Min blir öfverraskadt dermed; oaktadt det knapmast gilves någonting, som mera batas och afskys härstädes, än en dylik hemlig polis, och fastän dess införande i Preussens bufvudstad ofelbart skall der blifva signalen till allmänligt missnöje. Berlinaren är icke van att j samtal dölja sina tankar eller väga sina ord; och sedan den store Fredrik sade: Man må prata hvad man behagar, blott man gör hvad man börl har man bär vant sig vid en frihet i sällskapslifvets meddelanden, som svårligen kan utrotas. Men uttalar oförskräckt sitt bjertas mening, och allt hvad man finner belängdt gör man utan omständigheter till mål för sina infall och sitt skämt, med så liten betänksamhet, att utländningen vanligen förvånas öfver denna talfribet i en absolut monarki. På sednare tiden har knappast någonting ådragit sig Perlins och hela rikets förkastelsesohäliigt, som utlemnandet af de olyckktingarpe från Krakau, hvilka i Preussen Er trodde finna en fristad. De hafva nu mera samtligen blifvit afförda för att öfverlemnas antingen åt ryssarne, österrikarne eller sckräckdomsiote Erakau. Många afdagatogo sig väl sjelfva på resan, väl vetande hvad som förestod dem om de kommo fram; men andra blefvo e, omedelbart efter utlemnandet, och 2re dom och ransakning, antingen skjutna sedan man likväl först huggit af dem. Dessa gräsligheter förn till följd af det om rymga utlemnande förut afslutade aelian de tre makterna; men hvilen civiliserad nation väl aldrig med ett samhälle af barbarer. Man ytirar hör det djupaste medlidande med de olyckliga offren, fastän man ej förmår mildra deras olycksöde. Obegripligt ör det ock att en stat, hvilken så ställer fram sitt kristliga sinne till åskädande vid alla sina företag, som Preussen, icke skyggar tillbaka för dessa rysligbeter, likasom ait: en monark, hvars personliga mildhet ingen betviflar, icke allvarsamt protesterar mot de förnvärmanden och misshandlingar, som kossacker-och ryska embetsmän tillåta sig mot preussiska undersåtare vid gränsen. Huru skulle väl Frankrike eller England upptaga slika tilltag?... Vid denna fråga, som man hos oss hör upprepas öfverallt, sjunker hvarje blick med b mot jorden. Fransmän och engelsmän! Ja väll ropar man; men vi äro ej annat än tyskar tillägger man rodnande. För några dagsr sedan har den förut omnämnda gereralsynoden verkligen sammanträdt i Berlin. Genom den är det då, som kyrkoreformationen ändtligen skall fulländas. Sedan jag sist omsämnde detta nya kyrkomöte, har allmänna omdömet oförbehållsamt yttrat sig emot sammansättningen af hela denna kyrkliga konselj. Representationen af preussiska rikets 40 millioner protestanter bar vid detta tillfälle utfallit på ett högst bristfälligt och lumpet vis. Från protestantiska provinser äro väl 48 icke presterliga ledamöter tillkallade; men detta anbiott fjerdedelen af hela församlingen. sutom för ingen del tillkommit geNingarnes fria val; utan provinsernas ater hafva låtit provincialsynoderna :afva Magdeburg och provinsen Sachprotesterat, men nu har äfven landets i, Berlin, följt exemplet, och man ja det öfverallt inom hela riket. De protesterande fordra att symboltvånget — tvånget ait bredvid bibeln godkänna de symboliska böckernas auktoritet — måtte upphäfvas och en presbyterialförfattning införas, som tillerkänner församlingarne sjelfständighet i alla kyrkomål. Men ju t symboltvånget skall, enligt hvad konungen. och ministrarne redan och olta förklarat, på nytt beästas, såsom den tyskprotestantiska kyrkans rätta pelare; och den till tre fjerdedelar af statsembetsmän och prelater sammansatta synoden aktar sig nog för att vägra sin röst åt en så tydligt uttalad statsmaxim. A en annan sida kan dock förutses, att hvad helst än Generalsynodens embetsmannaoch prelatmajoritet må besluta i denna riktning, så kommer det endast att underblåsa den trostvist, som den var kallad att bilägga eller qvälva. I bref till ledamöterna och i snart otaliga tidnivgsuppsatser bar man också på förhand ställt synodens horoskop. Magistraten i Magdeburg har bestämdt förklarat, att om de deputerade från orterna icke rösta mot upprätthållandet af symboltvånget och för en presbyterialförfattning, så kunna deras röster icke erkännas såsom afgifna på provinsens och dess innevånares vägnar, eller tillägnas ringaste vigt, Generalsynoden befinner sig alltså i en kinkig ställning; den vill undvika ytterligheter och medla frid; men detta mål förmår den icke