(Insändt.)
Berättelsen öfver granskningen af hufvud
stadens fattigvårdsförvaltning för å
1844.
Europas statsrätt är en mer elle
mndre öppen strid eme lan rikedor
oci fattigåom.
Onämnd författare i Stockholm
Dagblad.
På första sidan af denna berättelse förekom
mer följande mening: Hufvudstadens fattig
vård besörjdes, före ifrågavarande tidpunkt
(1844 års början) af särskilda territoriela oc!
picke territoriela församlingars fattigvårdsstyrel
ser, handlande måhända mindre ifrån en de
hela omfattande synpunkt, än med afseende:
hvarje f rsamlings egna båtnad, och inskrän
kande sin välgörenhet nästan uteslutande til
församlingens hje!pbehöfvande; såsom en följc
hvaraf ock inträffade, att Stockholms kom-
mun var delad uti mångfaldiga olika faltig-
vårdsområden, sins emellan egande skiljda in-
Mressen. 1
Antag, att före tidpunkten, antalet särskilds
styrelser var t. ex. 20; så var det välen följd
deraf (om man vill anse saken så) att de voro
20, och kunde benämnas mångfalldiga, samt
att de ej kunde handla från en det hela om-
fattande synpunkt; men alldeles icke följde
deraf att de skulle söka andras båtnad än de
fattiges, eller afse andra intressen än deras.
O.n hvarje styrelse hade fullgjort sin kristliga
pligt, så hade de alla haft alldeles likartadt
mil för sina sträfvanden: de fattiges båtnad
och deras intressen. Nu lärer detta ej varit
förhållandet på alla områdena, ehuru flera sty-
relser, efter hvad ins. med säkerhet vet, och
de fleste af dem, efter hvad han förmodar, ej
afsett andra båtnader och intressen än de fat-
tiges. Häremot sku!le väl kunna invändss, att
andra båtnader och intressen än de fatiges ej
blifvit nämnde. Men, då i församlingarna och
på områdena de fattige, som underhållas af
allmänna fattigvården, äro en mycket ringa det
af folkmängden der; så följer väl, alt, när för-
samlingarnas egna båtnad och områdenas in-
tressen rämnas, en mycket ringa del deraf be-
löpte på de fattige. TIIemställes således, om
ej, då intet undantag skett, revisionens yttrande
kastat en oförtjent skugga på oförvitlige med-
borgare, hvilket vore mycket oväntadt, om det
skulle hafva skett af revisorer, som förut för
redovisningarna tackat och dechargerat.
Det har varit välgörenhet, en dygd, ser jag,
att, under iakttagande af hvarje församlings
egna båtnad och områdenas skiljda intressen,
tilldela de fattige deras rätt af de anslag som
allmänheten för sådant ändamål sammanskjutit.
Ins. vördar dem, som utan att hafva varit lef-
verantörer till inrättningarra, utan alt af de-
ras kapitaler eller behållningar hafva haft nå-
gra lån, och utan att hafva begagnat de många
och betydlga fördelar, som fattighusdircktörs-
sysslorna medföra, eller emottag:t (d wv.s. blif-
vit öfvertalade att emottaga) de utmärkelser
som derför kunnat erhållas; således oecgennyt-
tigt och utan, ersättning, lindrat likars nöd.
Men ins. skulle anse det för en bitter ironi,
om någon skulle påstå att han varit välgöran-
de, för det ban betalt afgifter till faltigunder-
hållet, .då han haft deremot fullt svarande för-
delar.
Stadsnämnden har sökt upphäfva den ski!j-
akt:ghet som fanns deruti, alt understödsbelop-
pet varit ganska olika inom församlinzarna. I
händelse, som ins. hoppas och bar anledning alt
förmoda, alla behöfvande skola blifvit lika krist-
ligt bebandlade som å Sabbatsberg och på nå-
gra andra ställen; så önska: att nämnden måtte
häri lyckas, oaktadt dess pluralitet. består af
understyrelsernas ledamöter, af hvi!ka en eller
annan, som deitagit uti de förra styrelserna,
måhända skola, så som förr, något afse försam-
lingens båtnad och områdets intressen, t. ex.
genom inspirande af bebållningar. Om, efter
det sätt hvarpå åtskillige vederbörande hos oss
uppfatta det konstitutione!a samhällsskicket,
neml., att, till ledamöter i de förvaltande och
reviderade myndigheterna, invälja de revisorer
som reviderat nöjaktigt, eller i motsatt fall ute-
sluta dem från allt vidare för:roende, (bvilket
för det mesta kan al samma myndigheter åstad-
kommas) nåsre af hrrar revisorer skulle blifva
invalde i stadsnämsden (ovilket kan.ke redan
skett) så torde ökad svårighet måhända möta
för förhoppningens uppyllande, hvilket revi-
sionens härefter inagne reservation tyckes an-
tyda. Bedröfligt skulle det deremot blifva,
och, i striden, ett nytt nederlag för de fattige,
(desse hafva alltid, eller åtminstone nästan all-
tid, haft nederiagen på sin sids) om de öf-
rige styrelsernå skulle blifva tvungna att be-
ÅA I fadpngoadrdolonde lvchållininnsd sas om 0 ooh