SPARRES 6 CT IRRAR LEENA AABREBEN MEESE VI FI, YEFESLRARE ning? månne i sättet att upprätta förslag eller i sättet att derå grunda utnämning? — Se der frågor, värda den allvarsammaste undersökning, och till hvilkas besvarande författaren af dessa rader vill försöka att lemna en ledtråd. Regeringsformens 28 bestämmer, att vid alla befordringar afseende skall fästas endsst å de sökandes för!jenst och skicklighet. I dettastadgande återfinnes således grunden till all befordringsrätt. Lagstiftaren har varit särdeles fåordig, men en skön tanke ligger i botten på detta stadgande. Huruvida alle gittat uppfånga denna tanke i dess rätta mening, skola vi framdeles efterse, men innan dess måste uppmärksamheten först fästas vid den härmed gemenskap egande förslagsrätten. Till sådana tjenster, som bero på utnämning af Konungen i Statsrådet, skola nemligen förslag af embetsmyndigheter upprättas, deri, efter skedt anslag om ledigheten och inkomne ansökningar, 3:ne af de sökande uppföras. Efterser man i äldre instruktioner för desse embetsmyndigheter, så finner man deri mer och mindre bestämdt uttryckt, att å förslag skola uppföras 3:ne skicklige personer eller 3:ne väl meriterede och skicklige personer, 0.s. Vv. Forskes åter i de instruktioner, som i sednare tider Och efter 4809 års Regeringsform utkommit, så erfares, att ej något deri nämnes om den grund som skall följas vid förslags upprättande, utan endast att den och den embetsmyndigheten eger att till vissa uppräknade tjenster upprätta och till Kongl. Maj:t insända underdåniga förslag. Utafdetta förbigående att nämna de grunder, som vid förslags upprättande böra följes, synes nu icke kunna dragas annan slutsats, än att enahanda grunder böra följas vid förslegs upprättande som vid sjelfva utnämningen,. och detta så mycket heldre som i de äldre instruktioner, hvarest något är nämndt om grunder för förslag, de finnas just vara desamma som Regeringsformen utstakar för utnämningsrätten. Eftersinnar man tillika ändamålet med dessa förslag, så framstår denna tanke i än klarare ljus, ty någon annan afsigt dermed kan icke vara, än att de Konungen underordnade embetsmyndigheter, som oftast på ett eller annat sätt varit i beröring med tjenstsökande, särdeles dem som arbeta vid samma verk eller i samma län der tjensten sökes, skola sättas i tillfälle att gifva sitt yttrande om de sökandes förtjeöst och skicklighet; och detta yttrande lemnas då sålunda, att de sökande, efter förslagsupprättarens omdöme om deras inbördes företräde, i mån af förtjenst och skicklighet, ordnas i 1:sta, 2:dra och 3:dje rummet. Ett sådant sätt att tillvägagå vid förslags upprättande är lagenligt, ty dervid följes rätta grunden; det är nyttigt, ty det lemnar en tillförlitlig ledning för omdömet vid utnämningen; och det är ärligt, ty tanken. uttalas öppet, och den som derigenom finner sig tillbakasatt är i tillfälle att försvara sin rätt. Återstår nu att tillse om vid förslags upprättande alltid tillvägagås på detta sätt. Att embetsmyndigheter finnas, som uppfattat den dem anförtrodda rätt att upprätta förslag utur ofvån antydda synpunkt, att samvetsgrannt utskifta de sökandes rum å förslaget endast i mån af förtjenst och skicklighet samt stadna dervid, är mig icke obekant, men jag känner ock, stt sådane myndigheter finnas, som tillvägagå på ett härmed helt olika sätt; och desse förfara sålunda, att de ordna de sökande i 4:sta, 2:dra och 3:dje rummet, i grund af anciennetet och innebafde tjenstebefattningar eller, som är detsamma, efter deras tjensteår, men framträda tillika med ett förord för en bland de sökande, deruti de, under åberopande af det afseende som bör fästas å skicklighet och lämplighet till den tjenst, som är i fråga, uttrycka endast en bland de sökande såsom den der bör komma i åtanka till tjensten samt förbigå de öfriga 2:ne rörande deras skicklighet och. lämplighet med fullkomlig tystnad. Vid detta sednare sätt att upprätta förslag sticker först i ögat den nya befordringsgrund som deri åberopas under namn af lämplighet till tjensten.! Denna grund är först och främst icke erkänd af lagen och således sjelftagen samt blott af denna orsak förkastlig. Hade lagstiftarens mening varit att afseende finge i befordringsmål fästas å n så väsendtlig omständighet, så hade den ock otvifvelaktigt blifvit i-lagen nämnd, men nu säges, att afseende skall hatvas endast å förtjenst och skicklighet, och genom det lilla men betydelsefulla ordet endast har det således varit meningen att sälta en bom mot inmängande af alla andra grunder. Omdömet om en persons lämplighet till en tjenst är dessutom af den mest subjektiva samt i och dermed den mest äventyrliga beskaffenhet, ty hvad en person anser lämpligt kunna 40 anse olämpligt, och så tvärtom, Då en tjensteman icke allenast presterat de akademiska profven för kompetens till civila tjenster, utan ock genom en långvarig praktisk tjenstgöring visat sig ega grundlig insigti sitt fack, ådagalegt redbarhet i tänkesätt och sjelfständighet i handling samt med nit och arbetsamhet fullgjort sina åligganden, så bör vägen vara honom fri till befordran i mån af hans förtjenst. Allt annat är småsaker, som bör utdömas, ehuru just dessa småsaker spela on så vigtig roll vid uppskattandet af en persons lämplighet, allt efter domarens subjektiva tycke och smak. Den andra oriktigheten består deruti, att de sökandes rum å förslaget icke blifvit ofdnadt efter begge befordringsgrunderna, förtjenst och skicklighet, sins emellan vägde och jemnförde, utan blott efter ancienneteten, och att yttrande rörande skick-: ligheten endast gifves om en person. Genom denna l felåktighet förlorar förslaget allt värde; i stället att vara upplysande, blir det förvillande, så att den redbaraste skicklighet förblandas med sjelfva odugligheten; blotta uraktlåtenheten utaf förslagsupprättaren, -att yttra sig rörande samtlige de sökandes skicklighet, tages såsom ett bevis, att del 2:ne, som lemnats utan vitsord, icke förtjena något sådant; och om dessa 2:ne ej äro personligen kända af dem, som skola verkställa utnämningen, så intråder snart sagdt ett tvång, att icke afvika l. från förslagsupprättarens yttrande, för att icke löpa risken, att utnämna en oskicklig person till tjensten. Förslagets tredje lyte består i det så kallade förordet. Dessa förord hålla väl nu på att blifva mera urmodiga, och flere embetsmyndigheter bruka dem ej, utan uttrycka, som sig bör, genom sjelfva