Sterny, som icke hade något begrepp derom,
svarade kallt:
— Min berre, jag är för kolonierna.
— Jag förstår, sade vittnet med bitterhet,
ni är rädd för den inhemska industriens fram-
steg. Men det är en gång för alla bestämdt,
att regeringen vill ruinera allting i Frankrike.
Och derpå ingick han uti en utveckling af
fiågan, som räckte ända till ankomsten til:
mairie, utan att någon af de andra behöfde
säga ett ord.
Learcee tänkte redan icke mera på den vackra
flickan och började fiana uppdraget tröttande.
I detsamma han steg ur vagnen, blef han varse
Lise, :0oMm med glädjen målad på sitt ansigte
äfven hoppat uf sitt åkdon. Nu inträffade eu
qui-pro-quo, som kanhända just gaf första an-
ledningen till denna berättelse. Lise, som hade
gifvit armen åt en storväxt yagling, hvilken vd
ullfället var utsedd till brudriddare och befaun
sig helt nära Sterny, blef tilltalad af en annan
ung flicka, som gick efter henne, och vände sig
om, för att sätta i ordning en blomma uti hen-
nes hår, under det att brudriddaren blef ståen-
de orörlig med krökt arm, för att emoltaga
Lises vackra arm. Men i samma ögoobiick,
hon slutade sin sysselsättning, b!ef yaoglingen
framropad till de främsta lederna. Hen skyn-
dade dit, och Lise fattade dens arm, som belann
sig på hans plats, hvilken just råkade att vara
det vackra lejonet. Derpå ropade: hon:
— Låtom oss skynda oss!
Då hon i detsamma blef varse Sternys drag,
gaf hon till ett litet anskri och ville draga sig
tillbaka, men Leonce iryckte hennes arm, fast-
höll handen och sade smålecnde:
— Jag ärnar begagna mig af den lyckliga här-
delse, som åt mig öfveriemnat denna vackra arm.
— Om förlåtelse, min herre, svarade Lise,
men jag vill icke, jag är brudtärca, herr Tirlot
blir ond.