någon befattning med hans uppfostran och vård
Man upplyste mig att gossens intagande å Prin
Carls inrättning ej kunde gå för sig utan genon
polis- eller domstolsremiss. Jeag behöll således Elf
ström ännu någon tid hos mig. Dä, en dag
sistlidne December, erfor jag att åtskilliga böc
ker, till omkring 30 rdr banko värde, som Elf
ström flere dagar förut blifvit af mig utskic
kad att aflemna å särskilda ställen här i sta
den, icke kommit sina ägare tillhanda; och i för
modan att Elfström förskingrat böckerna, begärd
jog polisbetjentes bandräckning, på det nämnd
böcker om möjligt skulle komma till- rätta, oci
för att få upplyst om Elfström icke äfven för
skingrat några andra böcker, hvilket jag unde
uppgifee omständigheter ej saknade anledning at
misstänka. Elfström kunde icke förneka sitt vårds
lösa förfarande med de böcker han, på sätt berörd
är, haft i uppdrag att fortskaffa, men hvilka han
stället inlemnat på ett Par krogar. Något erkännan
de i vidsträcktare mån ville han ej afgifva. De
fick också dervid bero.
Man finner dock af det anförda, att det ick
var utan skäl jsg afsade mig Elfströms vidare tjen
ster; men för att icke utan videre omsorg lemn:
bonom ät hans öde, utan något hem eller någon
vård, öfverlemnade jag honom i polisens händer
med anhållan om ,hans intagande på inrättnin
gen för vanvårdade barn, hvarom herr polismästa
ren Bergman, i närvaro af gossens fosterfader och
konditor Schätz, godhetsfullt lofvade att draga för-
sorg. Dessa sistnämnde båda herrarne förklarade
mig då sin tacksamhet för hvad jag sålunda ut:
verkat, samt menade att detta var för gossen:
ramtid det bästa. Och dermed ansåg jag att den
na sak hade fått ett önskligt slut.
När sedermera jag blef underrättad att saker
kommit inför kämnersrätten, ansåg jag dess be.
nandling der blott såsom en formalitet och fästade
så liten vigt dervid, att jag lemnade en fullmak
it en af polisuppsyningsmännen, som förut hafi
befattning med målet, att utföra min talan och
biott tillkännagifva hvad jag sjelf förut tillkänna
vifvit i poliskammaren, att jag icke ville framställa
några ansvarspåståenden emot gossen Elfström. —
Denna omständighet, som hos mig härledde sig från
en önskan att behandla saken så lent som möjligt
ir det nu som man sedan sökt åberopa såsom be-
vis på gossens fullkomliga oskuld.
Kom så för några veckor sedan en för mig obe:
sant person till mig och började tala om Elf-
strömska målet, sade att någon vore interesserad
deruti och föreslog, alt jag genom satt utbetala 20C
rår banko skulle nedtysta saken; i annat fall ho-
ade han med tidningsartiklar och stämning till
domstol. Jag kunde ej annat än bestämdt afvisa
ett sådant prejningsförsök. Och den vackra ho-
tesen har i följd deraf redan till en del gått i full-
bordan. Det öfriga afbidar jag trygg i medvetan-
let att mitt handlingssätt emot gossen Elfström
varit öfverensstämmande med hvad pligt, billighet
ch omsorgen för den värnlöses framtida väl for-
rade, då det åtminstone är sannolikt, att hans
ott. blifvit vida svårare, om jag, för beqvämlighets
kull, utan allt vidare besvär blott släppt honom
från mig. Ingen kan heller mera än jag fägna
ig öfver de stora framsteg på förbättringens bana,
om gossen, enligt de i Söndagsbladet meddelade
;etygen, lärer gjort sedan han återkom i herrar
Rohtliebs och Freeses vård: Stockholm d. 4 Juni
846. C. E. Fritze.
ad