sättet hos Vallisneria spiralis, en vattenvext,
som i synnerhet förekommer ymnigt i Vene-
digs laguner. Ståndareblommor och pistillblom-
mor vexa på skilda stånd, och begge på lagu-
nernas botten; men liksom hos andra vexter
måste fröredningen äfven hos dem ske i dager
och soisken. Pistillståndet uppskjuter derföre
en lång blomstjelk, som midtpå vrider sig likt
en korkskruf och i sin topp bär de på vatten-
ytan gungande fröblommorna. Spiralstjelken
fjädrar sig, i mån som vattenytan — t. ex. vid
svallning, under ebb och flod o. s. v. — höjer
och sänker sig, och härigenom förekommes
blommornas neddragning under vågen vid den-
nas höjning. Ståndareblommorna hafva deremot
endast ett kort blomskaft, men så svagt, att det
ej förmår motstå blommornas simkraft, när de
blifva fullmogna till sin bestämmelse; de lossna
derföre då, uppflyta på vattenytan, och drifva
omkring bland pistillblommorna, så att deras frö-
mjöl kan blåsa öfver dessa och befrukta dem.
Professorn kom härifrån till sjelfva fruktsättnin-
gen. Han bestämde först den botaniska me-
ningen med uttrycket frukt, till skillnad från
den vanliga, och visade sedan de mångfaldiga
olikheterna hos frukternas former, med till-
bjelp af förstorade afbildningar. Man fick så-
lunda tillfälle inhemta skilnaden emellan en-
rummig och mångrummig frukt, och se byggna-
den af en mängd olika frukters inre, såsom hos
pomeransfrukterna, äpplefrukterna, gurkfruk-
terna, nötterna. Fruktfästet lemnade anledning
till en särskild serie af åskådliggörelser; man
fick betrakta förhållandet dermed hos bönor,
kokosnötter, reseda, muskot, äfvensom hos mos-
sor, lykopodier, björnmossa, lefvermossa, lafvar,
alger, svampar. I sammanbang härmed omta-
lades åtskilliga yttre inflytanden till frukters
mognad och förbättring, såsom beskärning (den
annars så kallade trollringen) insektstygn, ka-
prifikation; och andra, till deras förderf: hvar-
ibland sot, mjölökor, larfver, m. m.
Sedan hr Wahlberg sålunda, från den i fö-
regående lektioner började framställningen om
vexternas första utveckling ur fröet, följt vext-
lifvets hela kretslopp till en ny frösättning, å-
terstod af vextbiologien blott sättet för sprid-
ningen af de nya fröna. Bland de många säll-
samma medel, hvaraf naturen är i besittning
för detta behof, visades flere i bild; t. ex. frö-
vingar, fröparasoller, fröfjun, taggar, krokar,
slungtrådar, det spänstiga fröbuset bos Momor-
dica elaterium, de spänstiga fröna hos ett syda-
merikanskt träd, o. s. v. Det sinnrika och ända-
målsenliga i flera bland dessa mekaniska till-
ställningar, påtagligen beräknade för en blott
machinlik verkan, sedan organismens inflytande
slutat, var lika uppenbart som öfverraskande.
Ölversigten af vextbiologien var härmed full-
ändad. Hr Wahlberg afslutade den med en
erinran om grundläggarne till den kännedom,l
vårt slägte nu mera vunnit i naturalbistorien.
At Linneg, den förnämste — den ende i sål
många hänseenden — ägnades härvid ett kort
men vältaligt äreminne; och under fullföljden
deraf hade talaren den fosterländska, men på
sanning hvilande tillfredsställelsen, att bland
grundläggarne till de enda väsendtliga utveck-
liogarne af Linnes vidtomfattande planer förl:;
vextverldens kännedom, kunna nämna Swartz,
Westring, Agardh, Wahlenberg, Fries,
Hr Wablberg öfvergick nu till ett helt nytt
kapitel: vextgeografien.-
Alexander von Humboldt omnämndes
såsom den man, hvilken genom sina vidsträckta
forskningar och jemnförelser utvidgat denna
intressanta del af naturläran; det är honom man
har att tacka för den vigtiga läran om grän-
sorna för likartade värmeförhållanden i luften
(de isothermala linierna) för de motsvarande i
jordytan (de isothera) likasom för dem, hvilka
utmärka lika vinterförbållanden (de isochima
linierna); äfvensom för kunskapen om de regel-l.
bundet torra och regniga zonerna och de med
omskiftande väderlek, m. m. Af alla dessa för-
hållanden gaf professorn en öfversigt, likasom
af de dermed i sammanhang stående iaktta-
gelserna öfver snögränsen, medeltemperaturen,
haf- och kustklimater, m. m. Bland kuriosi-
teterpa härvid förekom att vissa slägten af
Chara trifvas i de varma källorna på Island och
vid Carlsbad, oaktadt värmen i dessa vatten är
tillräcklig för kokning af ägg. Efter framställ-
ningen om klimaterna följde den om jordmå-
nen; t. ex. om urbergsformationernas barrträn
och öfvergångslagrens almar, lönnar, fågelbärs-
trän; om sandvexterna, deras blåa färg och långa
rötter — hvaribland strandrågens nedskjuta till
hela 80 fots djup — om lundvexternas och
vattenvexternas glatta yta och fjellvexternas
ludna; om saltvexterna på hafsstränder och salt-
slätter; om lerjordsvexter, hvarvid landihushål-
laren fick den kanske mindre allmänna upp-
lysningen, att när Potentilla anserina har silf-
verglänsande ludd, kan man med säkerhet un-
der henne uppleta en källåder; likasom attj-
Tussilago farfara antyder mergelgrund. : För
afslutandet af vextgeografien och hela kursen
bestämdes nästa seance.
—— te
— Konungen i Danmark har genom en skrif-
velse till Danska kansliet, af den 42 dennes,
upphäft det beryktade kanslicirkuläret af den