Hr Kjellman Göransson.
Iden om en Skandinavisk förening är en stor
och herrlig ide. Men innan en sådan kan åvä-
gabringas emellan de tre rikena, synes en förening
böra ske emellan de inom hvarje rike ännu i mån-
ga fall splittrade samhällsklasserna, i synnerhet i
Sverge och Danmark. Dt stå emot hvarandra,
ieke just i fiendtligt förhållande — ty barn af
samma stam kunna icke vara fiender, — men äro
dock främmande för hvarandra och ofta nog af-
vogt sinnade. Detta måste upphöra; vi böre i-
hågkomma, att vi alle äre bröder.
Detta sällskap, såväl som litteraturens idkare i
allmänhet, visar möjligheten af ett sådant vänligt
närmande till hvarandra, då det gäller sköna sym-
pathier.
Vi se här ibland oss gammal adel, som ändock
kämpat för det lägre folkets rätt och välfärd; vi
se här en prest, som, oaktadt man beskyllt pre-
sterna att nödgas bära kappan på båda axlar, vi-
sat, att det går an att gå vägen rakt fram; vi
se här börgare, som för ögonblicket lagt å sido
sina materieila intressen, för att deltaga i en fest
för en andens seger; vi se slutligen här en bonde,
som ur samhällets så kallade lägsta klass, genom
ordets makt svingat sig opp till en plats bland de
i rätt mening aristokratiska, de,som arbeta för och
i ljuset.
Derföre en skål för de skiljda ståndens försvin-
nande och sammansmältande i allmän medborger-
lighet!
CRS INS teten RR UNPRERREERNIA