Min blir öfverraskadt dermed; oaktadt det knap-
mast gilves någonting, som mera batas och af-
skys härstädes, än en dylik hemlig polis, och
fastän dess införande i Preussens bufvudstad
ofelbart skall der blifva signalen till allmän-
ligt missnöje. Berlinaren är icke van att j
samtal dölja sina tankar eller väga sina ord;
och sedan den store Fredrik sade: Man må
prata hvad man behagar, blott man gör hvad
man börl har man bär vant sig vid en frihet i
sällskapslifvets meddelanden, som svårligen kan
utrotas. Men uttalar oförskräckt sitt bjertas
mening, och allt hvad man finner belängdt gör
man utan omständigheter till mål för sina in-
fall och sitt skämt, med så liten betänksamhet,
att utländningen vanligen förvånas öfver denna
talfribet i en absolut monarki.
På sednare tiden har knappast någonting
ådragit sig Perlins och hela rikets förkastelse-
sohäliigt, som utlemnandet af de olyck-
ktingarpe från Krakau, hvilka i Preussen
Er
trodde finna en fristad. De hafva nu mera
samtligen blifvit afförda för att öfverlemnas an-
tingen åt ryssarne, österrikarne eller sckräck-
domsiote Erakau. Många afdagatogo sig väl
sjelfva på resan, väl vetande hvad som förestod
dem om de kommo fram; men andra blefvo
e, omedelbart efter utlemnandet, och
2re dom och ransakning, antingen skjutna
sedan man likväl först huggit
af dem. Dessa gräsligheter för-
n till följd af det om rym-
ga utlemnande förut afslutade
aelian de tre makterna; men hvil-
en civiliserad nation väl aldrig
med ett samhälle af barbarer. Man
ytirar hör det djupaste medlidande med de
olyckliga offren, fastän man ej förmår mildra
deras olycksöde. Obegripligt ör det ock att en
stat, hvilken så ställer fram sitt kristliga sinne
till åskädande vid alla sina företag, som Preus-
sen, icke skyggar tillbaka för dessa rysligbeter,
likasom ait: en monark, hvars personliga mild-
het ingen betviflar, icke allvarsamt protesterar
mot de förnvärmanden och misshandlingar, som
kossacker-och ryska embetsmän tillåta sig mot
preussiska undersåtare vid gränsen. Huru skulle
väl Frankrike eller England upptaga slika till-
tag?... Vid denna fråga, som man hos oss
hör upprepas öfverallt, sjunker hvarje blick
med b mot jorden. Fransmän och engels-
män! Ja väll ropar man; men vi äro ej an-
nat än tyskar tillägger man rodnande.
För några dagsr sedan har den förut om-
nämnda gereralsynoden verkligen sammanträdt
i Berlin. Genom den är det då, som kyrko-
reformationen ändtligen skall fulländas. Sedan
jag sist omsämnde detta nya kyrkomöte, har
allmänna omdömet oförbehållsamt yttrat sig
emot sammansättningen af hela denna kyrkliga
konselj. Representationen af preussiska rikets
40 millioner protestanter bar vid detta tillfälle
utfallit på ett högst bristfälligt och lumpet vis.
Från protestantiska provinser äro väl 48 icke
presterliga ledamöter tillkallade; men detta an-
biott fjerdedelen af hela församlingen.
sutom för ingen del tillkommit ge-
Ningarnes fria val; utan provinsernas
ater hafva låtit provincialsynoderna
:afva Magdeburg och provinsen Sach-
protesterat, men nu har äfven landets
i, Berlin, följt exemplet, och man
ja det öfverallt inom hela riket.
De protesterande fordra att symboltvånget —
tvånget ait bredvid bibeln godkänna de symbo-
liska böckernas auktoritet — måtte upphäfvas och
en presbyterialförfattning införas, som tillerkän-
ner församlingarne sjelfständighet i alla kyrko-
mål. Men ju t symboltvånget skall, enligt hvad
konungen. och ministrarne redan och olta för-
klarat, på nytt beästas, såsom den tyskprotestanti-
ska kyrkans rätta pelare; och den till tre fjerde-
delar af statsembetsmän och prelater samman-
satta synoden aktar sig nog för att vägra sin röst
åt en så tydligt uttalad statsmaxim. A en
annan sida kan dock förutses, att hvad helst
än Generalsynodens embetsmanna- och prelat-
majoritet må besluta i denna riktning, så kom-
mer det endast att underblåsa den trostvist,
som den var kallad att bilägga eller qvälva.
I bref till ledamöterna och i snart otaliga tid-
nivgsuppsatser bar man också på förhand ställt
synodens horoskop. Magistraten i Magdeburg
har bestämdt förklarat, att om de deputerade
från orterna icke rösta mot upprätthållandet
af symboltvånget och för en presbyterialför-
fattning, så kunna deras röster icke erkännas
såsom afgifna på provinsens och dess innevå-
nares vägnar, eller tillägnas ringaste vigt, Ge-
neralsynoden befinner sig alltså i en kinkig
ställning; den vill undvika ytterligheter och
medla frid; men detta mål förmår den icke