Emot stadsnämndens förordnande, att hvarje
å fattig- eller försörjningshus intaget hjon bör
; dagligen erhålla en portion soppa med bröd
-Im. m., gör revisionen följande reservation: det
torde på framtida erfarenhet ankomma, om de
gezom detta underhållssätt synbarligen vunna
fördelar (märk läsar2) må anses öfverväga den
dymedelst föranledda ökade kostnad. — För
-Jins. synes striden skäligen öppen — skall stads-
nämnden, oaktadt dess puralitet, också kunna
, utverka att soppan blir lika försvarlig på alla
Iställen? Många klagomål bafva skett i tidnin-
garna öfver det brödets dålighet, som säljes un-
der polisens tillsyn, cch vid ett, som det sy-
nes, förgäfves stadgadt ansvar. Skall nämnden
också kunna åstadkomma, att det bröd, som
, !emnas under de lefvererande fattighusdirektö-
rernes tillsyn, blir lika ätligt och försvarligt
på alla ställen?
En ibland de få skyldigheter, som blifvit revi-
sionen af den kongl. förordningen ålagd, är, att
revisionsberättelsen bör omfatta hela fattig-
vårdsförvaltningen. Har detta blifvit efter-
kommet?
En förteckning finns väl på antalet af dem,
som vid början af år 4844, således endast för
en liten del af året, varit intagne på fattig- och
försörjningshusen per medium i månaden; hvil-
ket uttryck efter all anledning bör uttolkas med,
i medeltal för dagen, ty om endast 275 perso-
ner varit i månaden på Sabbatsberg, till exem-
pel, skulle antalet der bli ej fullt 140 om dagen.
IRevis. har vid denna förteckning lemnat oan-
märkt att, ehuru på Sabbatsberg alla voro å
fattighus intzgna, i Jacobs fattighus 474, på
försörjningen 47, och på de andre alltid ett
Istörre antal på de förra än de sednare, Ladu-
gårdslands fattighus endast haft 75, men försörj-
ningen 475 bjon. — Kongl. Förordningen åläg-
ger Revis. att jemföra församlingarnes berättel-
ser med hvarandra. — Uppgift på antalet a
dem, som njutit understöd utom husen, saknas
a!ldeles, likasom på understödens belopp, högst
och minst samt i medeltal för dagen, under
hvarje månad. Om dessa uppgifter hade sak-
nats från församlingarne, så hade Revi:orerne
bordt, med åberopazde af Kongl. Förordningen,
anmärka sådant, då församlingsnämndernas rä-
kenskaper granskades. Dessa uppgifter skulle,
åtmiuastone i någon mån, hafva skingrat det
mörker som nu höljer fattigvården, och hvilket
blifvit af be F—Iil på följande tätt antydt:
Tanken på att nu mera säl!an någon dag går
örbi (detta skrefsi November 4844), som icke
en eller annan olycklig och uttird usling dör
på Stockholms gator af nöd, elände och usel-
het, är i sanning så smärtande och nedslående,
OO OO SON OO MM mm--
att endast ena lång vana kan inågon mån min-
ska dess intryck och göra det möjligt att för-
draga dessa sorgliga uppträden. Och det oak-
tadt fianes ingen stad på jord.n, som, i för-
hållande till sia folkmängd, bar så ansenliga
altigvårds- och välgörenhets-anslag som Sveri-
ges hufvudstad.) Härtill bör läggas, att fat-
tigförsörjningsafgiften år 1845 ungefär fördubb-:
lade: las. anser den betalande allmänheten,
som erlagt de stora anslagen, hafva, redan in-
nan den Kongl. Förordn. ålade Revis. berörde
uppgifter, egt ritt att af Revis. erhålla dem.
De kapitaler, som förvaltas af församlings-
nämnderna, bafva till beloppen ej blifvit upp-
gifna, ehuru dessa troligtvis äro större än Stads-
nämndens.
Ibland de flere smärre delar af förvaltningen,
som Revis. godhetsfullt bebagat uppgifva, sak-
nas uppgifter på fattigbjonens skattebidrag till
viskor, sand, granris och för vattenbärning af
dem som destill äro oförmögna. Ea anmälan
derom hade efier all anledning för Stadsnämn-
den varit välkommen, helst dessa bidrag troli-
gen ej på alla stä!len förefinnas.
A!t den oormligheten förefinnes vid de all-
männa faltigbusen, att leve:eringen af förnö-
denheterna dertill ej sker efter förutgångna ut-
lysta auktioner, såsom vid andra fattiginrätt-
ningar och jå nästan alla andra ställen, utan af
direktörerna sjelfve, hvilka således sjelfve in-
tyga det levererades goda beskeffenhbet, har ej
buifvit anmärkt. Allmänna lagens anda, i stad-
ganderna rörande jäf, skulle eter Ias. öfverty-
gelse gifvit anledning att yrka ändring häruti.
Kongl. Kungörelsen af år 1850 angående lån
från kascor bestående af allmänna medel stad-
var: på det att vid förvaltningen måtte tillbör-
ligt tillgå,, att kassaförvaltare och den, som kassa-
koatrollen åligger, ej ens må befatta sig med
något ombudskap att göra insättningar af en-
skildes medel, som i samma kassor skola inbe-
talas. Med åberopande hära! hade Revis. haft
anledning till anmärkning öfver att kassaförval-
tarne vid förs: m!ingsnämnderne sjelf-e af kas-
sorna ega lin, hvi ket Ias. hört trovärdiga per-
soner påstå vara förhållandet,
Ait Revisionen h arken uti Kammarrätten
eller vid Uppbördsveiket sökt göra sig förvis-
sad om att de i räkningarne debiterade fattig-
vårdsafgifterne, efter 6 sk. å rdr af bevillningen,
iro till deras rätta belopp upptarne, har Ins.
hört påstås. Biterna för försummad betalning
af kronou!skylderna äro, likasom de för felande
axeringsuppgifter, ej ens nämnda bland inkom-
lerna. us. bar sett en behörig handling som
ullständigt bestyrker, att Revisorer vid Ladu-
sårdslands fattigbu, för några år sedan, försum-
nade alt granska de debiterade summorna, hvil-
ra AA mm Hm Arn MS
rn fm oh
cm ba —-— -. mm Åm J ——-— — FR om B—-
Im 3 OO 3 OM Mm Am