Emot stadsnämndens förordnande, att hvarje å fattigeller försörjningshus intaget hjon bör ; dagligen erhålla en portion soppa med bröd -Im. m., gör revisionen följande reservation: det torde på framtida erfarenhet ankomma, om de gezom detta underhållssätt synbarligen vunna fördelar (märk läsar2) må anses öfverväga den dymedelst föranledda ökade kostnad. — För -Jins. synes striden skäligen öppen — skall stadsnämnden, oaktadt dess puralitet, också kunna , utverka att soppan blir lika försvarlig på alla Iställen? Många klagomål bafva skett i tidningarna öfver det brödets dålighet, som säljes under polisens tillsyn, cch vid ett, som det synes, förgäfves stadgadt ansvar. Skall nämnden också kunna åstadkomma, att det bröd, som , !emnas under de lefvererande fattighusdirektö rernes tillsyn, blir lika ätligt och försvarligt på alla ställen? En ibland de få skyldigheter, som blifvit revisionen af den kongl. förordningen ålagd, är, att revisionsberättelsen bör omfatta hela fattigvårdsförvaltningen. Har detta blifvit efterkommet? En förteckning finns väl på antalet af dem, som vid början af år 4844, således endast för en liten del af året, varit intagne på fattigoch försörjningshusen per medium i månaden; hvilket uttryck efter all anledning bör uttolkas med, i medeltal för dagen, ty om endast 275 personer varit i månaden på Sabbatsberg, till exempel, skulle antalet der bli ej fullt 140 om dagen. IRevis. har vid denna förteckning lemnat oanmärkt att, ehuru på Sabbatsberg alla voro å fattighus intzgna, i Jacobs fattighus 474, på försörjningen 47, och på de andre alltid ett Istörre antal på de förra än de sednare, Ladugårdslands fattighus endast haft 75, men försörjningen 475 bjon. — Kongl. Förordningen ålägger Revis. att jemföra församlingarnes berättelser med hvarandra. — Uppgift på antalet a dem, som njutit understöd utom husen, saknas a!ldeles, likasom på understödens belopp, högst och minst samt i medeltal för dagen, under hvarje månad. Om dessa uppgifter hade saknats från församlingarne, så hade Revi:orerne bordt, med åberopazde af Kongl. Förordningen, anmärka sådant, då församlingsnämndernas räkenskaper granskades. Dessa uppgifter skulle, åtmiuastone i någon mån, hafva skingrat det mörker som nu höljer fattigvården, och hvilket blifvit af be F—Iil på följande tätt antydt: Tanken på att nu mera säl!an någon dag går örbi (detta skrefsi November 4844), som icke en eller annan olycklig och uttird usling dör på Stockholms gator af nöd, elände och uselhet, är i sanning så smärtande och nedslående, OO OO SON OO MM mm-att endast ena lång vana kan inågon mån minska dess intryck och göra det möjligt att fördraga dessa sorgliga uppträden. Och det oaktadt fianes ingen stad på jord.n, som, i förhållande till sia folkmängd, bar så ansenliga altigvårdsoch välgörenhets-anslag som Sveriges hufvudstad.) Härtill bör läggas, att fattigförsörjningsafgiften år 1845 ungefär fördubb-: lade: las. anser den betalande allmänheten, som erlagt de stora anslagen, hafva, redan innan den Kongl. Förordn. ålade Revis. berörde uppgifter, egt ritt att af Revis. erhålla dem. De kapitaler, som förvaltas af församlingsnämnderna, bafva till beloppen ej blifvit uppgifna, ehuru dessa troligtvis äro större än Stadsnämndens. Ibland de flere smärre delar af förvaltningen, som Revis. godhetsfullt bebagat uppgifva, saknas uppgifter på fattigbjonens skattebidrag till viskor, sand, granris och för vattenbärning af dem som destill äro oförmögna. Ea anmälan derom hade efier all anledning för Stadsnämnden varit välkommen, helst dessa bidrag troligen ej på alla stä!len förefinnas. A!t den oormligheten förefinnes vid de allmänna faltigbusen, att leve:eringen af förnödenheterna dertill ej sker efter förutgångna utlysta auktioner, såsom vid andra fattiginrättningar och jå nästan alla andra ställen, utan af direktörerna sjelfve, hvilka således sjelfve intyga det levererades goda beskeffenhbet, har ej buifvit anmärkt. Allmänna lagens anda, i stadganderna rörande jäf, skulle eter Ias. öfvertygelse gifvit anledning att yrka ändring häruti. Kongl. Kungörelsen af år 1850 angående lån från kascor bestående af allmänna medel stadvar: på det att vid förvaltningen måtte tillbörligt tillgå,, att kassaförvaltare och den, som kassakoatrollen åligger, ej ens må befatta sig med något ombudskap att göra insättningar af enskildes medel, som i samma kassor skola inbetalas. Med åberopande hära! hade Revis. haft anledning till anmärkning öfver att kassaförvaltarne vid förs: m!ingsnämnderne sjelf-e af kassorna ega lin, hvi ket Ias. hört trovärdiga personer påstå vara förhållandet, Ait Revisionen h arken uti Kammarrätten eller vid Uppbördsveiket sökt göra sig förvissad om att de i räkningarne debiterade fattigvårdsafgifterne, efter 6 sk. å rdr af bevillningen, iro till deras rätta belopp upptarne, har Ins. hört påstås. Biterna för försummad betalning af kronou!skylderna äro, likasom de för felande axeringsuppgifter, ej ens nämnda bland inkomlerna. us. bar sett en behörig handling som ullständigt bestyrker, att Revisorer vid Ladusårdslands fattigbu, för några år sedan, försumnade alt granska de debiterade summorna, hvilra AA mm Hm Arn MS rn fm oh cm ba —-— -. mm Åm J ——-— — FR om B—Im 3 OO 3 OM Mm Am