Fru Ekvall (till ordf.) Jag anhåller hos herr hä-
radshöfdingen att få resa till Åttarp, innan jag fö-l
res till häktet; jag anropar herr häradshöfdingen
att få bestyra om mitt hus och resa hem, för att
affärda barnen. . .
Ordf. (till fru Ekvall, frågande). Frun anser sig
således skyldig att träda i häkte?
Fru Ekvall. Det förstår jag mig ej på, men åå
jag är hitkallad så---- Jag är likväl oskyldig i
allt detta och känner ej till någon förgiftning.
Då fru Ekvall nu uppmanas att bekänna och ord-
föranden i hennes minne återför de flere motsägel-
ser hon under förra ransakningen yttrat angående
den giftblendade spenaten, upplyser Sofi Ekvall, att
hennes mor ej kräkts af spenaten, såsom hon fö-
regifvit, utan af sill, som modren ej kan förtära.
Fru Ekvall (utbrister då till Sofi). Åt jag ej af
spenaten? kräktes jag ej af den?
Sofi. Ja af sillen, som mamma ej tål.
Fru Ekvall (vresigt). Hvad är det åu pratar om
sill?
Sofi (lugnt). Icke vill jag, att mamma skall gå i
häkte oskyldig. (Forts. följer.)