sättet hos Vallisneria spiralis, en vattenvext, som i synnerhet förekommer ymnigt i Venedigs laguner. Ståndareblommor och pistillblommor vexa på skilda stånd, och begge på lagunernas botten; men liksom hos andra vexter måste fröredningen äfven hos dem ske i dager och soisken. Pistillståndet uppskjuter derföre en lång blomstjelk, som midtpå vrider sig likt en korkskruf och i sin topp bär de på vattenytan gungande fröblommorna. Spiralstjelken fjädrar sig, i mån som vattenytan — t. ex. vid svallning, under ebb och flod o. s. v. — höjer och sänker sig, och härigenom förekommes blommornas neddragning under vågen vid dennas höjning. Ståndareblommorna hafva deremot endast ett kort blomskaft, men så svagt, att det ej förmår motstå blommornas simkraft, när de blifva fullmogna till sin bestämmelse; de lossna derföre då, uppflyta på vattenytan, och drifva omkring bland pistillblommorna, så att deras frömjöl kan blåsa öfver dessa och befrukta dem. Professorn kom härifrån till sjelfva fruktsättningen. Han bestämde först den botaniska meningen med uttrycket frukt, till skillnad från den vanliga, och visade sedan de mångfaldiga olikheterna hos frukternas former, med tillbjelp af förstorade afbildningar. Man fick sålunda tillfälle inhemta skilnaden emellan enrummig och mångrummig frukt, och se byggnaden af en mängd olika frukters inre, såsom hos pomeransfrukterna, äpplefrukterna, gurkfrukterna, nötterna. Fruktfästet lemnade anledning till en särskild serie af åskådliggörelser; man fick betrakta förhållandet dermed hos bönor, kokosnötter, reseda, muskot, äfvensom hos mossor, lykopodier, björnmossa, lefvermossa, lafvar, alger, svampar. I sammanbang härmed omtalades åtskilliga yttre inflytanden till frukters mognad och förbättring, såsom beskärning (den annars så kallade trollringen) insektstygn, kaprifikation; och andra, till deras förderf: hvaribland sot, mjölökor, larfver, m. m. Sedan hr Wahlberg sålunda, från den i föregående lektioner började framställningen om vexternas första utveckling ur fröet, följt vextlifvets hela kretslopp till en ny frösättning, återstod af vextbiologien blott sättet för spridningen af de nya fröna. Bland de många sällsamma medel, hvaraf naturen är i besittning för detta behof, visades flere i bild; t. ex. frövingar, fröparasoller, fröfjun, taggar, krokar, slungtrådar, det spänstiga fröbuset bos Momordica elaterium, de spänstiga fröna hos ett sydamerikanskt träd, o. s. v. Det sinnrika och ändamålsenliga i flera bland dessa mekaniska tillställningar, påtagligen beräknade för en blott machinlik verkan, sedan organismens inflytande slutat, var lika uppenbart som öfverraskande. Ölversigten af vextbiologien var härmed fulländad. Hr Wahlberg afslutade den med en erinran om grundläggarne till den kännedom,l vårt slägte nu mera vunnit i naturalbistorien. At Linneg, den förnämste — den ende i sål många hänseenden — ägnades härvid ett kort men vältaligt äreminne; och under fullföljden deraf hade talaren den fosterländska, men på sanning hvilande tillfredsställelsen, att bland grundläggarne till de enda väsendtliga utveckliogarne af Linnes vidtomfattande planer förl:; vextverldens kännedom, kunna nämna Swartz, Westring, Agardh, Wahlenberg, Fries, Hr Wablberg öfvergick nu till ett helt nytt kapitel: vextgeografien.Alexander von Humboldt omnämndes såsom den man, hvilken genom sina vidsträckta forskningar och jemnförelser utvidgat denna intressanta del af naturläran; det är honom man har att tacka för den vigtiga läran om gränsorna för likartade värmeförhållanden i luften (de isothermala linierna) för de motsvarande i jordytan (de isothera) likasom för dem, hvilka utmärka lika vinterförbållanden (de isochima linierna); äfvensom för kunskapen om de regel-l. bundet torra och regniga zonerna och de med omskiftande väderlek, m. m. Af alla dessa förhållanden gaf professorn en öfversigt, likasom af de dermed i sammanhang stående iakttagelserna öfver snögränsen, medeltemperaturen, hafoch kustklimater, m. m. Bland kuriositeterpa härvid förekom att vissa slägten af Chara trifvas i de varma källorna på Island och vid Carlsbad, oaktadt värmen i dessa vatten är tillräcklig för kokning af ägg. Efter framställningen om klimaterna följde den om jordmånen; t. ex. om urbergsformationernas barrträn och öfvergångslagrens almar, lönnar, fågelbärsträn; om sandvexterna, deras blåa färg och långa rötter — hvaribland strandrågens nedskjuta till hela 80 fots djup — om lundvexternas och vattenvexternas glatta yta och fjellvexternas ludna; om saltvexterna på hafsstränder och saltslätter; om lerjordsvexter, hvarvid landihushållaren fick den kanske mindre allmänna upplysningen, att när Potentilla anserina har silfverglänsande ludd, kan man med säkerhet under henne uppleta en källåder; likasom attjTussilago farfara antyder mergelgrund. : För afslutandet af vextgeografien och hela kursen bestämdes nästa seance. —— te — Konungen i Danmark har genom en skrifvelse till Danska kansliet, af den 42 dennes, upphäft det beryktade kanslicirkuläret af den