(Insändt.) Berättelsen öfver granskningen af hufvud stadens fattigvårdsförvaltning för å 1844. Europas statsrätt är en mer elle mndre öppen strid eme lan rikedor oci fattigåom. Onämnd författare i Stockholm Dagblad. På första sidan af denna berättelse förekom mer följande mening: Hufvudstadens fattig vård besörjdes, före ifrågavarande tidpunkt (1844 års början) af särskilda territoriela oc! picke territoriela församlingars fattigvårdsstyrel ser, handlande måhända mindre ifrån en de hela omfattande synpunkt, än med afseende: hvarje f rsamlings egna båtnad, och inskrän kande sin välgörenhet nästan uteslutande til församlingens hje!pbehöfvande; såsom en följc hvaraf ock inträffade, att Stockholms kommun var delad uti mångfaldiga olika faltigvårdsområden, sins emellan egande skiljda inMressen. 1 Antag, att före tidpunkten, antalet särskilds styrelser var t. ex. 20; så var det välen följd deraf (om man vill anse saken så) att de voro 20, och kunde benämnas mångfalldiga, samt att de ej kunde handla från en det hela omfattande synpunkt; men alldeles icke följde deraf att de skulle söka andras båtnad än de fattiges, eller afse andra intressen än deras. O.n hvarje styrelse hade fullgjort sin kristliga pligt, så hade de alla haft alldeles likartadt mil för sina sträfvanden: de fattiges båtnad och deras intressen. Nu lärer detta ej varit förhållandet på alla områdena, ehuru flera styrelser, efter hvad ins. med säkerhet vet, och de fleste af dem, efter hvad han förmodar, ej afsett andra båtnader och intressen än de fattiges. Häremot sku!le väl kunna invändss, att andra båtnader och intressen än de fatiges ej blifvit nämnde. Men, då i församlingarna och på områdena de fattige, som underhållas af allmänna fattigvården, äro en mycket ringa det af folkmängden der; så följer väl, alt, när församlingarnas egna båtnad och områdenas intressen rämnas, en mycket ringa del deraf belöpte på de fattige. TIIemställes således, om ej, då intet undantag skett, revisionens yttrande kastat en oförtjent skugga på oförvitlige medborgare, hvilket vore mycket oväntadt, om det skulle hafva skett af revisorer, som förut för redovisningarna tackat och dechargerat. Det har varit välgörenhet, en dygd, ser jag, att, under iakttagande af hvarje församlings egna båtnad och områdenas skiljda intressen, tilldela de fattige deras rätt af de anslag som allmänheten för sådant ändamål sammanskjutit. Ins. vördar dem, som utan att hafva varit lefverantörer till inrättningarra, utan alt af deras kapitaler eller behållningar hafva haft några lån, och utan att hafva begagnat de många och betydlga fördelar, som fattighusdircktörssysslorna medföra, eller emottag:t (d wv.s. blifvit öfvertalade att emottaga) de utmärkelser som derför kunnat erhållas; således oecgennyttigt och utan, ersättning, lindrat likars nöd. Men ins. skulle anse det för en bitter ironi, om någon skulle påstå att han varit välgörande, för det ban betalt afgifter till faltigunderhållet, .då han haft deremot fullt svarande fördelar. Stadsnämnden har sökt upphäfva den ski!jakt:ghet som fanns deruti, alt understödsbeloppet varit ganska olika inom församlinzarna. I händelse, som ins. hoppas och bar anledning alt förmoda, alla behöfvande skola blifvit lika kristligt bebandlade som å Sabbatsberg och på några andra ställen; så önska: att nämnden måtte häri lyckas, oaktadt dess pluralitet. består af understyrelsernas ledamöter, af hvi!ka en eller annan, som deitagit uti de förra styrelserna, måhända skola, så som förr, något afse församlingens båtnad och områdets intressen, t. ex. genom inspirande af bebållningar. Om, efter det sätt hvarpå åtskillige vederbörande hos oss uppfatta det konstitutione!a samhällsskicket, neml., att, till ledamöter i de förvaltande och reviderade myndigheterna, invälja de revisorer som reviderat nöjaktigt, eller i motsatt fall utesluta dem från allt vidare för:roende, (bvilket för det mesta kan al samma myndigheter åstadkommas) nåsre af hrrar revisorer skulle blifva invalde i stadsnämsden (ovilket kan.ke redan skett) så torde ökad svårighet måhända möta för förhoppningens uppyllande, hvilket revisionens härefter inagne reservation tyckes antyda. Bedröfligt skulle det deremot blifva, och, i striden, ett nytt nederlag för de fattige, (desse hafva alltid, eller åtminstone nästan alltid, haft nederiagen på sin sids) om de öfrige styrelsernå skulle blifva tvungna att beÅA I fadpngoadrdolonde lvchållininnsd sas om 0 ooh