HO kon Dbenhaona sig der 1 egenskap at radgu-
vare åt högsta kyrkomyndigheten i den evan-
geliska kyrkans angelägenheter. — Men det kan
äfvenledes icke hafva undgått Tit. uppmärksam-
het, att i våra härvarande evangeliska försam-
lingar besofvet och nödvändigbeten af ett lef-
vande deltagande och medverkan vid lösningen
af de kyrkliga frågorna djupt kännes, klart in-!
ses och, på grund af den heliga skrift, trän-!
gande yrkas, och att den evangeliska kyrkan,
äfven i Schlesien, längtar efter en, enligt apo-l!
stolisk förebild, med lika rättigheter för andlige:
och verldslige ledamöter, på fri representation!
af församlingarna grundad författning, hvar-)h
till början redan blifvit gjord i Westfalen ccb
r Rbenprovinsen, och hvarigenom förbållandet!s
emellan stat och kyrka grundlagsenligt blefve
bestämdt. — Slutligen är det lika allmänt kändt,
att undertecknade kommunal-autoriteter i Bres-!t
lau, i öfverensstämmelse med den öfvervägandec
pluraliteten bland vårt härvarande evanzeliskaq
presterskap och inom våra församlingar, fast-?
kbållande sig vid den heliga skrift såsom endalf
källan för tron, och troget förblifvande vid uni-
onen, derföre äfven fast beslutit att protestera i
emot hvarje denna union hotande tvång på sam- 1
vetena, men isynnerhet emot återinförandet afll
en till söndringar eller hyckleri ledande för-s
pligtelse på bekännelseskrifterna, särdeles på dens
af de förra reformerta församlingarne i Schle-:
sien aldrig antagna Augsburgiska bekännelsen.
— Då vi genom denna skrifvelse omedelbarli-
gen sätta Tit. i kännedom af våra åsigter och
tänkesätt, anhålla vi, förtrosndefullt och tillgif-
vet, att Tit. på generalsynoden ville represen-
tera dem, och i hvad fall som helst uttryckli-
gen bringa dem, såsom förvarande våra rättig-
heter, till generalsynodens kännetom. Breslau
den 26 Maj 1846.
Magistraten och stadens fullmäklige.s
På sinnesstämningen hos bönderna i Böhmen
skola händelserna i Galizien hafva gjort ett djupt;
intryck. Gerom resandes berättelser och ryk-
tet känna de till en del hvad der föregått, och
skola ej sällan hafva låtit undfalla sig hotande
utlåtelser emot både godsägare och embetsmän.
På ett och annat ställe hafva de vägrat fullgöra
arbetsskyldigbeten, men detta är blott partiellt.
Deremot är den öfvertygelsen allmönt utbredd
bland bönderna, att regeringen innan kort äm-
nar helt och hållet befria dem från alla arbets-
prestationer till godsägarne. oo
Den bekante furst Wallerstein i Bäjern bar!
blifvit utnämnd till Bijersk minister i Turin,!
men vägrat emott2ga denna pats. Den pension I.
han hade såsom afskedad inrikesminister kom-
Böjerska utrikesministern friherre von Gisel
har fått afsked, och till hans efterträdare blifvit
utnämnd grefve de Bray, för närvarande Bä-
jerskt sändebud i S:t Petersburg. (Grefve de
Bray var här i Stockholm 4844, för att fram-
föra sin monarks lyckönskan till Konung Oscar
i-anledning af H. M:s uppstigande på thronen.)
POLEN.
Så stor nöden än är i hela konungariket Po-
len, så öfvergå dock skildringarne om tillstån-
det i Lithauen allt hvad som förspörjes från
andra delar af det olyckliga landet. Hela byar
stå öde, och deras fordua invånare tåga tiggan-
de omkring, med hustrur och barn, genom
bygden och i städerna; men hvar som helst!
finna de föga till stillande af bungern, ty nö-
den möter dem öfverallt, och så vanka de half-
nakna och bleka skepnaderne längre och längrel
från sitt hem. Det är svårt att förstå när detta
elände skall sluta, emedan åkerjorden ligger o-
besådd i brist på sädeskorn och sättpotäter. — !
Till nöden och den jemte denna alltjemt steg-
rade dyrkheten på lismedel, sällar sig ytterliga-!
re ett allmänt stillestånd i handel och varu-
omsättning. De oräkneliga arresteringarne, stun-
dom af hela slägter, i synnerhet bland den jord-
ägande adeln: de hinder som de stränga polis-
kontrollerna lägga ej blott mot resor utom lan-
det, utan äfven inrikes, och den sjunkna kre-
diten — allt detta har ett så menligt inflytan-
de på handel och rörelse, att någonting dylikt
knappast förmärktes efter 18530 års krigiska re-
volution. Adeln lefver i sträng indragenbet
på sina gods och undviker alla besök, till och
med af och hos anförvandter, der den äfven
kan frukta spioner, emedan en girig eller slö-
sande son alltför ofta visat sig tillgänglig för
ryskt guld. Den vågar icke göra någonting till
lättande af sina underhafvandes nöd, af fruktan
att derigenom ådraga sig vederbörandes miss-
tankar för popularitetsjagt. Det är ej lätt att
skildra den nedslagenhet och den ängslan, söm
nedtrycker de adliga familjerna. Hvarje aftons
skilsmessa liknar ett afsked för alltid, emedan
ingen vet om alla de till hvila gående skola
träffas qvar den följande morgonen, då hbäkt-
ningarne fortsättas oupphörligt, och det minsta
oförsigtiga ord, yttradt nu e!ler fordom, är nog
för att ådraga en angifvelse, med derigenom ba-
nad väg till Siberien eller långvarigt fängelse.
Den anbefallda afväpningen är nu fullständigt
utförd. Icke nog med att adeln bar nödgats
utlemna alla sina fornåldriga rustkamrars från
andra årbundrsden ärfda och i vår tids strider
obrukbara innekbåll, eller att man fråntagit dess
jägare och skogvaktare den sista jagtbössan; äf-
ven jägeristaten på de kejserliga domänerna för-
rätta sin tjenst i skogarne utan annat gevär än
en käpp.
-