någon befattning med hans uppfostran och vård Man upplyste mig att gossens intagande å Prin Carls inrättning ej kunde gå för sig utan genon poliseller domstolsremiss. Jeag behöll således Elf ström ännu någon tid hos mig. Dä, en dag sistlidne December, erfor jag att åtskilliga böc ker, till omkring 30 rdr banko värde, som Elf ström flere dagar förut blifvit af mig utskic kad att aflemna å särskilda ställen här i sta den, icke kommit sina ägare tillhanda; och i för modan att Elfström förskingrat böckerna, begärd jog polisbetjentes bandräckning, på det nämnd böcker om möjligt skulle komma tillrätta, oci för att få upplyst om Elfström icke äfven för skingrat några andra böcker, hvilket jag unde uppgifee omständigheter ej saknade anledning at misstänka. Elfström kunde icke förneka sitt vårds lösa förfarande med de böcker han, på sätt berörd är, haft i uppdrag att fortskaffa, men hvilka han stället inlemnat på ett Par krogar. Något erkännan de i vidsträcktare mån ville han ej afgifva. De fick också dervid bero. Man finner dock af det anförda, att det ick var utan skäl jsg afsade mig Elfströms vidare tjen ster; men för att icke utan videre omsorg lemn: bonom ät hans öde, utan något hem eller någon vård, öfverlemnade jag honom i polisens händer med anhållan om ,hans intagande på inrättnin gen för vanvårdade barn, hvarom herr polismästa ren Bergman, i närvaro af gossens fosterfader och konditor Schätz, godhetsfullt lofvade att draga försorg. Dessa sistnämnde båda herrarne förklarade mig då sin tacksamhet för hvad jag sålunda ut: verkat, samt menade att detta var för gossen: ramtid det bästa. Och dermed ansåg jag att den na sak hade fått ett önskligt slut. När sedermera jag blef underrättad att saker kommit inför kämnersrätten, ansåg jag dess be. nandling der blott såsom en formalitet och fästade så liten vigt dervid, att jag lemnade en fullmak it en af polisuppsyningsmännen, som förut hafi befattning med målet, att utföra min talan och biott tillkännagifva hvad jag sjelf förut tillkänna vifvit i poliskammaren, att jag icke ville framställa några ansvarspåståenden emot gossen Elfström. — Denna omständighet, som hos mig härledde sig från en önskan att behandla saken så lent som möjligt ir det nu som man sedan sökt åberopa såsom bevis på gossens fullkomliga oskuld. Kom så för några veckor sedan en för mig obe: sant person till mig och började tala om Elfströmska målet, sade att någon vore interesserad deruti och föreslog, alt jag genom satt utbetala 20C rår banko skulle nedtysta saken; i annat fall hoade han med tidningsartiklar och stämning till domstol. Jag kunde ej annat än bestämdt afvisa ett sådant prejningsförsök. Och den vackra hotesen har i följd deraf redan till en del gått i fullbordan. Det öfriga afbidar jag trygg i medvetanlet att mitt handlingssätt emot gossen Elfström varit öfverensstämmande med hvad pligt, billighet ch omsorgen för den värnlöses framtida väl forrade, då det åtminstone är sannolikt, att hans ott. blifvit vida svårare, om jag, för beqvämlighets kull, utan allt vidare besvär blott släppt honom från mig. Ingen kan heller mera än jag fägna ig öfver de stora framsteg på förbättringens bana, om gossen, enligt de i Söndagsbladet meddelade ;etygen, lärer gjort sedan han återkom i herrar Rohtliebs och Freeses vård: Stockholm d. 4 Juni 846. C. E. Fritze. ad