:dje rummet. Ett sådant sätt att
tillvägagå vid förslags upprättande är lagenligt,
ty dervid följes rätta grunden; det är nyttigt, ty
det lemnar en tillförlitlig ledning för omdömet vid
utnämningen; och det är ärligt, ty tanken. uttalas
öppet, och den som derigenom finner sig tillbaka-
satt är i tillfälle att försvara sin rätt. Återstår nu
att tillse om vid förslags upprättande alltid tillvä-
gagås på detta sätt.
Att embetsmyndigheter finnas, som uppfattat den
dem anförtrodda rätt att upprätta förslag utur of-
vån antydda synpunkt, att samvetsgrannt utskifta
de sökandes rum å förslaget endast i mån af för-
tjenst och skicklighet samt stadna dervid, är mig
icke obekant, men jag känner ock, stt sådane myn-
digheter finnas, som tillvägagå på ett härmed helt
olika sätt; och desse förfara sålunda, att de ordna
de sökande i 4:sta, 2:dra och 3:dje rummet, i grund
af anciennetet och innebafde tjenstebefattningar
eller, som är detsamma, efter deras tjensteår, men
framträda tillika med ett förord för en bland de
sökande, deruti de, under åberopande af det afse-
ende som bör fästas å skicklighet och lämplighet
till den tjenst, som är i fråga, uttrycka endast en
bland de sökande såsom den der bör komma i åtan-
ka till tjensten samt förbigå de öfriga 2:ne rörande
deras skicklighet och. lämplighet med fullkomlig
tystnad.
Vid detta sednare sätt att upprätta förslag sticker
först i ögat den nya befordringsgrund som deri åbe-
ropas under namn af lämplighet till tjensten.!
Denna grund är först och främst icke erkänd af
lagen och således sjelftagen samt blott af denna or-
sak förkastlig. Hade lagstiftarens mening varit att
afseende finge i befordringsmål fästas å n så vä-
sendtlig omständighet, så hade den ock otvifvelak-
tigt blifvit i-lagen nämnd, men nu säges, att af-
seende skall hatvas endast å förtjenst och skicklig-
het, och genom det lilla men betydelsefulla ordet
endast har det således varit meningen att sälta en
bom mot inmängande af alla andra grunder. Om-
dömet om en persons lämplighet till en tjenst är
dessutom af den mest subjektiva samt i och der-
med den mest äventyrliga beskaffenhet, ty hvad
en person anser lämpligt kunna 40 anse olämpligt,
och så tvärtom, Då en tjensteman icke allenast
presterat de akademiska profven för kompetens till
civila tjenster, utan ock genom en långvarig prak-
tisk tjenstgöring visat sig ega grundlig insigti sitt
fack, ådagalegt redbarhet i tänkesätt och sjelfstän-
dighet i handling samt med nit och arbetsamhet
fullgjort sina åligganden, så bör vägen vara honom
fri till befordran i mån af hans förtjenst. Allt
annat är småsaker, som bör utdömas, ehuru just
dessa småsaker spela on så vigtig roll vid uppskat-
tandet af en persons lämplighet, allt efter doma-
rens subjektiva tycke och smak.
Den andra oriktigheten består deruti, att de sö-
kandes rum å förslaget icke blifvit ofdnadt efter
begge befordringsgrunderna, förtjenst och skicklig-
het, sins emellan vägde och jemnförde, utan blott
efter ancienneteten, och att yttrande rörande skick-:
ligheten endast gifves om en person. Genom denna
l
felåktighet förlorar förslaget allt värde; i stället
att vara upplysande, blir det förvillande, så att
den redbaraste skicklighet förblandas med sjelfva
odugligheten; blotta uraktlåtenheten utaf förslags-
upprättaren, -att yttra sig rörande samtlige de sö-
kandes skicklighet, tages såsom ett bevis, att del
2:ne, som lemnats utan vitsord, icke förtjena nå-
got sådant; och om dessa 2:ne ej äro personligen
kända af dem, som skola verkställa utnämningen,
så intråder snart sagdt ett tvång, att icke afvika l.
från förslagsupprättarens yttrande, för att icke
löpa risken, att utnämna en oskicklig person till
tjensten.
Förslagets tredje lyte består i det så kallade
förordet. Dessa förord hålla väl nu på att blifva
mera urmodiga, och flere embetsmyndigheter bruka
dem ej, utan uttrycka, som sig bör, genom sjelfva