Detta hörde Lise, och Lceonce fann, vid sitt
inträde uti salongen, genom den gäckande mine
hvarmed Tise betraktade honom, att han blif-
vit genomskådad: Men det låg uti denna blick
ingen vrede, utan snarare ett gillande af den
list ban användt.
Lise inträdde med barnslig. nyfikenhet uti
Sternys våning, men denna känsla förbyltes
snart uti en rädd bäpenhet: hon tyckte sig vara
på ett farligt ställe. -
— Omgifven af dessa präktiga tapeter, dessa
trofeer af damascherade vapen, denna öfverallt
herrskande prakt; i förening med den mest ut-
sökta smat, och icke upptäckande någonting,
som begagsades af hennes eget kön, kände hon
sig illa till mods, likasom om hon befunnit sig
ibland en mängd karlar; det förekom henne,
t hön inandades var mindre ren än
irån det blomsterprydda fönstret
a vila kammare.
vackra saker, hvaraf de voro om-
Laloine, i synnerhet, beledsagade
med utrop af förvåning och
Aj :blick på Lise för att, jemte
ndra de vackra föremål, som öfver
leras bliekar. Lise lydde väl, men
såg knappt på någonting, hon 2ngreps afen be-
synnerlig könsta af fruktan, så att hon med stapp-
ande röst : Ja, ja, det är mycket vackert.
Då fru L kort derpå visade Lise, icke
såsom något dyrbart, utan som något eget, att
en toffei fåtl sin plats bland alla desia bronz-
och konstsakter, rynkade hon ögonbrynen och
svarade Znonu mera upprörd: ;
— Ja, det är rätt vackert. z.
Fru Laloine, som: blef det varse, frågade
med oro: Mår du illa?
— Litet, sade Lise, i det hon lade handen
på hjertat; men let går smart öfver.
— Här är qväfvande varmt, utropade Sterny.