Hr Kjellman Göransson. Iden om en Skandinavisk förening är en stor och herrlig ide. Men innan en sådan kan åvägabringas emellan de tre rikena, synes en förening böra ske emellan de inom hvarje rike ännu i många fall splittrade samhällsklasserna, i synnerhet i Sverge och Danmark. Dt stå emot hvarandra, ieke just i fiendtligt förhållande — ty barn af samma stam kunna icke vara fiender, — men äro dock främmande för hvarandra och ofta nog afvogt sinnade. Detta måste upphöra; vi böre ihågkomma, att vi alle äre bröder. Detta sällskap, såväl som litteraturens idkare i allmänhet, visar möjligheten af ett sådant vänligt närmande till hvarandra, då det gäller sköna sympathier. Vi se här ibland oss gammal adel, som ändock kämpat för det lägre folkets rätt och välfärd; vi se här en prest, som, oaktadt man beskyllt presterna att nödgas bära kappan på båda axlar, visat, att det går an att gå vägen rakt fram; vi se här börgare, som för ögonblicket lagt å sido sina materieila intressen, för att deltaga i en fest för en andens seger; vi se slutligen här en bonde, som ur samhällets så kallade lägsta klass, genom ordets makt svingat sig opp till en plats bland de i rätt mening aristokratiska, de,som arbeta för och i ljuset. Derföre en skål för de skiljda ståndens försvinnande och sammansmältande i allmän medborgerlighet! CRS INS teten RR UNPRERREERNIA