ARVÄVIgAA al MaA JDLVIR DIUL UTI landad UwväsEE vw landtdagen i Dresden. ITALIEN. Från Rom kringlöpa allehanda rykten om utbrustna oroligheter, i anledning af påfvens död. Jemnför man likväl data på de underrättelser, som härom ingått till Paris, Marseil!e och Närnberg, med hvad som förekommer i omedeibara uppgifter från Rom af den 6 Juni, hvilka äro de sednaste bland alla, så inskränkte sig alltsammans ännu till gissningar, uppkomna i Rom genom de der vidtagna försigtighetsmått emot möjliga oroligheter och genom hotelserna med upplopp. Samtliga inom kyrkostaten vistande kardinaler hade nemligen i föregående veckan inhändigat anonyma bref, innehållande varningar jemte hot med snart uppror, i händelse kyrkostatens invånare ej möttes med tidsenliga förbättringar i lagarne och förvaltningen samt, framförallt, med det hittulls vägrade bifallet till de föreslagna jeravägsanläggningarne inom piåfvestaten. De vidtagna: försigtighetsmåtten bestodo deri, att 80 kanonierer jemte några artilleripjeser hade utryckt den 4 från Rom, på väg åt Ancona, och att ett stort antal artillerister bade 2ffärdats dit i vagn, dagen derpå, för att förstärka påfliga besättningen derstädes. Huruvida denna förstärkning var så helt och bållet rigtad mot de befarade upprorsförsöker, och ej lika mycket emot den vigtiza fästningens besättande än en gång med främmande krigsmakt, lemnade man osagdt tills vidare. Sedan konungen af Neapel återkommit till sin hufvudstad på fasta landet, tror man sig veta anledningen till hans korta besök på Sicilien, och att detta isyftat annat än blott en lustresa. Man fruktar nemligen en landstigning af Carbonari från Malta, och i förening dermed ett vådligt utbrott af Siciliznernas blott svagt uaderiryckta men djupt rotade hat emot neapolitanerna i allmänhet och neapolitanska öfverväldet i synnerhet. Man befarar till och med att prinsen af Capua, hvilken sedan några minader vistas på Malia, skuile vilja taga del i landstigningsförsöken; och i följd deraf sägas de strängaste befallningar vara utfärdade att häkta prinsen, om han landar på Scilien, och genast föra honom till Nespel. Konungens andre bror, prinsen af Saierno, som nu vistas i Paris och fordom var bestämd till konung på Sicilien, är den, som ibland alla det neapolitanska konungahusets ledamöter rjuter största tillgifvenheten på ön, men man söker sorgfälligt aflägsna honom från all beröring med det hvälfningsdigra vulkanlandet. Den utomordentligt. verksamme konungen kan blott med möda dölja sin grämelse, fastän han icke tycks ana, att just den klass ibland hans undersåtare, till hvilken han byser det tryggaste föriroendet, utgör den mäktigaste grundkraften — om än den djupast fördolda — för de drifbjul, hvilka Lålla de förr eller sednare utbrytande revolutionsanslagen i verksamhet. MHatet emellan den landfasta och den kringflutna statens befokningar går så långt, att man sällan eller aldrig ser Neapel nämnas i sicilianskt tryck eller Sicilien i neapolitanskt. : Det förljudes att konungen ofördröjligen reser till Wien, att samspråka med furst Metternich. FÖRENTA STATERNA. Andtligen hafva segerbud anländt från general Taylor, som hittills blott haft motgångar att förkunna. Han har i tvenne drabbningar slagit Mexikanerna, och återställt sina kommunikationer med lawdet bakom sig. Den 29 April bade han erhållit underrättelse om garnisonens i Point Isabel nödställda belägenhet, och den 4 Maj satte han sig med sin korps i rörelse, för att undsätta fästet, lemnande blott 300 man qvar framför Matamoras till lägrets bevakning. Utan att stöta på någon fiende uppnådde Taylor Point Isabel. Sedan han lem-nat Matamoras, öppnade Mexikanerne der en häftig kanonad på de Gvarlemnade 3509 man under major Browns befäl. Denne försvarade sig tappert i det väl befästade lägret, och bragte icke blott en del af Mexikanernes artilleri till! tystnad, utan skadade äfven en del af staden! Matamoras. Sedan general Taylor förstärkt ! garnisonen i Point Isabel och förbättrat dervarande fästningsverk, satte han sig den 7 Maj ! i rörelse, för att undsätta Brown, utan att afvakta 1ågra förstärkningar. Den 8 på e. m. stölte han på Mexikanerna, som stodo upp-is ställda nära floden Palo Alto, framför en smål! skog 2f törne. En liflig strid uppkom genast, nvilken räckte 5 timmar, och slöts med Mexikanernas flykt. Artilleriet afgjorde segren. Mexikanerna förlorade 100 döde; Amerikanerna 4 döde och 40 sårade. De stridande voro:C å Mexikanska sidan 6000 man infanteri, 800 man kavalleri med 7 kanoner; Taylor deremot! hade blott 2300 man (antalet af hans kanoner f ippgifves ej). Den 9 fortsatte general Taylori sin marehe, och träffade åter Mexikanerna på vägen till Matamor2s, 3 erg. mil från denna stad, vid floden Resaca de la Palma, der de innehade en fast ställning. Efter en kort kanonad af nordamerikanska artilleriet, gaf geneal Taylor sina dragoner och infanteriet befalling att storma Mexikanernas batterier. Detta kedde; 8 kanoner togos, 3 fanor, mer än 400 ångar, hvaribland general La Vega och flere