HO kon Dbenhaona sig der 1 egenskap at radguvare åt högsta kyrkomyndigheten i den evangeliska kyrkans angelägenheter. — Men det kan äfvenledes icke hafva undgått Tit. uppmärksamhet, att i våra härvarande evangeliska församlingar besofvet och nödvändigbeten af ett lefvande deltagande och medverkan vid lösningen af de kyrkliga frågorna djupt kännes, klart in-! ses och, på grund af den heliga skrift, trän-! gande yrkas, och att den evangeliska kyrkan, äfven i Schlesien, längtar efter en, enligt apo-l! stolisk förebild, med lika rättigheter för andlige: och verldslige ledamöter, på fri representation! af församlingarna grundad författning, hvar-)h till början redan blifvit gjord i Westfalen ccb r Rbenprovinsen, och hvarigenom förbållandet!s emellan stat och kyrka grundlagsenligt blefve bestämdt. — Slutligen är det lika allmänt kändt, att undertecknade kommunal-autoriteter i Bres-!t lau, i öfverensstämmelse med den öfvervägandec pluraliteten bland vårt härvarande evanzeliskaq presterskap och inom våra församlingar, fast-? kbållande sig vid den heliga skrift såsom endalf källan för tron, och troget förblifvande vid unionen, derföre äfven fast beslutit att protestera i emot hvarje denna union hotande tvång på sam1 vetena, men isynnerhet emot återinförandet afll en till söndringar eller hyckleri ledande för-s pligtelse på bekännelseskrifterna, särdeles på dens af de förra reformerta församlingarne i Schle-: sien aldrig antagna Augsburgiska bekännelsen. — Då vi genom denna skrifvelse omedelbarligen sätta Tit. i kännedom af våra åsigter och tänkesätt, anhålla vi, förtrosndefullt och tillgifvet, att Tit. på generalsynoden ville representera dem, och i hvad fall som helst uttryckligen bringa dem, såsom förvarande våra rättigheter, till generalsynodens kännetom. Breslau den 26 Maj 1846. Magistraten och stadens fullmäklige.s På sinnesstämningen hos bönderna i Böhmen skola händelserna i Galizien hafva gjort ett djupt; intryck. Gerom resandes berättelser och ryktet känna de till en del hvad der föregått, och skola ej sällan hafva låtit undfalla sig hotande utlåtelser emot både godsägare och embetsmän. På ett och annat ställe hafva de vägrat fullgöra arbetsskyldigbeten, men detta är blott partiellt. Deremot är den öfvertygelsen allmönt utbredd bland bönderna, att regeringen innan kort ämnar helt och hållet befria dem från alla arbetsprestationer till godsägarne. oo Den bekante furst Wallerstein i Bäjern bar! blifvit utnämnd till Bijersk minister i Turin,! men vägrat emott2ga denna pats. Den pension I. han hade såsom afskedad inrikesminister komBöjerska utrikesministern friherre von Gisel har fått afsked, och till hans efterträdare blifvit utnämnd grefve de Bray, för närvarande Bäjerskt sändebud i S:t Petersburg. (Grefve de Bray var här i Stockholm 4844, för att framföra sin monarks lyckönskan till Konung Oscar i-anledning af H. M:s uppstigande på thronen.) POLEN. Så stor nöden än är i hela konungariket Polen, så öfvergå dock skildringarne om tillståndet i Lithauen allt hvad som förspörjes från andra delar af det olyckliga landet. Hela byar stå öde, och deras fordua invånare tåga tiggande omkring, med hustrur och barn, genom bygden och i städerna; men hvar som helst! finna de föga till stillande af bungern, ty nöden möter dem öfverallt, och så vanka de halfnakna och bleka skepnaderne längre och längrel från sitt hem. Det är svårt att förstå när detta elände skall sluta, emedan åkerjorden ligger obesådd i brist på sädeskorn och sättpotäter. — ! Till nöden och den jemte denna alltjemt stegrade dyrkheten på lismedel, sällar sig ytterliga-! re ett allmänt stillestånd i handel och varuomsättning. De oräkneliga arresteringarne, stundom af hela slägter, i synnerhet bland den jordägande adeln: de hinder som de stränga poliskontrollerna lägga ej blott mot resor utom landet, utan äfven inrikes, och den sjunkna krediten — allt detta har ett så menligt inflytande på handel och rörelse, att någonting dylikt knappast förmärktes efter 18530 års krigiska revolution. Adeln lefver i sträng indragenbet på sina gods och undviker alla besök, till och med af och hos anförvandter, der den äfven kan frukta spioner, emedan en girig eller slösande son alltför ofta visat sig tillgänglig för ryskt guld. Den vågar icke göra någonting till lättande af sina underhafvandes nöd, af fruktan att derigenom ådraga sig vederbörandes misstankar för popularitetsjagt. Det är ej lätt att skildra den nedslagenhet och den ängslan, söm nedtrycker de adliga familjerna. Hvarje aftons skilsmessa liknar ett afsked för alltid, emedan ingen vet om alla de till hvila gående skola träffas qvar den följande morgonen, då hbäktningarne fortsättas oupphörligt, och det minsta oförsigtiga ord, yttradt nu e!ler fordom, är nog för att ådraga en angifvelse, med derigenom banad väg till Siberien eller långvarigt fängelse. Den anbefallda afväpningen är nu fullständigt utförd. Icke nog med att adeln bar nödgats utlemna alla sina fornåldriga rustkamrars från andra årbundrsden ärfda och i vår tids strider obrukbara innekbåll, eller att man fråntagit dess jägare och skogvaktare den sista jagtbössan; äfven jägeristaten på de kejserliga domänerna förrätta sin tjenst i skogarne utan annat gevär än en käpp.