Sterny, som icke hade något begrepp derom, svarade kallt: — Min berre, jag är för kolonierna. — Jag förstår, sade vittnet med bitterhet, ni är rädd för den inhemska industriens framsteg. Men det är en gång för alla bestämdt, att regeringen vill ruinera allting i Frankrike. Och derpå ingick han uti en utveckling af fiågan, som räckte ända till ankomsten til: mairie, utan att någon af de andra behöfde säga ett ord. Learcee tänkte redan icke mera på den vackra flickan och började fiana uppdraget tröttande. I detsamma han steg ur vagnen, blef han varse Lise, :0oMm med glädjen målad på sitt ansigte äfven hoppat uf sitt åkdon. Nu inträffade eu qui-pro-quo, som kanhända just gaf första anledningen till denna berättelse. Lise, som hade gifvit armen åt en storväxt yagling, hvilken vd ullfället var utsedd till brudriddare och befaun sig helt nära Sterny, blef tilltalad af en annan ung flicka, som gick efter henne, och vände sig om, för att sätta i ordning en blomma uti hennes hår, under det att brudriddaren blef stående orörlig med krökt arm, för att emoltaga Lises vackra arm. Men i samma ögoobiick, hon slutade sin sysselsättning, b!ef yaoglingen framropad till de främsta lederna. Hen skyndade dit, och Lise fattade dens arm, som belann sig på hans plats, hvilken just råkade att vara det vackra lejonet. Derpå ropade: hon: — Låtom oss skynda oss! Då hon i detsamma blef varse Sternys drag, gaf hon till ett litet anskri och ville draga sig tillbaka, men Leonce iryckte hennes arm, fasthöll handen och sade smålecnde: — Jag ärnar begagna mig af den lyckliga härdelse, som åt mig öfveriemnat denna vackra arm. — Om förlåtelse, min herre, svarade Lise, men jag vill icke, jag är brudtärca, herr Tirlot blir ond.